Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg
 
  NARVA 1700
 
  Svenska slagordningen
  Uniformer:
 
 
  KLISZOW 1702
 
  Uniformer:
 
 
  FRAUSTADT 1706
 
  Uniformer:
  Rysk hjälpkår 1704-06
 
 
  LJESNA 1708
 
  Uniformer:
 
 
  POLTAVA 1709
 
  Vägen till Poltava
  Slaget vid Poltava
  Svenskarnas styrka
  Ryssarnas styrka
  Uniformer:
  Reduttstriden
  Roos bataljoner
  Huvudstriden

 
 
  HELSINGBORG 1710
 
  Uniformer:
 
 
  GADEBUSCH 1712
 
  Uniformer:
 
 
  STRESOW 1715
 
 Uniformer:
 Koalitionsarmén

 

Örjan Martinsson
 

Slaget vid Stresow

Slaget vid Stresow den 5 november 1715 var Karl XII:s sista fältslag och det var även första gången han förlorade ett slag under vilket han personligen ledde den svenska armén. Men under inget annat fältslag var styrkeförhållandena mer ojämna än vid Stresow då den svenska armén bestod av omkring 2 000 man och anföll ett befäst läger med en 11 500 man stark armé bestående av danskar, norrmän, preussare och sachsare.

Bakgrunden till slaget var att en anti-svensk koalition inledde en belägring av Stralsund 1715 för att beröva Sverige dess sista brohuvud på kontinenten. Stralsund kunde dock försörjas från ön Rügen och den anti-svenska koalitionen samlade därför en expeditionskår bestående av 11 000 man infanteri och 3 500 man kavalleri som skulle landstiga på ön och erövra den. Transportflottan avseglade från Greifswald den 1 november och hotade att landstiga vid Palmer Ort. Där väntade dock Karl XII på dem och han förfogade över drygt 4 000 man på Rügen. Flottan seglade istället till Stresow som försvarades av endast 20 dragoner och den 4 november hann de landsätta hela infanteriet och en mindre del av kavalleriet innan Karl XII anlände till Stresow på kvällen. För att förhindra att Rügen föll till fienden valde Karl XII att attackera det befästa lägret kl. 3 på natten i hopp om att kunna upprepa bedriften vid Narva 15 år tidigare. Med endast två bataljoner mot fiendens 14 var uppgiften dock mycket svår och även om endast tre dansk-norska bataljoner berördes av striden misslyckades de svenska trupperna två gånger att bryta igenom fiendens front. Vid det sista försöket blev Karl XII skjuten i brösten och svenskarna avbröt slaget. Koalitionens kavalleri (sachsare och preussare) skickades ut för att bekämpa den svenska armén men det svenska kavalleriet var dubbelt så starkt och hävdade sig väl så det blev aldrig aktuellt att förfölja de retirerande svenskarna. De följande dagarna föll Rügen i fiendens händer utan något större motstånd från den svenska armén som via Alte Fähr drog sig tillbaka till Stralsund som i sin tur föll den 22 december.

Uppgifterna om hur stora de svenska förlusterna var i slaget varierar i de olika (icke-svenska) källorna. En uppger att drygt 100 man stupade och att 300 togs tillfånga eller deserterade. En annan uppger att mellan 400 och 500 svenskar stupade och en tredje säger att det var så många som 600 man som stupade. På koalitionssidan begränsade sig de dansk-norska förlusterna (döda och sårade) till 89 man. Sachsarnas och preussarnas förluster var 34 respektive 49 man.