Fältslag Svenska armén Dansk-norska armén Övriga arméer Fanor & standar


 


 
 

 





 

 
 



 
 

 

 

Örjan Martinsson

En menig och en officer vid Grenadiers á Cheval
Franska hästgrenadjärer

Grenadjärer förekom inte enbart i de renodlade infanteriregementena utan även bland dragonregementena. Detta eftersom dragoner fortfarande räknades som beridet infanteri under 1600-talet. Men dessa så kallade hästgrenadjärer fick inte lika stor utbredning som de vanliga grenadjärerna och försvann på de flesta håll mot slutet av 1700-talet. Det var bara i Österrikes och Rysslands arméer som de förekom mer allmänt under 1700-talet. Förband som kallades för hästgrenadjärer fanns dock i både den preussiska och den ryska armén så sent som under det första världskriget.

Nedan följer mina anteckningar om hur hästgrenadjärer har organiserats i olika länders arméer. Sammanställningen är inte komplett och består bara av den information som jag har stött på i min litteratur.

Frankrike

Frankrike som var först med att inrätta grenadjärer tycks bara ha haft ett enda kompani hästgrenadjärer före den franska revolutionen. Detta var gardesförbandet Grenadiers ā Cheval som existerade 1676-1776 och bestod av arméns tappraste grenadjärer (tio officerare samt 130 underofficerare och manskap, däribland fyra trumslagare). Uniformen var röd till 1692 men såg därefter ut som på bilden ovan. Kejserliga hästgrenadjärer under slaget vid Eylau 1807Deras pälsmössor hade ett unikt utseende med mösspetsen pekandes bakåt och dekorerad med silvergaloner. Efter 1762 fick mössorna en silverplåt på framsidan och bröstrevärer lades till uniformen.

De franska dragonregementena hade visserligen inga grenadjärer men dragoner hade samma status som grenadjärer när de stred till fots och fick därför gå i täten vid stormningar.

Ett förband som också kallades för Grenadiers ā Cheval sattes upp under Napoleontiden som en del av det kejserliga gardet och bestod av 800 man fördelade på sex skvadroner. De kännetecknades av att de bar stora cylinderformade björnskinnsmössor och red på svarta hästar. Bilden till höger visar en grupp av dessa hästgrenadjärer i aktion under slaget vid Eylau 1807.

Brandenburg-Preussen

Redan under "den store kurfurstens" tid (1640-1688) ska det ha funnits hästgrenadjärkompanier. Under sonsonen Fredrik Vilhelms regering (1713-1740) utgjordes det tredje preussiska dragonregementet av hästgrenadjärer (Grenadiere zu Pferde). De deltog i fälttåget på Rügen och hade då svarta fysiljärmössor med guldbeslag och vit fana. Fysiljärmössor såg ut som grenadjärmössor men var kortare. Regementet degraderades till vanliga dragoner 1741 efter ett dåligt uppträdande under en drabbning vid Baumgarten. Under Fredrik den stores tid (1740-1786) fanns det därefter inga hästgrenadjärer i den preussiska armén även om förband med den benämningen skulle återkomma senare.

Danmark-Norge

1677 omvandlades vicekorpralerna vid varje danskt dragonregemente till hästgrenadjärer. Ett dragonregemente bestod vid denna tid av 500 man och beslutet innebar att ungefär 10 av dem blev hästgrenadjärer. 1699 fanns det två danska dragonregementen: det Holsteinska regementet som hade sex grenadjärer i varje kompani och Livdragonregementet som hade ett särskilt grenadjärkompani. Båda regementena bestod av 6 kompanier á 60 man. Under stora nordiska kriget hade Livdragonregementets grenadjärer pälsmössor med främre klappen broderad i silver.

För Norges del godkändes 1707 en begäran från regementschefen om att de fem stycken 100 man starka kompanierna i Nordanfjällske dragonkåren skulle ha 12 grenadjärer var. Kåren var en av tre norska dragonförband. Det finns inga belägg för att de skulle ha haft särskilda grenadjärmössor.

