Finlands regenter

Finland införlivades med Sverige under 1100- och 1200-talet och förblev svenskt fram tills det erövrades av Ryssland 1808-09. Under svenskt välde hade Finland ingen särställning utan det var indelat i län som styrdes på samma sätt som länen  i egentliga Sverige. Men vid fyra tillfällen förvandlades delar av Finland till ett hertigdöme med varierande grad av autonomi. Första gången var 1284 då kung Magnus Ladulås gav sin bror Bengt ett hertigdöme i Finland. Magnus Ladulås son Valdemar blev också hertig av Finland och lyckades dessutom under sina strider mot kung Birger göra det ärftligt och i praktiken självständigt. Efter Nyköpings gästabud 1317 fängslades dock Valdemar och hans hertigdöme drogs in till kronan. Kung Magnus Eriksson gjorde sin vän Bengt Algotsson till hertig av Finland och Halland men tvingades efter ett uppror att ta tillbaka förläningen. Den siste hertigen av Finland var Gustav Vasas son Johan som 1556 tilldelades ett ärftligt hertigdöme i sydvästra Finland. Detta drogs in redan 1563 på grund av Johans allt för nära förbindelser med Polen.

Men Johan gjorde några år senare uppror och blev kung av Sverige. Som sådan lade han till "storfurste av Finland" i sin titulatur, vilket upprepades av hans efterträdare. Fast det var först när Finland erövrades av Ryssland som den titeln fick någon praktisk betydelse  Tsar Alexander I gav Finland en särställning i det ryska imperiet genom att det i egenskap av ett storfurstendöme med tsaren som storfurste behöll sina svenska lagar och fick egna institutioner.

Hertigar av Finland