Slaget vid Gadebusch

Slaget vid Gadebusch den 9 december 1712 var det sista större fältslag som den svenska armén vann under det stora nordiska kriget. I syfte att förena sig med Karl XII och en turkisk armé hade Magnus Stenbock anlänt till svenska Pommern med en 14 000 man stark fältarmé. Han var dock inte ensam i området utan såväl danska, sachsiska och ryska arméer fanns där och höll honom instängd. För att ta sig ur inringningen tågade han in i Mecklenburg och mötte den 16 000 man starka danska armén som var för långt bort för att bli undsatt av ryssarna i tid. Däremot hann 3 500 man sachsiska kavallerister förstärka danskarna. Trots den numerära underlägsenheten vann dock Stenbock en stor seger över danskarna tack vare att han anföll dem på ett oväntat ställe och skickligt utnyttjade sitt artilleri för att förhindra danskarnas rörelser. På den svenska sidan stupade 500 man och 1 100 sårades. Danskarna förlorade däremot 2 500 i döda och sårade samt ytterligare 2 500 som togs tillfånga. Sachsarna förlorade 750 man stupade och sårade samt 100 man som togs tillfånga.

Dessvärre fick Sverige ingen nytta av denna seger eftersom Stenbock fortsatte att marschera västerut och blev till slut instängd i fästningen Tönningen av den dansk-sachsisk-ryska koalitionen. Den 5 maj 1713 kapitulerade Stenbock och ännu en svensk fältarmé togs tillfånga.

Följande sidor kan ge en föreställning om hur de deltagande arméerna såg ut: den 9 december 1712:

Bilden ovan är ett mindre utsnitt ur den bataljplan som fortifikationskaptenen Magnus Rommel (1678-1735) ritade över slaget vid Gadebusch och som förvaras i krigsarkivet.