|
Karl XII
 |
|
1682-1697 |
Karl XII var redan vid födseln förutbestämd att bli enväldig kung.
Trontillträdet skedde dock oväntat tidigt då han blev föräldralös vid 14 års
ålder. Den förmyndarregering som tillsattes för att styra landet bedömde att
Karl XII var så pass mogen för sin ålder att han förklarades myndigt efter
bara ett halvår. Den nye kungen fortsatte den politik som hans fader hade
bedrivit men år 1700 avbröts den långa fredsperioden av det Stora nordiska
kriget när Sverige angreps av Sachsen, Danmark och Ryssland. Resten av Karl
XII:s liv kom att ägnas åt detta krig.
Till en början var Sverige framgångsrik. Med stöd av England och Holland
tvingades Danmark ut ur kriget efter bara tre månader. I slaget vid Narva
besegrades en tre gånger större rysk armé i grunden. Efter detta inriktade Karl
XII sig på att slå ut Sachsen vars kurfurste August även var polsk kung. Målet
var att avsätta August som polsk kung och vinna Polen som allierad mot Ryssland.
Trots en rad segrar mot sachsarna lyckades inte Karl XII behärska hela Polen som
istället sönderföll i ett inbördeskrig. 1706 var dock Sachsen besegrad och
svenskvännen Stanislaw Leszynski åtminstone till namnet polsk kung.
Det ryska fälttåget 1707-09 slutade däremot i katastrof när armén förintades
i slaget vid Poltava. Karl XII var tvungen att fly till Turkiet där han försökte
övertala sultanen att förklara krig mot Ryssland. Vilket faktiskt skedde inte
mindre än tre gånger. Men Sverige hjälptes inte av detta och 1710-14 erövrade
Ryssland Baltikum och Finland samtidigt som Danmarks inträde i kriget 1709
medförde ett nytt tvåfrontskrig. 1713 blev Karl XII obekväm för ledande turkiska
politiker och han togs tillfånga under kalabaliken i Bender. Därefter var han i
praktiken i turkisk husarrest under 1,5 år innan han fick återvända hem till
Sverige.1715 förklarade även Preussen och Hanover krig mot Sverige och de tyska
besittningarna förlorades. De följande åren ägnade Karl XII åt att rusta upp
Sveriges försvar. För att kunna få en gynnsam fred ledde han två fälttåg mot
Norge. Det första var improviserat och misslyckat. Det andra var betydligt mer
förberett och skulle sannolikt ha erövrat Norge om inte Karl XII stupade vid
belägringen av Fredrikshald.
Karl XII är den mest omstridde personen i vår historia och beroende på vem
man frågar kan man få två helt olika svar på hur han var som kung. Redan
samtiden var splittrad. För Karl XII uppfattades som en ädelmodig hjälte som var
tapper, plikttrogen, principfast, tolerant och inte unnade sig själv någon lyx.
Men samtidigt kritiserades han för att han inte lyssnade på goda råd och inte
utnyttjade diplomatins möjligheter. Anledningen till att Karl XII har
kritiserats så hårt beror främst på den enkla anledningen att han förlorade
kriget. Men också på att det är segrarna som skriver historien. Allteftersom
kriget fortskred hade alla privilegier i det svenska samhället urholkats i
krigsansträngningens namn. Nya skatter infördes som alla var tvungna att betala,
även adeln. I officerskåren och förvaltningen hade ofrälset ökat sin andel
betydligt. På grund av enväldet och kriget hade adelns särställning mer eller
mindre försvunnit. När Karl XII stupade avskaffades enväldet och högadeln tog
tillbaka makten. Alla reformer som hade gjorts under Karl XII:s tid revs upp.
För även om adeln beundrade Karl XII som person så avskydde de hans politik, och
det är detta som har präglat Karl XII:s eftermäle.
Karl XII efterträddes av sin syster Ulrika
Eleonora. |
