Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg

  KÄLLOR
 
  G. A. Pipers minnen
  Gen. Major Roses Rel.
  Karl XII:s brev
 
 
  LITTERATUR
 
 
Kriget i Skåne
 

Örjan Martinsson

Konung Karl XII:s egenhändiga bref

Samlade och utgifna af Ernst Carlson

Inledning

Förra afdelningen: Konung Karl XII:s egenhändiga bref till kungliga och furstliga personer.

I.
II.
III.
IV

Till
»
»
»

konung Karl XI
drottning Ulrika Eleonora d. ä.
änkedrottning Hedvig Eleonora
hertiginnan Hedvig Sofia
1
2
3, 4, 5, 6
7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

V

»

prinsessan Ulrika Eleonora 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39,
40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61,
62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83,
84, 85, 86, 87, 88, 89, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97,  98, 99, 100, 101, 102, 103,
104, 105, 106, 107, 108, 109, 110, 111, 112, 113, 114, 115, 116, 117

VI.
VII.
VIII.
IX.
X.
XI.

»
»
»
»
»
»

hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp
landtgrefve Karl af Hessen-Kassel
arfprins Fredrik af Hessen-Kassel
konung August II af Sachsen-Polen
konung Fredrik I af Preussen
konung Fredrik Vilhelm I af Preussen
118, 119, 120, 121, 122, 123
124
125, 126, 127, 128, 129, 130, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 137, 138
139
140, 141
142
Senare afdelningen:
Bihang:
Konung Karl XII:s egenhändiga bref till enskilda personer.
Kansliskrifvelser och andra uppsatser helt eller delvis av konung Karl XII:s hand

IV. Till hertiginnan Hedvig Sofia.

N:r 7.
Stockh. d. 28 Jan. A:o 1695.

Durchleüchtigste Princesse,
min aldrakäreste Syster!

Min kiära Syster kan iagh aldrigh nogsampt tacka, at hon hafver velat bevärdiga migh med sitt bref sampt bemöda sigh med mina hälsningar. Härmedh tagandes iagh och tillfälle at bidia, at min Syster ville göra min ursäckt, at iagh i mitt förra bref hafver förgiömt i hastighet at hälsa Fru hofmästerinnan Märta Berens.1

Iagh kan ey eller underlåta att berätta först, at här befans under bordet samma dag, som hennes May:t Drotningen2 reste bort, ett stycke tafft, giort för kvinfolk til at hafva för munnen; och sedan, at iagh hafver hafft then lyckan i dagh at rida Brillant i springbenken3 och sedan

Sidan 11

  1. Till henne hälsar konungen stundom under den familjära benämningen »moster». Jfr n:r 90, 99 och 101.
  2. HEDVIG ELEONORA. riksänkedrottningen. Karl XII:s farmor, född 1636. Hon kallas i konungens bref oftast blott »drottningen». Med henne hade prinsessan Hedvig Sofia, vid denna tidpunkt trettonårig, sannolikt fått göra en resa till något af farmoderns slott, Drottningholm eller Strömsholm.
  3. »Springbenken» = ridbanan.
Galloppera medh honom och medh lilla Stodet sampt courbettera1 medh Näsvisen.2

Konungen3 kom hijt. medan iagh hölt på att skrifva, och som iagh då förmälte hoos H. K. M:t M. k. Systers hörsamste hälssning, så befalte H. K. M:t migh at hälsa min kiära Syster igen.

Iagh Recommenderar migli altid i Systers ihugkommelse och förblifver

Min K. Syst.
trogneste och tienstvilligsta
broder och tienare
CAROLUS.

P. S. Min K. Syster behagede på thet högsta at tacka Hennes May:t Drotningen för then nådiga hälsningen och formäla min underdånige tienst.

[Originalet på Upsala universitets bibl.].

*

 

N:r 8.
Lägret utanför Cracau [Augusti] 1702.4

Durchleuchtigste Furstinna, kiäraste
Syster.

Jagh kan intet underlåta vedh detta här tilfället, at Marskalken Görits5 nu reser härifrån, med mindre än efter min skyldighet åther göra min upvachtning hos Mon Coeur med detta brefv.

Sidan 12

  1. »Courbettera» = göra krumsprång.
  2. »Näsvisen», likasom »Lilla stodet» och »Brillant», benänmingar på ridhästar. Hågen för ridning var synbarligen redan starkt utbildad hos den tolfårige kronprinsen.
  3. Karl XI.
  4. Detta och de närmast följande, med mindre stil tryckta brefven till Hedvig Sofia (n:r 8 —17), äro återgifna efter de till stafsättet något moderniserade aftrycken hos FANT: Handlingar till upplysning af Sv. historien, Upsala 1789— 1802, I: 62—72 och IV: 75—87. Då Fant aftryckte brefven, funnos originalen till n:r 8, 9, 10 och 13 hos hofjunkare Braunerhjelm på Lundås, och till n:r 11, 12, 14, 15, 16 och 17 hos kongl. sekreteraren G. Paikull på Vallox-Säby. Numera ha de ej kunnat återfinnas.
  5. v. GOERTZ, Georg Henrik, baron, född 1668, den sedermera i vår historia ryktbare statsmannen, vid denna tid holsteinskt geheimeråd och öfverste marskalk. Han kom i augusti 1702 till svenska lägret för att hämta hertig Fredriks lik, som balsameradt medförts från Klissow till Krakau.
Jag fruktar, at mine förra brefv, kanskie alt sedan Warsau, intet lär vara väl framkomne. Jagh vet nu, at mit seensta ochså lärer vara borttaget, dheruti jagh var så olyckelig och måste, Gudh bättre, göra en altför beklagligh raport, som nu mer än altför mycket lär vara Mon Coeur bekant, om den smärtefulla förlust1 vi lidit, som jagh vet, Gudh nåde mig, förorsaka hos Mon Coeur een altför stor bedröfvelse; så at jag intet vet, huru jagh skall skrifva, utan her allenast min kiäraste Syster intet ville låta taga denna sorgh för mycket insteg medh sig, utan som en Christen sig deruthi finna och vara dermed förnögdh efter dens aldrahögsta och goda Gudens behagh, som altingh här med oss gör efter sitt nådiga behagh och alt, vänder till vårt bästa.

