|
Gustav IV Adolf
 |
|
1778-1837 |
Gustav IV Adolf bara tretton år när hans far Gustav III mördades 1792.
Farbrodern hertig Karl tillsattes därför som förmyndare. Men den verklige regenten
var dock hertigens förtrogne Gustav Adolf Reuterholm, i folkmun kallad
storvesiren. Reuterholm var impopulär både bland folket och den unge kungen och
han avskedades när Gustav IV Adolf blev myndig 1796. Som regent hade Gustav IV
Adolf samma enväldiga makt som Gustav III hade haft efter 1789. Men hans
ointresse över detaljer gjorde att den faktiska makten över inrikespolitiken
hamnade hos byråkrater. Däremot hade Gustav IV Adolf med sina enkla vanor ett
sinne för ekonomi. Vilket visade sig i skötseln av de tyska besittningarna.
Dessa hade varit en förlustaffär ända sedan 1648 och Gustav IV Adolf valde 1803
att panta bort Wismar till Mecklenburg.
Utrikespolitiken kännetecknades av hans motvilja mot det revolutionära
Frankrike. Något som ledde till att Sverige drogs in i napoleonkriget 1805.
Napoleons framgångar gjorde att Sveriges allierade föll bort en efter en. Men
Gustav IV Adolf vägrade att acceptera erbjudanden om fred. 1808 ställdes han
därför inför ett tvåfrontskrig mot Frankrike, Danmark och Ryssland som fiender.
Resultatet blev att Finland förlorades till Ryssland. Missnöjet med Gustav IV
Adolf hotade att utlösa ett inbördeskrig och en grupp officerare valde därför
att avsätta honom i en statskupp 1809.
Gustav IV Adolf landsförvisades och 1812 skilde han sig från sin fru. Under
namnet överste Gustafsson förde han sedan ett kringflackande liv tills han dog
1837 i Sankt Gallen. Hans eftermäle var länge starkt negativt då den nya regimen
utsatte honom för en omfattande svartmålning. Han har länge ensam fått skulden
för förlusten av Finland men inkompetenta militärer bär en stor del av ansvaret.
Gustav IV Adolf efterträddes av sin senile farbror
Karl XIII. |
