Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän

 
  Kungalängd
 
  Sagokungar
  Gamla kungaätten
  Stenkilska ätten
  Sverkerska ätten
  Erikska ätten
  Folkungaätten
  Unionskungar
  Vasaätten
  Pfalziska ätten
  Hessiska ätten
  Holstein-gottorp
  Ätten Bernadotte

 

 
  Hervararsagan
  Västgötalagen

 

Örjan Martinsson

Adolf Fredrik

1710-1771

Adolf Fredrik var egentligen förutbestämd att som furstbiskop styra över ett obetydligt landområde norr om Lybeck. Ryska påtryckningar gjorde dock att han blev vald till svensk tronföljare 1743. Åtta år senare tillträdde han som kung, men frihetstidens statskick gav honom litet inflytande. När Adolf Fredrik vägrade att skriva under riksdagens beslut svarade de med att använda en namnstämpel istället. På initiativ av hans kraftfulla drottning planerade kungens anhängare 1756 att genomföra en statskupp. Men kuppen avslöjades och flera konspiratörer blev avrättade. Sista försöket att hävda kungamakten skedde 1768 när han abdikerade och vägrade att återinträda om inte riksdagen sammankallades, vilket skedde fem dagar senare. De författningsändringar som Adolf Fredrik hade hoppats på genomfördes dock inte av riksdagen. 1771 dog han av ett slaganfall efter att han hade ätit semlor.

Adolf Fredrik har gått till historien som en medelmåttig toffelhjälte som var ointresserad av makt. Det skulle istället ha varit drottning Lovisa Ulrika som var den drivande kraften kring försöken att utöka kungamakten och den som med sina kulturella intressen spred glans kring hovet. Kritiken är delvis orättvis, för Adolf Fredriks möjligheter att utöva någon makt var starkt begränsad. De gånger han faktiskt tilläts få inflytande visade han prov på administrativa talanger.

Adolf Fredrik efterträddes 1771 av sin son Gustav III.