Jag kan intet och fördristar intet uppehålla Mon Coeur i denna beklaglige materia utan önskar allenast, att vår Herre, den mäcktige Guden, ville trösta, styrka, bevara och hjelpa Mon Coeur medh att genomgå detta här, hvilket är min fasta tröst, som jagh förtröstar mig uppå, och ofelbart hoppas, at jagh alt framgent skall få förnimma om min kiäraste Systers välmåga och välstånd, hvilket är min endaste hugnad och fägnad jagh kan hafva. Jag recommenderar mig härmedh uti eder altid beständiga grace och beder Mon Coeur försäkra sig, att jagh till min dödstund förblifver och är eder underdånigste och trognaste broder och tjenare

CAROLUS.

P. S. Sedan slaget2 stod, hafver jagh intet kunnat hafva den nåden at upvakta för osäkerhet af brefven. Hvad emedlertidh förefallit, är intet af stort värde, utan Baron Görtz lärer bäst kunna görat munteligen.

Et bref hafver jagh bekommit af Mon Coeur om Gref Bengts3 frånfälle med nådigh föreskrift för dess hus conservation. Till hvilken ända att efterkomma denna befallning hafver jag redan låtit skrifva till StatsContoiret, så att Grefvinnan lärer åtnjuta det samma mannen hafver njutit.

Desse 4 bref till Salig Härtigen1 från Mon Coeur sänder jagh här innelyckt med recomendation till unge Härtig C. Fred.4

[Tryckt hos FANT IV: 77.]

Sidan 13

  1. Hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp, Hedvig Sofias gemål, stupade i slaget vid Klissow den 9 juli 1702. Jfr sid. 2 not 2.
  2. Slaget vid Klissow.
  3. OXENSTIERNA, Bengt, grefve och kanslipresident, född 1623 och död den 12 juli 1703.
  4. Jfr sid. 9 not 2.

N:r 9.
Lägret vid Thorn d. 3 Nov. 1703.

Jagh hafver i dagh blifvit benådat med min hjärtans käre Systers meer än nådiga skrifvelse på mitt sista helt ovärdiga bref. Mon Coeurs obeskrifliga nåd emot mig gör nu sannerligen, att jagh blifver helt oförmögen, så att jag icke ens kan finna något ord till att rätt betacka medh för all den gunst mig bevises, och är jagh hos mig Sjelf helt Confus, hvar gång jagh betraktar min störe ovärdighet och felacktighet til all Mon Coeurs öfverflödande grace, för hvilken jagh upå dhet högsta betackar så väl som ock för de hugneligaste tiender Mon Coeur berätter om sin restitution.

Gudi vare evinnerligen ähret, som så nådeligen behagat att befria min hjertans Syster i denne elacka opassligheten. Jag hoppas och hafver innerlig förtröstan, att dhet nu åther är bättre. Dhen störe Guden han uphjelpe då och bevare min hjertans Syster stedse till full och beständig välmåga. Dhet är min innerligaste önskan, hvarom jagh och ingalunda tviflar, at vår Herre ju icke lärer bevisa oss sin stora nådh dheruti.

Mon Coeurs befallning till följe skrifver jagh och nu Cancelliet till om de tvenne puncter angående det hållsteinska Husets pretentioner, som det hafver på Lyneburgske [?] Huset.1

Hvad eljest här är passerat, lärer tvifvelsutan nu redan väl vara Mon Coeur bekante, at här vedh Thorn är det aflupit utan någon rätt våldsamhet.2 Och hafver garnison sluppit dermedh, att de gifvit sig på discretion och altså blifvit krigsfångar. Stadens vallar hafva vi alla kastat kull och de fläste tornen äro medh minor kullsprengde. Rådhuset i staden med åtskillige andre hus äro upbrände genom eldskjutandet. Eljest hafva de sluppit annat brännande och plundrande medh dhet, at dhe måste gifva 100,000 R:d. brandskatt och sina — — — 3 hafva dhe och mist.

Nu är helt stilla och tyst, emedan som här nu ingen ting [är] att göra. Och för dhet at dhet är redan seent på åhret och dhet begynner nu blifva kallt, så begynner regementerne nu att förläggas i byar. Jagh lärer och väl snart bryta opp nu härifrån och sedan ställa ut marchen, dhit lägenheten och tillfälle gifva vidh handen.

Sidan 14

  1. Hedvig Sofia hade bedt konungen bevaka huset Holstein-Gottorps anspråk på några distrikt i Saxen-Lauenburg äfvensom på amten Steinhorst och Tremsbüttel, och konungen gaf genast vederbörande befallning att göra sig underrättade om arten af dessa anspråk. K. M:t till kanslikollegium den 3 nov. 1703.
  2. Den 4 oktober 1703 måste det fasta Thorn, efter fem månaders inneslutning och tre veckors bombardement, gifva sig åt svenskarne.
  3. »Klockor» sannolikt; jfr Nordberg I: 422.
Jag törs nu intet längre uppehålla Mon Coeur, utan beder allenast om det. som jag altid gör migh försäkrad om, at min käre Syster Conserverar migh altid sin nåd och troor, at jagh alt intil döden förblifver Mon Coeurs

underdånigste trogne broder och tjenare
CAROLUS.

