|
Pfalziska ätten
Den Pfalziska ätten som flera av våra mest kända kungar tillhörde blev svensk
kungaätt 1654 när Karl X Gustav efterträdde sin kusin Kristina. Ätten Pfalz-Zweibrücken-Kleeburg som den egentligen hette, var en
sidogren i det mäktiga huset Wittelsbach som styrde över Bayern. Under
medeltiden hade två medlemmar av huset Wittelsbach blivit tyskromerska
kejsare, Ludvig IV 1314-1347 och Ruprecht 1400-1410. Även Karl VII Albrecht som
var kejsare 1742-1745 räknades till detta hus. Dessutom tillhörde den svenske
unionskungen Kristoffer av Bayern (1440-1448) huset Wittelsbach.
Pfalz-Zweibrücken-Kleeburg var dock ingen betydelsefull gren av huset Wittelsbach.
Som en följd av många olika arvskiften var Kleeburg-grenens lott begränsat till det
lilla furstendömet Kleeburg i Elsass i dagens Frankrike. När dess herre
pfalzgreven Johan Kasimir besökte Sverige 1613 omfattade det bara en befäst köping, två slott och några
byar. Han var inte ens riksomedelbar utan lydde under sin äldre broder hertigen
av Pfalz-Zweibrückens överhöghet. Att ett äktenskap mellan den obetydlige Johan Kasimir och
den svenska prinsessan Katarina ändå blev av 1615 berodde enbart på Katarinas
bestämda vilja att gifta sig med just honom. Eftersom Johan Kasimir deltog på
den protestantiska sidan under det trettiåriga kriget tvingades han sedermera till landsflykt
i Sverige där Katarina födde den blivande kungen Karl X Gustav.
Medlemmarna av ätten Pfalz-Zweibrücken hade vitt skilda personligheter. Men
det fanns
ett märkligt gemensamt drag. De dog alla unga. Karl X Gustav dog av
lunginflammation 37 år
gammal. Karl XI dog av magcancer vid 42 års ålder. Karl XII stupade när han var
36 år. Av Karl XII:s sex syskon blev bara två vuxna. Hedvig som blev 27
och Ulrika Eleonora som blev 53.
Den Pfalziska ätten upphörde att vara svenskt kungahus när Ulrika Eleonora
abdikerade 1720 till förmån för sin make Fredrik I.
Släktträd över den Pfalziska ätten
|
