|
Svenska uniformer i slaget vid Narva
Vid slaget vid Narva hade de
svenska regementena troligen följande uniformer och numerärer.
Uniformsuppgifterna är hämtade från Lars-Eric Höglund medan
styrkeuppgifterna kommer från Generalstabsverket "Karl XII på slagfältet"
och Margus Laidres bok "Segern vid Narva". Höglunds bok nämner egentligen
bara vilka färger de olika uniformsplaggen hade och inte så mycket om
snittet på uniformerna. Jag har med ett par enstaka undantag framställt
regementena på den här sidan med uniformer som har samma snitt som den
klassiska karolinska uniformen (även kallad den yngre karolinska uniformen).
Men så tidigt som år 1700 kan de riktiga uniformerna fortfarande ha haft
kvar en hel del äldre drag såsom hattar utan tre kanter och rockar som inte
har uppvikta skört. De bataljmålningar som skildrar slaget vid Narva tyder
på detta och deras innehåll redovisas mer utförligt längre ned på sidan. Där
har jag också en längre redogörelse om det finska tremänningsinfanteri vars
uniformer på den här sidan är i hög grad spekulativa. För att ge ett exempel
på hur en äldre hattmodell kan ha sett ut har jag avbildat drabantkåren med
en sådan. Denna kår är också avbildade med äldre hattar i ett kopparstick
som föreställer Karl XII:s och August den starkes måltid vid Altranstädt
1706. Livgardets hattar verkar däremot ha varit trekantiga vid denna tid
eftersom de är avbildade med sådana i en bataljmålning som skildrar
övergången av Düna 1701.
Infanteri
De enskilda regementen som det
råder störst osäkerhet om är det finska
tremänningsinfanteriet eftersom deras uniformer i stort sett är helt okända. Höglund uppger
bara att Åbo, Björneborg & Nylands tremänningar hade grå vadmalskläder och grå
strumpor. Tavastehus, Viborg och Savolax tremänningar hade 1702 blå rockar
med gula uppslag men då hade även Åbo, Björneborg & Nylands tremänningar
sådana
uniformer. Det är därför troligt att båda tremänningsregementena hade grå
vadmalskläder 1700. I Höglunds bok är Åbo, Björneborg & Nylands tremänningar
illustrerade med helgrå uniformer men jag är tveksam till att samtliga
klädesdetaljer skulle vara grå. Genom att jämföra andra regementen av samma
typ går det att få tag i några ledtrådar till tremänningarnas uniformer. De finska fördubblingsregementena som uppsattes på samma sätt
som tremänningarna (men senare på året) hade alla vadmalsbyxor vilket gör det troligt att även
tremänningarna hade byxor av grå vadmal. Uppgifter om västar är
anmärkningsvärt sällsynta vid de finska infanteriregementena men skinnvästar
var vanligast i den karolinska armén och jag har därför avbildat dem med
sådana. De kan dock ha haft grå västar i likhet med byxorna som annars också
vanligen var av skinn i den karolinska armén. Däremot tror jag inte
att uppslag och foder skulle ha varit grått eftersom en sådan helgrå
färgkombination var mycket ovanlig och knappast önskvärd. Troligen hade de en avvikande färg
och frågan är egentligen bara om den var gul eller blå. Båda färgerna är
nämligen lika goda kandidater. De tremänningar som sattes upp samtidigt i
egentliga Sverige tycks i samtliga fall ha haft blå uppslag, medan alla
finska fördubblingsregementena hade gula uppslag.
Men eftersom även det finska tremänningskavalleriet och ett fördubblingskavalleriregemente (Nylands) hade gula uppslag pekar
ändå mycket på att gult var den allmänna uppslagsfärg som användes vid
finska regementen av den här typen (Karelska fördubblingskavalleriet hade
dock blå uppslag). Huvudbonaderna är helt okända för både det finska
tremänningsinfanteriet och fördubblingsinfanteriet. Tremänningsregementena i
egentliga Sverige verkar emellertid i samtliga fall ha haft hatt, detta
oavsett ifall moderregementet hade karpus. Hattarnas galoner har jag gjort
vita, vilket jag alltid gör när färgen inte nämns. Under stora nordiska
kriget förekom dock flera olika varianter på tremänningarna galoner. Såväl
vita, gula, blå som blågula galoner finns dokumenterade.