Jag ber om recom[mendation] till C. F.1 och också till Guliana.2 Jagh måste ock berätta henne, att min äldsta rescamrat hafver jagh härom dagen måst mista, som är Pompe,3 Favorits gamble contrapart, som afton lade sig frisk och måron lågh dödh i min Sängh.

[Tryckt hos FANT IV: 79.]

*

N:r 10.
Weisenhof4 d. 10 Dec. 1703.

Durchleuchtigste Furstinna, Högtärade
käraste Syster.

Mon coeurs nådigste bref af d. 17 Nov. hafver jag i går vedh min tilbaka komst ifrån Elbingen här uti underdånighet undfångit och kan jag aldrigh tilfyllest nogh betacka min hjertans Syster för all dhess nådh emot migh. Mon Coeurs nådiga befallningar tilfölje angående Holstens intresse uti det Saxenlauenburgiska Steinhort och Trenbyttelske5 hafver jag redhan på min kära Systers ordre uthi dess förra bref skrifvit Cansli-Collegium derom til, at dhe sigh låta på det högsta angelägit vara at befrämja den saken.

Sidan 15

  1. Jfr sid. 9 not 2.
  2. »JULIANA» (von Schierberg), en kammarjungfru, som lärer stått särdeles väl hos Hedvig Sofia och till hvilken konungen i sina bref ofta hälsar. Jfr Fant IV, 81.
  3. »Pompe», Karl XII:s favorithund, om hvilken Israel Holmström diktat det bekanta, här af konungen själf i viss man bestyrkta epigrammet:

        Pompe, kungens trogne dräng,
        sof hvar natt i kungens säng.
        Sist af år och resor trötter,
        led han af vid kungens fötter.
        Mången ung och fager mö
        önskade som Pompe lefva.
        Många hjältar eftersträfva att få
        såsom Pompe dö.
     
  4. Weissenhof. ort nära staden Elbing.
  5. Steinhorst och Tremsbüttel, jfr sid. 14 not 1.
Eljest Riks-Amiralinnans1 sak angående, så skulle jag gärna efterkomma Mon Coeurs åstundan deruti: men som jag tror, så har [hon] gjordt ingen annan begäran än angående gamla fordringar, som hon begärar at få godtgjordt före. Men det lärer svårt kunna låta göra sigh i dessa svåra krigstider att kunna förnöja henne deruti, hälst många flera fordringar äro, som andra hafva af samma art, som här intet kunna rigtiga göras. Och skulle det vara et exempel för andra, at också alla skulle söka refusion, när de sågo at hon finget, som kanske intet är så nödträngder som mången annan. Mon Coeur hoppas jag lärer taga nådigt opp denna min remonstration, och har jag eljest ingen högre åstundan än at kunna efter min skyldighet fullgöra det, som kan vara Mon Coeur til nådigt nöje.

Öfverste Daldorf,2 som nu reser på en tid härifrån at göra sin upvagtning hos min hjertans Syster, har bedt mig göra sin recommendation hos Eder. Men jag vet, han är Mon Coeur nogsamt redan bekant, medh hvad oförtrutenhet och flit han stadigt burit, så länge han hade den lyckan at följa Salig Hertigen, och nu sedermera hafver han på samma sätt också förstått väl alla de sysslor, som han här behagat sig påtaga til förrätta. Men jag hafver tagit mig anledning at göra det, at han nu blifver lyckligare än jagh, i det han får personligen göra sin upvagtning hos Mon Coeur, och bedt honom muntligen aflägga min underdånigsta recommendation hos eder, hvarom jag beder Mon Coeur altid conservera mig sin grace och tro, at jag i döden är min hjertans Systers

Underdånigste trognaste
Broder och tjenare
CAROLUS.

P. S. Gudi vare evinnerlig ärat, som aldeles igen restituerat Mon Coeur til sin hälsa igen. Dhet är mig stor hugnad. Vår Herre styrke den samma altid!

Jag gratulerar och öfvermåttan dertil, at Carl Fredrik redan begynner på at studera.

[Tryckt hos FANT IV: 75.]

Sidan 16

  1. STENBOCK, Kristina Katarina, född De la Gardie 1632, änka efter riksamiralen, grefve G. O. Stenbock i dennes senare gifte.
  2. DAI.DORF, Valentin, förut generaladjutant hos hertigen af Holstein-Gottorp och efter dennes död 1702 öfverste i svensk tjänst. Han var en bepröfvad och af konungen särdeles omtyckt krigare. Sedermera generalmajor. Stupade på ön Rügen 1715.

N:r 11.
Heilsberg1 d. 9 Jan. 1704.


Durchläutigste Förstinna. Högtärade
Käresta Syster!

Jag hafver nu åter en lång tid försummat at göra min underdåniga upvagtning. Altså kommer jag nu at bedja igen min hjertans Syster, nu som förr, af nåd ville öfverse med mina förbrytelser, som jag så ofta har begått. Dertill jag dock denna här tiden nu blifvit nödsakad genom åtskilliga tilfällen och förhinder, som har förefallit och afhållit mig, at jag intet kunnat upvagta med mitt ringa skrifvandc, som och måst lämnat hela tiden min käresta Systers nådiga bref obesvarade. Men jag hoppas, at min hjertans Syster lärer af sin stora nåd öfverse ännu med mina stora förseelser. Jag har ock äfvenväl intet lång tid, så at jag kan länge upvakta Mon Coeur med denna min skrifvelse, utan måste nu man i hast skrifva och krafsa till vägs.

Jag hafver undfått min käraste Systers svar angående bataillon,2 at den behöfde blifva ännu ...... och skall jag rätta mig derefter.

Angående Daldorf,3 så skall jag ock efterkomma Mon Coeurs befallning at söka recommenderan, så snart lägenhet finnes.

