Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän

 
  Kungalängd
 
  Sagokungar
  Gamla kungaätten
  Stenkilska ätten
  Sverkerska ätten
  Erikska ätten
  Folkungaätten
  Unionskungar
  Vasaätten
  Pfalziska ätten
  Hessiska ätten
  Holstein-gottorp
  Ätten Bernadotte

 

 
  Hervararsagan
  Västgötalagen

 

Örjan Martinsson

Albrekt av Mecklenburg

ca 1340-1412

Den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg var son till hertig Albrekt II av Mecklenburg och Magnus Erikssons syster Eufemia. Han blev inkallad till Sverige av rådsaristokratin som ville göra sig av med Magnus Eriksson och Håkan Magnusson. 1364 blev Albrekt vald till kung men kriget mot folkungaätten skulle fortsätta fram till 1371. I samband med freden tvingades han att avge en kungaförsäkran, den första kända i Sverige. Kungaförsäkran begränsade Albrekts makt avsevärt och det var rådsaristokratin som var de verkliga härskarna. I synnerhet Bo Jonsson Grip hade stort inflytande på grund av hans enorma godsinnehav. När Bo Jonsson dog 1386 försökte Albrekt dra in dennes gods till kronan. Men det ledde till en brytning med rådsaristokratin som istället sökte hjälp från Margareta som regerade över Danmark och Norge. I slaget vid Åsle 1389 besegrades Albrekt av Margaretas trupper och han hamnade i fångenskap. Trots detta skulle stridigheterna fortsätta fram till 1395 då han frigavs. Därefter var Albrekt hertig över Mecklenburg och han gjorde fåfänga försök att åter blanda sig in i skandinavisk politik.

Läs även om drottning Margareta.