Storbritannien

Det främsta kavalleriförbandet i England var Horse Guards som bestod av fyra kompanier á 200 man. Tre av dessa förstärktes 1683 med hästgrenadjärer: 80 man i The King's Troop of Horse Guards och 60 man i de två andra (I Erik Bellanders bok nämns dock att Horse Guards hade grenadjärer redan 1678). När ett femte Horse Guards-kompani skapades 1686 fick även detta hästgrenadjärer. Hästgrenadjärerna hade både hattar och grenadjärmössor.

Från och med 1687 separerades hästgrenadjärerna från Horse Guards och bildade fyra fristående kompanier. Det fjärde kompaniet som härstammade från 1686 upplöstes dock redan 1689. De återstående kompanierna slogs 1693 ihop till ett kompani och bildade Horse Grenadier Guards. Skotska hästgrenadjärer sattes upp 1702 och ingick fram till 1709 i ett skotskt Horse Guards-kompani. Därefter utgjorde de det andra kompaniet i Horse Grenadier Guards.

Till skillnad från kavalleristerna i Horse Guards som var aristokrater kom dess grenadjärer från en enkel bakgrund. Detta förändrades under 1700-talet då både Horse Guards och Horse Grenadier Guards utgjorde en så kallad "gentlemens club" med begränsat militärt värde. Båda förbanden upplöstes 1788.

För de vanliga dragonregementena finns det en uppgift om att ett kompani i det fjärde dragonregementet blev utrustade som hästgrenadjärer 1690 och under spanska tronföljdskriget (1702-1714) ska vissa dragonregementen ha haft grenadjärer.

Sverige

Uppgifter om svenska hästgrenadjärer är svåra att finna men år 1700 utfärdades ett värvningspatent som gav Wolmar Anton von Schlippenbach tillstånd att sätta upp ett dragonregemente i Livland bestående av 600 man fördelade på 12 kompanier. Varje kompani skulle bestå av 50 man, 4 pionjärer och 4 grenadjärer. Eftersom det var många dragonregementen som sattes upp vid samma tid är det rimligt att tro att även dessa skulle innehålla grenadjärer.

När Gyllenstiernas dragonregemente bildades 1707 samlades alla grenadjärer i livkompaniet. Året innan hade dessutom överste Albrecht Otto von Hagen fått i uppdrag att sätta upp ett renodlat hästgrenadjärregemente (Grenadjärerna till häst) som skulle vara 600 man stark. Han dog dock i en duell redan efter ett knappt halvår och med det försvann även hans regemente. Vad som hände med de åtminstone 200 hästgrenadjärer som han hade hunnit rekrytera före sin död är ovisst.

Ett annat hästgrenadjärregemente var troligen det Holsteinska dragongardet som trädde i svensk tjänst 1714. Manskapet i detta regemente (997 man) bar nämligen björnskinnsmössor. De deltog i försvaret av Pommern och upplöstes efter Stralsunds fall 1715.

Österrike

1715 infördes ett kompani hästgrenadjärer vid varje dragonregemente (som utöver detta bestod av tolv vanliga kompanier). 1768 avskaffades hästgrenadjärkompanierna och manskapet användes till att bilda karabinjärregementen.

Ryssland

De ryska dragonregementena hade först 12 kompanier som 1705 utökades med ett kompani hästgrenadjärer, vilka dock nästan omedelbart avdelades för att bilda tillfälliga hästgrenadjärregementen. Dessa blev sedan under vintern 1708-09 permanenta regementen (tre stycken á 10 kompanier). Hästgrenadjärregementena upplöstes 1726 och manskapet omfördelades så att varje dragonregemente fick tillbaka sitt hästgrenadjärkompani. 1756 ombildades sex dragonregementen till hästgrenadjärer. De övriga regementena fick behålla sina hästgrenadjärkompanier.

Läs även om grenadjärer till fot och om grenadjärmössor.