Jag måste nu sluta och beder intet onådigt uptagas, at jag nu i hast måste skrifva så något confust. Och jag forblifver altid in i döden

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

P. S. Min hjertans Syster hafver behagat skrifva mig om, at en Baner4 vore på förslag til Commendant i Tönningen. Altså ville jag i underdånighet påminna at angående huruvida han dåger något eller intet, det kan man intet visst dömma om vidare än som man hafver sett. Ty han är obekänder och hafver aldrig låtit

Sidan 17

  1. Heilsberg, stad och biskopssäte i stiftet Ermeland, söder om Königsberg. Efter intagandet af Thorn hade konungen ett halft år där sitt högkvarter (dec. 1703—juni 1704).
  2. En del af M. Vellingks regemente stod ännu sedan år 1700 i Holstein.
  3. Jfr sid. 16 not 2.
  4. BANÉR, sannolikt Isak, född 1662. baron och öfverste i engelsk tjänst. Död i Amerika 1713.
bruka sig i någon Svensk krigstjenst, utan alt utomlands, der de kunna mycket hastigare komma fort än hemma i Sverige. Och som han är Svensk och aldrig lärer hafva tjent hemma, så kan han efter Sal. Kungens förordningar aldrig njuta någon rang i Sveriget. Denne lärer ock, tror jag, häfta ännu för en osluten action i Sveriget, så at, om jag får oförgripeligen ödmjukeligen säga, så synes som väl tjenligare dertill skulle kanske kunna finnas än han.

[Tryckt hos FANT I: 62].

*

 

N:r 12.
Heilsberg d. 24 [Mars] 1704.

Durchläuchtichste Förstinna, Högtärade
kära Syster!

Som G. L. Mörner1 nu reser härifrån, så kan jag intet underlåta med denna lägenhet at göra min skyldigsta upvagtning, härmed skrifteligen bedjande min hjertans Syster ville altid bihehålla sin nåd för mig, fast jag än intet hafver den lyckan som han til kunna personligen få göra, min upvagtning. Jag hafver bedt honom så väl som General Spens,2 som också reser til Sveriget, at de mundteligen ock skola aflägga mina underdånigsta recommendationer.

Eljest hafver jag ock nu åter eftersatt min skyldighet en tämmelig tid, så at jag intet upvagtat med mitt ringa skrifvande. Jag beder Mon Coeur ville utaf sin vanliga nåd öfverse med mina stora felagtigheter nu som altid tilföreno. Derpå förtröstar jag ock, ty eljest blefve jag aldeles försagd nu öfver mina begångna försummelser, dem jag så ofta begår, hvartil jag ock ofta, blifver förorsakader genom åtskilliga hinder, som här ibland förefaller, sp at jag derigenom blifver altid bragt til at försumma min plikt.

Min hjertans Syster kan jag i säkerhet härifrån intet annat stort ännu berätta, utan at alt står Gudi lof väl här til, och Ar-

Sidan 18

  1. MÖRNER, Karl Gustaf, baron och generallöjtnant, född 1658. Efter att med utmärkelse ha deltagit i flera af Karl XII:s krigsbragder, såsom landstigningen på Seland, öfvergången af Düna, slaget vid Klissow och belägringen af Thorn, beordrades han nu (mars 1704) att såsorn general-mönsterherre gå hem till Sverige. Sedermera kungl. råd, grefve, fältmarskalk och president i Göta hofrätt. Död 1721.
  2. SPENS, Jakob, baron och generallöjtnant, född 1656. Han hade varit med i slagen vid Düna. Klissow m. fl. drabbningar och beordrades nu, liksom Mörner, att gå hem såsom general-mönsterherre. Sedan kungl. råd, president i bergskollegium och grefve. Död 1721.
meen, som är det förnämsta, mår nu rätt väl och vi stå alt och roa oss i qvarteren, och har Soldaten de bästa qvarter han än haft. Jag har intet nu stort haft eljest tid at resa kring i qvarteren för åtskilliga hinder skull, utan måst varit här tilstädes i Heilsberg. En gång allenast här jag varit på mönstring. Hvad mera härifrån är til berätta, lärer Mörner vidlyftigare kunna säga med particulariteter.

Hvad eljest Mon Coeur förmäler om förhindrandet af det skadeliga Danmarks förehafvande emot Holsteinska Husets rätt,1 så skall jag söka på alt sätt at taga det i agt. Och som mig om intet angelägnare kan vara, än det Mon Coeur angår, så lärer jag altid söka betyga, at jag är af all hjerta i döden

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
tjenare och broder
CAROLUS.

P. S. G. Gouverneuren Gyllenstjerna2 hafver skrifvit mig till äfven också om Danmarks företagande, som var utsedt kanske antingen på — — — — saken eller ock på Hamburg,3 och derföre tycker han vore nödigt, at han hade något manskap hos sig i beredskap på alt fall til Commenderingar och derföre begärar han, han kunde få til sig den ena bataillon af Wellingks, som står i Holstein.4 Men jag här intet svarat honom derpå, förrän jag inhämtat Mon Coeurs mening, om man i Holstein icke skulle vara tilfreds, at mista den ena bataillon.

[Tryckt hos FANT I: 64].

Sidan 19

  1. De danskes uppsåt var att till förmån för prins Karl af Danmark vid första vakans sätta sig i besittning af stiftet Eutin, kanske äfven af staden Lübeck. Detta måste genom »messurer, i synnerhet förmedelst ett godt manskap i nejden» förekommas. Hedvig Sofia till Karl XII den 23 dec. 1703 och den 9 jan. 1704. Riksarkivet.
  2. GYLLENSTJERNA, Nils, baron och generalguvernör i Bremen och Verden, född 1648. Sedermera kungl. råd. grefve, fältmarskalk och president i krigskollegium. Död 1720.
  3. Konungen i Danmark gjorde i Glückstadt, krigsförberedelser, som troddes åsyfta, att han ville begagna inre oroligheter i Hamburg för att bemäktiga sig staden. Med afseende härpå och på lübeckska koadjutorsaken begärdes konungens ordres. N. Gyllenstjerna till K. M:t den 14/24 jan. 1704. Riksarkivet.
  4. Jfr sid. 17 not 2.

