|
Anmärkningar
Uppland: De fanor som erövrades vid Poltava var i så olika skick
att ryssarna uppfattade dem som tillhöriga två olika regementen. Tre
kompanifanor var fortfarande röda men de övriga fyra hade blivit så pass
blekta att de var sandfärgade. Eventuellt hade de fanor som var i bättre skick
blivit tillverkade vid ett senare tillfälle (jämför Skaraborg). Nya fanor
hann inte levereras i tid till slaget vid Helsingborg. De fanor som
delades ut 1741 ersattes 1771.
Södermanland:
Samtliga kompanifanor förlorades i Perevelotjna 1709 medan livfanan möjligen
räddades till Bender. Fyra fanor förlorades i kapitulationen i Tönningen och
möjligen var en av dem livfanan.
Östergötland: Sviten från 1714 var sannolikt tillverkad av Johan
Wikman.
Kalmar: Sviten som delades ut 1710 var tillverkad 1683 av Baltzar
Friedrich och var inte m/1686. Kompanifanorna var kvadrerade i rött och gult
samt hade fyrkulor i hörnen. Nästa fansvit som delades ut 1720 brukades fram
till 1764.
Kronoberg:
Förlorade sina fanor i Ukraina 1709 (kan ha bränt upp dem för att förhindra
att de togs av ryssarna) och fick inte ut nya i tid till slaget vid
Helsingborg. Sex kompanifanor förlorades när Wismar kapitulerade 1716.
Förlorade alla fanor vid Anklams kapitulation 1759 och fick då återanvända
äldre fanor.
Jönköping: Livfanan och tre kompanifanor förlorades 1708 i slaget vid Malatitze.
Ytterligare sju kompanifanor förlorades i Poltava. Det stora antalet fanor
kan bero på att fansviten från 1683 fanns kvar i regementet och användes för
att ersätta förlusterna i Malatitze. Ännu en fansvit gick förlorad när
Stralsund föll 1715. Som en provisorisk ersättning delades 1716 tre blå
kompanifanor som tidigare hade burits av först Seulenburgs och sedan Stöhrs
bataljon.
Älvsborg: Sviten från 1714 var sannolikt tillverkad av Johan
Wikman.
Västgöta-Dal: Sviten från 1714 var sannolikt tillverkad av Johan
Wikman.
Skaraborg: De fanor som förlorades i slaget vid Poltava var inte
desamma som delades ut 1689. De var av intarsia och saknade lagerkransen på
kompanifanorna. Livfanan hade inte riksvapnet utan kungens namnchiffer som
huvudmotiv i mitten och i mindre skala i tre av hörnen. Regementssymbolen
var placerad i det nedre inre hörnet. Ytterligare tre kompanifanor
förlorades när Wismar kapitulerade 1716.
Närke-Värmland: Inga belägg finns på att fansviten från 1682
ska ha ersatts före slaget vid Poltava och de fyra kompanier som bevakade
norska gränsen lär ha behållit dessa fram till 1732. Men det är ändå möjligt
att fältkompanierna fick nya fanor i likhet med Skaraborg vars fanor som
förlorades i Poltava tillhörde en i övrigt helt okänd fansvit. De sex nya
fanor som tillverkades 1709-1710 förlorades i Tönningen 1713 och ersattes
inte förrän 1717 (sannolikt av
av Johan Wikman). Den svit som delades ut 1732 hade beställts redan 1718 men
tillverkningen dröjde på grund av tvister om betalningen..
Västmanland: Fansviten som förlorades i
Tönningen 1713 ersattes inte förrän 1715 av en svit på fyra fanor varav
livfanan och en kompanifana förlorades i Norge redan 1716.
Dalregementet: Fyra kompanifanor tillverkades av Olof
Hoffman 1700 men blev inte utdelade förrän 1714 då tre av dem tillsammans med en livfana
(ursprungligen tillverkad för Östgöta tremänningsregemente) fick
ersätta de åtta fanor som förlorades i Tönningen. En helt ny livfana
förlorades i slaget vid Villmansstrand 1741 och ersattes 1742. Denna och
resten av 1741 års fansvit ersattes 1766 med m/1761-fanor.