Bataljmålningar
Hittills har jag bara tagit upp
uppgifter från skriftliga källor som Lars-Eric Höglund har samlat i sina
böcker. Som
komplement till de skriftliga källorna finns dock ett par bataljmålningar över
slaget vid Narva som Erik Bellander har beskrivit i boken "Dräkt och
uniform" (sid 217-218). Beskrivningarna är citerade här och inleds med
redogörelsen av Daniel Stawerts Narva-målning från 1701 som finns på
Drottningholm:
Bland
fotfolket märkes i förgrunden en soldat i lång, blå rock, där skörten ej
är uppvikta, samt hatt med särskilt framtill uppvikt brätte. Ryttarna
har blåa rockar, av vilka en är pälsfodrad och en har rött foder, röd krage
och nedhängande röda ärmuppslag. Kapporna är blåa, en av dem försedd med
mellanblå, tydligt kantig krage. Två ryttare bär röd kappa. Inga uppvikta
skört kan urskiljas. I två fall förekommer mössa med pälsbräm och röd kulle.
det är här närmast fråga om karpus. I övrigt utgöres huvudbonaden av hatt,
som är mer uppvikt än tidigare och stundom närmar sig den trekantiga typen.
[..]
En annan
bataljmålare från dessa första år av Stora Nordiska kriget var Joh.
Lithén (adlad Litheim), vilken följde Dahlberg i fält. Hans
framställning av slaget vid Narva visar bl. a. följande detaljer.
Rytteriet, som dominerar förgrunden, har otydligt uppvikta skört.
Hattarna är uppvikta runt om men ej uppfästa. Endast två befäl och ett par
gemena ryttare har tresidigt uppvikt, dock ej uppfäst brätte. En ryttare bär
en karpusliknande huvudbonad. Nästan samtliga ryttare har långt hår, ett
befäl och några gemena dessutom hårpung. Fotfolket bär hattar med
oregelbundet uppvikta brätten, i ett fall hårpung.
Bataljmålningar ger en god indikation på hur de samtida uniformerna såg ut
men de kan definitivt inte liknas vid fotografier av fältslag. I den mån
konstnärerna inte hade tillräckligt med information om något använde de sin
fantasi för att fylla igen kunskapsluckorna. En hel del bataljmålningar är
därför väldigt opålitliga.
Narvas garnison
Ingermanlands
garnisonsregemente
1 400 man
|
Estniska
kavalleriregementet
150 man
2 kompanier |
Ingermanländska
adelsfanan
"ett litet antal"
2 ryttmästare förde befäl |
Narvas garnison uppskattades av försvararna själva till mellan 1 800 och 1
900 man. Utöver de ovannämnda förbanden bestod denna styrka också av 400 beväpnade
stadsbor. Kommendanten förfogade även över 300 bönder som hade sänts dit
från Viborgs län för att som fortifikationsarbetare rusta upp fästningen.
Det Ingermanländska garnisonsregementet var ursprungligen ett skånskt
regemente och vid generalmönstringen i juni 1699 tjänstgjorde fortfarande 216
skåningar vid regementet. Huvuddelen utgjordes dock av 592 finnar och 416 ingermanländare. Utöver dessa fanns det 84 "svenskar", 74 livländare och 53
estländare samt några rikstyskar, kurländare, danskar och slutligen en
person vardera från Norge, Preussen och Polen. Medelåldern var så hög som 36
år (troligen tillhörde skåningarna de mer åldersstigna soldaterna).
Läs även om rysarnas uniformer eller
om den svenska slagordningen i slaget vid Narva.
|