N:r 13.
Datum Ravitz1 d. 4 Jan. 1705.

Durchleuchtigste Furstinna,
Högtärade Käraste Syster!

P. S. Jag ber min recommendation till Carl Friedrich och till gambla Juliana.2

Min hjertans aldrakiäraste Syster, jag har nu en långh tidh varit afstängd samt måst försumma den stora lycka och nådh, som migh eljest är förunt, at jagh, ovärdiga, hafver friheet till upvackta Mon Coeur med mina Skrifvelser. Altså fördristar jagh i underdånigheet at infinna [mig] och med dhetta bref at i underdånighet göra begynnelse til afläggia min skyldigste upvaaktningh hos Mon Coeur. Och altså kommer jagh först och främst at ödmjukast betacka min hjertans Syster för den oföränderliga nåden Mon Coeur altstedigt bibehåller för migh och dher till medh altidh behugnar nigh medh dhess aldrakiäraste nådiga brefv, fast jagh efter min förtjenst intet är värdigh mera at bekomma dhen stora hugnan, som jagh bekommer då, när jagh får Mon Coeurs kiära brefv. När jag tänker på mina stora förseelser, som så grufveligt ofta försummat min skyldighet uti alt, så skämms jagh rätt, som och när jagh betracktar min ovärdighet och hvad jagh med rätta förskyllat, om mon Coeurs nådh icke hade varit större emot mig än jag den kunnat förbryta. Altså beder jagh och nu ödmjukast min hjertans Syster ville ännu fortfara sammaledes och låta dhess grace altidh vara större emot migh än min förtjenst är. Jagh förtröstar och häruti aldeles på min hjärtans Systers öfverflödande nådh emot migh hela tiden.3

Alt sedan jagh sidst hade den nåden at upvackta mon Coeur, så har Svänska armeen hår i Pålen måst varit uti marche, så länge Sommaren varade,4 först till Warschau, då Kungavalet skiedde af dhen nuvarande Kungen Stanislaus, och sedan till Lemberg, då
 

Sidan 20

  1. Rawicz, stad i Posen, nära gränsen af Schlesien. Där hade konungen sitt högkvarter i nio månader (okt. 1704 -juli 1705).
  2. Jfr sid. 15 not 2.
  3. En lika siratlig och stundom än längre ursäkt gör konungen regelbundet hvar gång han på längre tid ej skvifvit sina systrar till. Jfr n:r 52, 57, 64, 70, 75, 88, 102 m. fl.
  4. Konungen berättar här i raska drag om sina vidlyftiga marscher fram och åter genom Polen under fälttåget sommaren 1704.
emedlertid Arved Horn blef fången i Warsau af Kungh August. Sedan marcherade Armeen efter till Warchau. Och sökte fienden då i förstonne något at hindra armeen till gå öfver Weixelströmmen. Men sedan resolverade han och drog sig undan, dhå armeen förfölgde dhem och fick äntligh fast på fiendeus infanterie veedh en fläck, som heter Punitz,1 dhå och Svenska Rytteriet sent mot aftonen hant på dhem och träffa på dhem, till mörkt blef, då fienden under faveur af mörkret salverade sig och marcherade undan och de miste 8 stycken då. Sedan förfölgde svänska rytteriet dhem andra dagen ända till Oderströmmen, då man snart hade fått fast dem, om hästarne intet varit så mycket trötta. Sedan råkade rytteri i Slesien fast på en hel hop Cossakar, som alla blefvo nedergjorda. Dhet var bittida om dagen, så at dagen hinte till. Sedan kom en del rytteri ihop med en hop ryssar vedh Fraunstadt.2 som och nedgjordes, och togos dher 11 Stycken. Sedan dhen tiden har intet stort remarkabelt passerat, utan har armeen lagt sigh här i Stor-Pohlen uti byar ikring och lura[r] så länge på lägenhet at blifva så lyckligh till få något at göra.

På denna marchen, förr än jag kom till Punitz. så var jagh så olycklig och miste dhen gambla följeslagaren Klinkowström,3 som blefv skuten i Staden Kalits, då och en Saxisk Öfverste blefv fången dhen gången. Jagh skall också sökia uträtta mon Coeurs befallning at, dher lägenhet är, sökia at hjelpa hans anhöriga. Hans bror har varit här och sökt at komma i hans ställe, men sedermera har dhensamma gjort ansökning at komma i Cantseliet. Brorn, dhen äldste, är redan emplojerad i Pommern. Dheras Fader var för några dagar sedan här, men han är åter bortrest igen.

Mon Coeur skrifver och uti sitt bref, at de svänske Regementers i Hållsten4 kvarblifvande vore något nödigt ännu, hvaruti jagh gärna skulle efterkomma Mon Coeurs vilja, så snart det länder till Hållstens besta. Ty at gouverneuren begärde, at dhe skulle hålla sig färdiga at gå tillbakars, det hafver han giort af sig sjelfv

Sidan 21

  1. Punitz, stad i södra delen af Posen, nära Rawicz. Här upphann Karl XII. efter en ansträngande sträckmarsch, sachsarne under Schulenburg och slog dem den 28 oktober 1704.
  2. Fraustadt, stad nära Punitz. Här öfverraskade och nedgjorde Otto Vellingk i en drabbning den 31 oktober 1704 en afdelning ryssar. Vid samma ställe slog Karl Gustaf Rehnsköld den 3 februari 1706 sachsarne under Schulenburg.
  3. KLINCKOWSTRÖM, Karl Bernhard, kammarpage hos Karl XII och, såsom denne, född 1682. Han hade följt konungen alltsedan krigets början och blef skjuten den 26 oktober 1704 utanför staden Kalisz, medan man underhandlade om dess kapitulation. Hans bröder, Otto Vilhelm, född 1683, och Leonard, född 1685, voro båda anställda, i kansliet.
  4. Jfr sid. 17 not 2.
     
dhen tiden, då fienden var långt borta, som han mente, at dhet intet hade något att befara.