Hälsinge: Hälsinges fanor från 1700 var tillverkade av Hans
Liebenberg (4) och Helena Militz (4*). Denna svit förlorades vid Mitau 1705.
Som ersättning fick de åtta nya kompanifanor 1706. Sannolikt tillverkades
även en livfana vid denna tid som avvek från m/1686 genom att
regementssymbolen var inlagd i en glob som var fyrstyckad i svart och vitt
på samma sätt som kompanifanorna.
Jämtland:
Fansviten som bars 1683-1709 bestod av gröna dukar.
Västerbotten: Regementets fanor överlämnades 1711 till
Österbottens regemente (5 stycken) och Gyllenströms finska värvade bataljon
(3 stycken)
Österbotten: Fansviten från 1682 hade troligen ersatts innan
regementet förlorade fyra fanor i slaget vid Hummelshof 1702. Fansviten
från 1703 förlorades i Ljesna (1), Poltava-Perevolotjna (3) och Riga (4*).
Inga nya fanor tillverkades för Österbotten och istället fick de 1711 fem
fanor som ursprungligen hade tillverkats
1710 för Västerbottens regemente. Fyra nya fanor delades ut 1718 (troligen
tillverkades av Johan Wikman). Regementet förlorade sina fanor i
kapitulationen vid Helsingfors 1742 och fick återanvända fanorna från 1718
tills nya levererades 1744 (vilka sedan brukades ända fram till 1809).
Björneborg: Fick inga fanor vid återuppsättningen 1710 och lånade
istället fyra fanor från Tavastehus regemente. Dessa fanns inte kvar 1716 då
två äldre fanor delades ut som hade funnits i arsenalen före 1685.
Åbo:
Fansviten från 1705 var troligen dekorerad med kronor i hörnen. När
regementet återuppsattes 1710-1711 fick det använda sig av
fördubblingsregementets fyra fanor från 1708 som förlorades till ryssarna
under striderna i Finland. Trots detta ska två utslitna fanor ha funnits vid
regementet 1717. En livfana och en kompanifana (utan lagerkrans)
tillverkades 1718.
Nyland: Kompanifanorna som delades ut 1686 hade tillverkats redan
1683 av Baltzar Friedrich och hade sannolikt fyrkulor i hörnen. Dessa
kompletterades 1690 med en livfana enligt m/1686 som målades av Olof
Hoffman. Fansviten från 1705 var tillverkad i Riga (av Cordt Meyer?) och
tycks ha haft kronor i hörnen. Den förlorades 1709-10. Regementet fick
sannolikt fanor under den
senare delen av stora nordiska kriget men uppgifter om dem saknas (tre gamla
fanor ska ha funnits vid regementet 1730). Bar begagnade fanor från Upplands
regemente 1744 tills nya fanor levererades samma år.
Tavastehus:
1711 fick regementet låna ut fyra fanor till Björneborgs regemente och i
slaget vid Pälkäne 1713 förlorades ytterligare tre fanor. I slaget vid
Villmanstrand 1741 blev livfanan sönderskjuten och en ersättare tillverkades
som dock inte delades ut förrän efter krigsslutet 1743.
Savolax: Fanorna från 1712 hade ursprungligen tillverkats 1707
för Boyes sachsiska bataljon. Den fansvit som tillverkades 1737 förlorades i
slaget vid Villmanstrand 1741 varefter möjligen de gamla fanorna från 1725
återanvändes. Tre nya kompanifanor lär ha delats ut 1743 och en livfana
tillkom 1747.
Viborg: Fick sannolikt ut nya fanor under den senare delen av
stora nordiska kriget men uppgifter om dem saknas. Regementet döptes om till
Kymmenegårds läns regemente 1721.
|
