Mercia

Mercia var det anglosaxiska rike som låg i centrala England och från mitten av 600-talet till början av 800-talet var det den mest betydelsefulla staten på de brittiska öarna. Under 800-talet förlorade det dock sin ställning till Wessex och det som inte erövrades av vikingarna blev en vasallstat till Wessex innan det uppgick i det enade engelska riket. Själva namnet Mercia är en latinisering av det germanska ordet "mark", vilket betyder gränsland, och kommer av att landet var det yttersta av de anglosaxiska statsbildningarna  när de keltiska rikena långsamt fördrevs västerut..

Kungadömet Mercia

Iclingaätten

ca 585-593 593-606 606-626 626-655 655-658 655-656 658-675 675-704 704-709 709-716 716 716-757 757	Creoda Pybba Ceorl Penda Ockuperat av Northumberland Peada (vasallkung av Middle Anglia) Wulfhere Æthelred I Coenred Coelred Coelwald Æthelbald * Beornred
757-796	Offa *
796	Ecgfrith
796-821	Coenwulf *
821	Cenelm
821-823	Ceolwulf I
823-825	Beornwulf
825-827 827-828 828-830 830-840 840 840-852 852-874 874- ca 881	Ludecan Wiglaf Ockuperat av Wessex Wiglaf (andra gången) Wigstan Beorhtwulf Burghred Ceolwulf II (vasall till vikingarna)
Vikingarna invaderar Mercia 874 och erövrar den östra halvan som blir en del av Danelagen. Den andra halvans ställning är oklar men den kom att erkänna Wessex överhöghet. Efter 919 var det definitivt en del av Wessex Jarladömet Mercia
ca 881-911 ca 888- 918 918-919 ca 931-955 ca 955-983 983-1016 1007-1017 1017-1057 1057-1062 1062-1071	Æthelred II (var kanske kung) Æthelflæd (medregent) Ælfwynn Ealhhelm Ælfhere Ælfric Eadric Streona Leofric Ælfgar Eadwine

 Mercia delas 1071 upp i flera mindre jarladömen (earldoms)