Min kiäraste Syster skrifver och angående Eric Sparre1 att han åstundar Gripenhielms ställe. Men som man ännu intet är viss om hans dödh, så kan väl ännu intet något giöras dhertill. Dessutom, Dahlkarlshöfdingdöme är och af dhen beskaffenhet, at dän Landshöfdingen, som dhär är, bör vara een, som är väl kunnigh i Bergväsendet, och tror jagh icke Sparren [h]eller lärer komma till rätta med Bergssaker.

Min Systers nådiga befallningh om Smedman2 skall jagh gerna söka vedh lägenhet efterkomma och vara beforderlig. Han meriterar väl och är snäll och arbetsam. Men nu är ingen öpning; för den förändring, som varit i Cantzelie, var redan skedde[r] för Mou Coeurs bref kom.

Jagh beklagar af alt hjertat dhet så rysliga dödsfall af dheras goda hennes Höghet i Hållsten.3

Jagh törs nu intet längre uppehålla Mou Coeur utan vill allenast korteligen taga migh dristigheten at önska min hjertans Syster et lyckligt frögdefult nytt åhr, all hälsa och prosperitet, hvilket är min största hugnad jagh här i verlden hafver, at jagh om dess stadigvarande gör migh säker förtröstan, som och at Mon Coeur altid blifver mig för den, som utan uppehåll blifver i döden dess trogne underdånige broder och tjenare

CAROLUS.

Angående Lejonhufvuds4 action så lärer den svårligen kunna uphäfvas. Och det vore bäst för honom sjelfv, om han vore oskyldig, at han på, sådant sätt befriades och sluppe så all misstanka. Men han hafver svåra skäl emot sig; bland alle andra, så har man och funnit up nu i dhet sidsta Saxiska lägret een hans egen-

Sidan 22

  1. SPARRE, Erik, baron och öfverste i fransk tjänst, född 1665, känd för sin tapperhet, kvickhet och diplomatiska förmåga. Han fick ej den åstundade landshöfdingeplatsen i Dalarna efter Nils Gripenhjelm, som dog först 1706. Sedermera svensk ambassadör i Paris, riksråd och grefve. Död 1726.
  2. SCHMEDEMAN, Johan, kungl. sekreterare och öfverpostdirektör, född 1652, en särdeles erfaren och mycket använd kanslitjänsteman. Blef 1710 kansliråd. Död 1713.
  3. ALBERTINA FREDRIKA, gemål till Hedvig Sofias svåger. administratorn af de gottorpska länderna. Kristian August. Hon dog den 2 september 1704.
  4. LEWENHAUPT (släktnamnet skrefs denna tid ofta Lejonhufvud), Karl Gustaf, född 1662. Han hade gått i sachsisk tjänst och där stigit till generallöjtnant och geheimeråd. L. hade ådragit sig Karl XII:s onåd, då han vid nordiska krigets utbrott, trots konungens återkallelse, stannade i sachsisk tjänst samt dömdes därför i Sverige från lif, ära och gods.
händiga Capitulatiou till at värfva, sedan advocatorierna [!] voro utgångna.

Jagh beder om ursächt, at jagh så fritt och ovuligt skrifver.

P. S. Jagh beder, min hjertans Syster, excusera intet den nödiga påminnelsen om dhe 20 a 30,000 R:d. Dhet var mycket väl och min kiäraste Syster måste intet vara så främmande medh migh ock complimentera dherom, ty jagh kan intet häldre användat än Hollsten till godo. Jagh skrefv och et brefv längesedan redan från Littauen, at mon Coeur intet räkna dhet för främmande, som mitt är, utan alt ännu som sit egit, ty dhet är alt lika mycket till min Systers tjenst som för migh.

Min kiära Syster skrifver och i sit brefv om sin för oss bedröfveliga tanka at i våhr ärna sigh reesa hemifrån uth. Och således betages alt hopp för migh att blifva så lycklig någonsin njuta mon Coeurs närvarelse, som vist vore alt för bedröfveligt, och blefve måst för mig ängsligt at tänka. Om jagh än kommer någonsin hem, så skulle jagh ändå sakna der mon Coeurs dyra person. Och de andra båda, som Drottningen och Ulla, de lära och få en stor bedröfvelse, när de måste sakna mon Coeurs, och eder lärer dhet och kanskie blifva ensligt allena. Derföre beder jagh ödmjukeligen, om det är möjligen at mon Coeur kunde blifva quar, dher vi alle äro hemma.

Eljest och förmäler mon Coeur och Mormor,1 at dhet funnos några, som äro malintentionerade. Men så kan jagh försäkra, at jagh intet vet eller har märkt något, ej heller känner någon här, som icke efter dheras skylldighet varit salig härtigen med all Submission och zele tillgifven.

[Tryckt hos FANT IV: 81].

*

 

N:r 14.
Rawitz d. 18 [Jan.]2 1705.

Durchläuchlichste Förstinna, Högtärade
kära Syster!

Som påsten nu afgår i afton, så kan jag intet underlåta, at göra min underdånigste upvagtning hos Mon Coeur.

