Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg
 
  NARVA 1700
 
  Svenska slagordningen
  Uniformer:
 
 
  KLISZOW 1702
 
  Uniformer:
 
 
  FRAUSTADT 1706
 
  Uniformer:
  Rysk hjälpkår 1704-06
 
 
  LJESNA 1708
 
  Uniformer:
 
 
  POLTAVA 1709
 
  Vägen till Poltava
  Slaget vid Poltava
  Svenskarnas styrka
  Ryssarnas styrka
  Uniformer:
  Reduttstriden
  Roos bataljoner
  Huvudstriden

 
 
  HELSINGBORG 1710
 
  Uniformer:
 
 
  GADEBUSCH 1712
 
  Uniformer:
 
 
  STRESOW 1715
 
 Uniformer:
 Koalitionsarmén

 

Örjan Martinsson
 

Slaget vid Narva

Det första stora slaget under det stora nordiska kriget ägde rum utanför den svenska fästningen Narva den 20 november 1700. Denna fästning hade sedan september belägrats av en rysk armé som var mellan 35 000 och 38 000 man stark och skulle inte ha kunnat hålla ut mycket längre när Karl XII kom till undsättning med sin armé. Den svenska armén var emellertid bara 10 537 man stark och Karl XII tog en stor risk när han anföll en tre gånger större armé som hade förskansat sig bakom en lång cirkumvallationslinje som de uppfört till skydd mot en undsättningsarmé. Men Narva var en alltför viktig fästning och svenskarna hade inget annat val än att föröka häva belägringen. Detta företag gynnades av att cirkumvallationslinjen var alltför lång för att den ryska armén skulle kunna bemanna den med tillräcklig mängd trupp. Mot den mycket glesa ryska linjen valde svenskarna därför att koncentrera sin attack mot två punkter genom att anfalla i kolonner. De gynnades även av ett kraftigt snöfall som blåste mot ryssarna och skymde deras sikt. Resultatet blev att den ryska armén delades i tre delar som bekämpades var för sig och istället för att fungera som ett skydd blev cirkumvallationslinjen istället en spärr som hindrade ryssarna från att fly. Resultatet blev den allra största segern i svensk krigshistoria.

På den ryska sidan stupade eller sårades mellan 8 000 och 9 000 man och de flesta sårade skulle inte överleva resan hem till Ryssland. Mängden ryssar som kapitulerade var så stor att Karl XII endast tog officerarna  till fånga och tillät manskapet att avtåga fritt. Slaget hade dock varit hårt och även svenskarna hade drabbats av kännbara förluster som redovisas nedan. Den ryska armén hade visserligen drabbats av ett katastrofalt nederlag men den svenska armén befann sig efter slaget i ett så dåligt skick att det aldrig var tal om att fortsätta fälttåget. Ryssarna kunde därför använda vintern till att bygga upp armén igen och återhämta sig i lagom tid till nästa års fälttåg. Slaget vid Narva var därför trots den förkrossande svenska segern bara början på ett 22 år långt krig som skulle sluta på ett allt annat än lyckligt sätt för den svenska sidan.

Att kriget skulle bli så långvarigt var dock de deltagande soldaterna lyckligt ovetande om och följande sidor kan ge en föreställning om hur de såg ut:

Den 10 537 man starka svenska arméns förluster under slaget fördelades på följande regementen och kårer:

  Döda

Sårade

Officerare Under-
officerare
 och manskap
Officerare Under-
officerare
 och manskap
Drabantkåren
Livgardet
Livdragonerna
Dalregementet
Hälsinge
Västmanland
Närke-Värmland
Övriga trupper
12
7
-
3
2
1
3
3
-
120
45
55
24
92
100
200

26
14
9
7
2
4
3
1

-
170
93
121
100
197
200
300

Summa 31 636

66

1 181

Bilden ovan är en målning från 1905 av Gustaf Cederström (1845-1933) och visar hur ryssarna överlämnade sina fanor till Karl XII efter den svenska segern vid Narva. Som vanligt med den här typen av målningar är det dock inte mycket som är historiskt korrekt.