Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän

 
  Kungalängd
 
  Sagokungar
  Gamla kungaätten
  Stenkilska ätten
  Sverkerska ätten
  Erikska ätten
  Folkungaätten
  Unionskungar
  Vasaätten
  Pfalziska ätten
  Hessiska ätten
  Holstein-gottorp
  Ätten Bernadotte

 

 
  Hervararsagan
  Västgötalagen

 

Örjan Martinsson

Kristina

1626-1689

Kristina var bara sex år gammal när hennes far Gustav II Adolf stupade och fram till 1644 då Kristina blev myndig och krönt till kung styrdes Sverige av en förmyndarregering ledd av Axel Oxenstierna. Under Kristinas regeringstid avslutades kriget mot Danmark som inletts 1643 samt det trettioåriga kriget vilket resulterade i stora landvinster. Men det skulle bli svårt att upprätthålla stormaktställningen i fredstid och för att avlöna officerare fortsatte Kristina den gamla politiken att dela ut gods som betalning, något som var ohållbart i längden. För att besätta alla poster i den svällande statsförvaltningen mångdubblade hon också adelns numerär, vilket inte var populärt bland den gamla adeln och som dessutom inte gynnade de ofrälse stånden. Men Kristina lyckades hävda sin makt och manövrerade ut den gamle rikskanslern Axel Oxenstierna. Hennes intresse för konst och kultur förde med sig att den framstående filosofen Descartes blev inbjuden till hennes hov, där han dock fick lunginflammation och dog.

Men det som Kristina är mest känd för är hennes abdikation 1654. Hon efterträddes av sin kusin Karl Gustav som hon hade fått riksdagen att utse som tronföljare. Fri från regeringsansvar reste hon till Bryssel där hon konverterade till katolicismen varefter hon bosatte sig i Rom. Bara tre år efter sin abdikation försökte hon att bli drottning över det då spanskstyrda Neapel med franskt stöd. Planen avslöjades dock av en av hennes tjänare och Kristina bestraffade hans förräderi med döma honom till döden. Dådet som uppfattades som ett kallblodigt mord ledde till en stor skandal i Europa. När Karl X Gustav dog 1660 reste hon till Sverige med önskemål om att bli upptagen i tronföljden, men det avvisandes av riksdagen. Därefter levde hon ett privatliv i Rom. Hon gifte sig aldrig.

Kristina är en av de personer i historien som man antingen älskar eller hatar. De som hyllar henne lyfter fram hennes begåvning, självständighet och intresse för lärdom. Kritiker pekar på hennes bristande ansvarskänsla och att den politik hon förde skulle ha ruinerat staten och gjort bönderna livegna om den hade fortsatt alltför länge.

Läs även om Karl X Gustav.