Jag här nu i dessa dagar blifvit benådad åter så väl genom Capellmästar Düben3 såsom ock eljest med min hjertans Systers

Sidan 23

  1. Ovisst, hvem konungen här åsyftar, om det ej förhandenvarande originalet verkligen haft ordet »Mormor».
  2. Månaden uteglömd men är uppenbarligen januari; jfr n:r 15 och 58.
  3. Jfr sid. 4 not 2.
kära bref. Och et bref har jag bekommit nu, som är skrifvit i Julii månad, som en, som heter Sinclair, har haft med sig; men han är intet sjelfver ännu hitkommen. Jag tackar underdånigst för de pomeransskalen1 Düben bragte med sig, och jag skall flitigt äta Mon Coeurs skål deruti.

Min hjertans syster formäler ock i sitt bref, at Mon Coeur och Syster Ulrica är sinnad at taga sig den mödan att resa til förskaffa mig den stora lycksaligheten, at kunna en gång få igen göra min personliga upvagtning. Och är sannerligen ingen ting, hvad jag kunde högre önska, än om jag en gång kunde komma dertill igen, och skulle jag intet försumma något moment at resa til få den nåden, om mig det vore tillåteligt och jag intet vore förhållen genom nödvändigheten, som är med Soldat-väsendet. Denna besvärliga resan, som mina hjertans Systrar äro så nådiga och ärna påtaga sig, är jag mycket rädder, at det lärer finnas stora svårigheter vid och näppeligen kunna denna årstiden ske eller för sig gå, utan stor hazard, hvilket vore alt för ängsligt at
befara.

Och jag förnimmer nu också dertil, at vår kära Syster Ulrica blifvit sjuk i stora mässlingen och ängslar det mig mycket. Men jag har det fasta hoppet, at vår Herre har varit så nådig och hjelpt henne väl derutur, och hoppas jag med Guds hjelp den lyckan, at påsten i morgon lärer bringa oss goda tidningar, som och försäkra om Mon Coeurs beständiga välmåga, hvilken vår herre städse nådeligen vid magt hålle.

Jag får nu intet längre upvagta min hjertans Syster, utan recommenderar mig i Mon Coeurs oföränderliga nåd och som är i döden af mitt innersta hjerta

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

Jag ber min recommendation til Carl Fredrik och Juliana2 mycket flitigt och til alt fruntimret.

[Tryckt hos FANT 1: 67].

Sidan 24

  1. Pomeransmarmelad var en af konungen omtyckt läckerhet, hvarför hans systrar ibland uppvaktade honom med sändningar däraf. Jfr n:r 100, 106, 107.
  2. Jfr sid. 15 not 2.

N:r 15.
Rawitz d. 23 Jan. 1705.

Durchläuchtichste Förstinna, Högtärade
käraste Syster!

Jag hafver nu bekommit min hjertans Systers Skrifvelse af d. 28 Dec., för hvilken jag på det underdånigaste betackar för all den nåd, Mou Coeur mig deruti på nytt så öfverflödigt åter bevisar, såsom ock varit så nådig och berättar mig de så hugneliga tidningar om vår käresta Systor Ulricas lyckeliga liknelse til snart aldeles hafva sjukdomen1 öfverståndit, och det så helt lyckeligen och väl, Gudi ske lof.

Drottningen förnimmer jag ock varit opasslig. Men nu Gudi ske lof och vare visst ärad för den hugnan, at hon blifvit frisk igen. Vår Herre bevare henne altid vidare, såsom ock bägge mina hjertans aldrakäresta Systrar och min kära hjertans Syster Hedvig, at Mon Coeur måtte väl undkomma all farlig sjukdom, som skulle göra mig grufveligen ängslig, när jag intet hade den trösten at hugna mig af Mon Coeurs beständiga välmåga.

Jag är nödsakad för tidens korthet nu korteligen härmed at sluta och beder Mon Coeur ville altid conservera sin nåd för den, som af alt hjerta i döden är

Mon Coeurs
underdånigste trognaste
tjenare och broder
CAROLUS.

P. S. Jag ber min recommendation til Carl Fredric och Juliana och tacksägelse för lyckönskan hon skrifvit och pomeransskalen. Om jag har haft tider, så skulle jag sjelf hafva infunnit mig med mitt bref hos henne. Jag ber ock min recommendation til Grefvinnan Witen2 och Greta Wrangel3 och fruntimret.

Min hjertans Systers kära nådiga befallning at jag skall skrifva, skall jag söka at sträfva efter at efterkomma min skyldighet uti,

Sidan 25

  1. »Stora mässlingen», jfr n:r 14.
  2. Ovissf, hvem har åsyftas.
  3. WRANGEL, Margareta Barbara, född på 1640-talet och dotter af fältmarskalken och riksrådet Herman Wrangel. Konugnen hälsar i sina bref till systrarna ofta till henne, vanligen endast kallad »G. W.» Hon var känd för sin kvickhet, jfr n:r 64.
så mycket jag med min oförmögenhet kan. Jag beder ock om, när mina försummelser skulle ske, at Mon Coeur än vidare med sin ouphörliga nåd ville öfverse med mina förseelser.

[Tryckt hos FANT 1: 66].

*

 

N:r 16.
Rawitz d. 15 Maji 1705.

Durchläuchtichste Förstinna, Allernådigste
kära Syster!

Min hjertaus aldrakäraste Syster, jag kommer nu åter och beder underdånigst om förlåtelse, at jag på en tid försummat igen at göra min hörsamma upvagtning, och förliter mig säkert alt för mycket på Mon Coeurs stora nåd för mig, at jag så ofta förser mig och förvårdslösat det, at jag den nåden hafver at så ofta blifva hugnad med Mon Coeurs kära bref. Men jag hoppas, at Mon Coeur lärer af nåde ännu intet tröttas vid min försummelse utan öfverse med mina felagtigheter. Här har nu i denna här tiden förefallit åtskillige hinder, som alt dageligen hafva bragt mig ifrån min skyldiga upvagtnings görande; men som denna expressen, som varit hitskickad, nu går härifrån, så kommer jag nu at aflägga min skyldighet.

