Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän

 
  Kungalängd
 
  Sagokungar
  Gamla kungaätten
  Stenkilska ätten
  Sverkerska ätten
  Erikska ätten
  Folkungaätten
  Unionskungar
  Vasaätten
  Pfalziska ätten
  Hessiska ätten
  Holstein-gottorp
  Ätten Bernadotte

 

 
  Hervararsagan
  Västgötalagen

 

Örjan Martinsson

Oscar I

1799-1859

Oscar I efterträdde sin far Karl XIV Johan 1844. Hans trontillträde var efterlängtad eftersom han till skillnad från fadern hade liberala åsikter. De följande åren genomfördes också flera liberala reformer som förbättrade villkoren för flera grupper. Kvinnor fick lika arvsrätt och blev myndiga vid 25 års ålder. Det fastslogs att samhället hade en skyldighet att ta hand om de fattiga (fattigvårdsförordningen från 1847). Dessutom infördes en human fångvård. En allmän folkskola infördes 1842 och 1846 avskaffades skråväsendet och näringsfrihet infördes. Oroligheterna under revolutionsåret 1848 förändrade dock Oscar I:s politik åt en konservativ riktning.

Till en början fullföljde Oscar I sin fars försiktiga och ryssvänliga politik. Men även i detta område kom han att bryta med fadern då hans sympatier med skandinavismen förde med sig att Sverige år 1848 skickade militär hjälp till Danmark som var i krig med Preussen (det första Slesvigska kriget). Svenska förhoppningar om att återerövra Finland ledde också till att Sverige år 1855 var väldigt nära att inträda i Krimkriget mot Ryssland. Men freden hann slutas innan Sverige inträdde i kriget. Västmakterna hade trots det försökt få Ryssland att avträda Åland till Sverige men den ryske tsaren vägrade att avträda territorium till en icke krigförande part. Som ett led i Oscar I:s utrikesplaner fördes också planer på ett skandinaviskt försvarsförbund fram men det blev aldrig förverkligat.

På grund av sjukdom blev Oscar I oförmögen att regera 1857 och två år senare dog han. Oscar I kan sägas vara den sista kungen som personligen styrde riket. Hans son och efterträdare Karl XV fick däremot stora problem med att hävda kungamakten.