|
Oscar II
 |
|
1829-1907 |
Oscar II efterträdde 1872 sin bror Karl XV som kung över Sverige och Norge.
Oscar II var en skickligare politiker än sin bror men lyckades inte återupprätta
den personliga kungamakten. Utan makten gled istället över till det 1876
upprättade statsministerämbetet. Den enda gång som Oscar II lyckades påverka den
svenska politiken på ett aktivt sätt var under tullstriden på 1880-talet.
Den frihandelsvänlige statsministern övertalade kungen att utlysa nyval för
att få bort den protektionistiska majoriteten i riksdagen. Detta tilltag
lyckades våren 1887 och frihandlarna fick majoritet. Men i det ordinarie
valet på hösten blev det återigen protektionistisk majoritet trots att
frihandlarnas fick flest röster (en kandidat som inte hade betalat sin skatt
ledde till att en hel lista med frihandlare ogiltigförklarades). Oscar II
misslyckade kamp mot protektionisterna innebar ytterligare än motgång för
kungamakten och själva tullfrågan i sig hade lett till att modernt
partiväsende hade börjat bildas som snart skulle bilda en stabil grund för
ett parlamentariskt styrelseskick som var oberoende av kungen. Redan år 1884
hade Oscar II dessutom tvingats acceptera att det
parlamentariska styrelseskicket infördes i Norge. Kungens bekymmer med Norge
slutade inte heller där eftersom norrmännen nu började att kräva en friare
ställning i förhållande till Sverige. Det avgörande slaget kom
1905 när Norge ville ha ett eget konsulatväsen. Oscar II:s ovilja att godkänna
detta ledde till att unionen mellan Sverige och Norge upplöstes samma år.
Förbittrad över detta dog han två år senare. Men trots att kungamakten gick
tillbaka under Oscar II var han allmänt respekterad för sitt värdiga
uppträdande. Han var för övrigt den siste kungen som blev krönt. 1907
efterträddes han av sin son Gustav V. |