Hvad här passerar, kan jag intet stört berätta Mon Coeur, hvad icke redan lärer vara bekant, at vi för 14 dagar sedan haft bröllop med Arvid Horn1 och Gref Pipers svägerska. Kungen i Pohlen2 var här med på bröllopet med sin drottning och hans moder, och sedan reste de härifrån igen. Men brudgummen stod sig illa; han var mycket sjuk på bröllopet, så at han knapt kunde stå uti brudstolen, så at han ligger ock ännu sjuk utaf rosen; men han begynner til nu at bättras.

Dübens fru3 är ock nu hitkommen. Och har jag haft den lvckan och fått med henne Mon Coeurs kära bref, för hvilket iag

Sidan 26

  1. HORN, Arvid Bernhard, baron och generallöjtnant, född 1664. Han hade såsom löjtnant vid drabanterna deltagit i Karl XII:s ungdomsäfventyr och första krigsbragder samt sedan varit svensk kommissarie vid valriksdagen i Warszawa 1704. I lägret vid Rawicz firade han sitt bröllop med sin andra hustru, Inga Törnflycht, som följt sin syster, Karl Pipers grefvinna, ut till svenska lägret. Sedermera kungl. råd, grefve och kanslipresident. Död 1742.
  2. STANISLAUS LESZCZYNSKI, af Karl XII kort förut upphöjd på polska tronen. Han var född 1677 och dog i Frankrike 1766.
  3. v. DÜBEN. Sara, född Törne 1677 och gift med hofintendenten, sedermera hofmarskalken Gustaf v. Düben, som följde Karl XII under alla hans fälttåg.
ödmjukligast betackar och för all nåd Mon Coeur mig stadigt bevisar.

Min kära Syster har skrifvit mig til angående lilla Hertigens Informators Norlingens1 befordran, och jag skulle gärna efterkomma Mon Coeurs befallning: men det är redan bortgifvit at Törlingen, som varit här Fäldt-Präst.

Angående Bjelken,2 så har jag så strax intet kunnat göra något dertil, innan jag har fått se öfver dornen. Men så har han nu på Drottningens och mina kära Systrars befallning undsluppit lifsstraffet.

Jag bar nu intet stort til at berätta Mon Coeur; utan här äro någre recruter komne af — — — . Här är nu en ung prins af Baden3 hitkommen för fjorton dagar sedan, och i förgårs afton kom Prinsen af Gotha,4 som varit här förr, hit igen.

Jag kan ock intet underlåta att tacka underdånigast för de goda tidningar, min kära Syster låtit mig veta uti et sitt bref om, at Drottningen, Gudi ske lof, hafver blifvit bättre efter sin sjukdom. Vår Herre bevare henne länge och bägge mina käresta Systrar och at jag måtte blifva så lyckelig och en gång kunna göra min upvagtning igen.

Emellertid beder jag Mon Coeur altid vil bibehålla sin nåd för mig, som til döden är

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

P. S. Jag ber om min recommendatiou til lilla Carl Fredric. Och jag betackar Mon Coeur för hans sensta bref jag har fått; men om mig tyckes rätt, så har min kära Syster sjelf skrifvit det.

Sidan 27

  1. NORDLIND, Daniel, född 1662, var 1703—1716 lärare för den unge hertig Karl Fredrik. Sedermera biskop i Strängnäs. Död 1728.
  2. BIELKE, Nils, grefve, kungl. råd och fältmarskalk, född 1644. Såsom generalguvernör öfver svenska Pommern hade han en gång varit mycket mäktig och betrodd men råkade redan i slutet af Karl XI:s tid i onåd och ställdes sedan inför rätta för åtskilliga maktmissbruk. Efter en långvarig process fälldes dornen öfver honom af Svea hofrätt, och den lydde på mistning för Bielke af lif, ära och gods. På änkedrottningens och prinsessornas förbön blef Bielke väl — såsom af brefvet ofvan framgår — af konungen benådad till lifvet men hans egendom indragen. Död 1716.
  3. Sannolikt Kristofer, prins af Baden-Durlach, född 1684 och kusin med hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp. Död 1723.
  4. Jfr sid. 52 not 2.
Jag ber min recommendation och på det bästa til gamla Hertigen1 och til alt fruntimret.

[Tryckt hos FANT I: 69].

*

 

N:r 17.
[Utan datum].

Durchläuchtichsta Furstinna, Allernådigaste
käraste Syster!

Som påsten nu afgår, så kan jag intet underlåta härmed i underdånighet at göra min underdånigaste upvagtning. Jag har åter i går varit så lycklig och bekommit et min hjertans Systers aldranådigaste bref, för hvilket jag ödmjukeligast betackar, men är oförmögen at kunna aflägga någon tacksägelse för all den nåd mig betes som ock at Mon Coeur så alt för nådigt uptager mina ovärdiga skrifvelser.

Til följe af Mon Coeurs befallning angående arfdelningsverket, så hafver jag gjort anstalt och skrifvit til Vice-Presidenten i Tribunalet at vara Commissarie på min sida til den, som Hertigen af Eutin lärer på sin sida dertil förordna, såsom Mon Coeur af dessa copierna lärer se.

Jag far nu intet längre upvagta, efter påsten går, uthan måste sluta, förblifvandes i döden

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

Jag ber min recommendation til Carl Fredric — — och alt fruntimret.

[Tryckt hos FANT I: 72].

Sidan 28

  1. »Gamle hertigen», sannolikt August Fredrik, en farbror till Hedvig Sofias aflidne gemål och biskop af Lübeck-Eutin, född 1646.
Brev till prinsessan Ulrika Eleonora.