Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän
 
  Statsministrar
  Riksdagsval
  Val 1970-2014
  Valdeltagandet
  EU-parlamentet
  Nordisk politik
 
 
  Folkomröstningar
 
  Folkomröstningar?
  Historisk bakgrund
  Folkomröstningar införs
  Förbudsomröstningen
  Nyvaknat intresse
  Högertrafikomröstningen
  Pensionsomröstningen
  Minskat intresse
  Kärnkraftsomröstningen
  Debatten efter 1980
  EU-valet

 


Örjan Martinsson

Historisk bakgrund

När man talar om folkomröstningar nämns det ofta att de är en avvikelse i den representativa demokratin. I ett system som bygger på att medborgarna väljer representanter som fattar de politiska besluten åt dem ar folkomröstningen en inkonsekvens. Det kan vara fallet för folkinitiativ, plebiscit och proceduriell folkomröstning. Men inte nödvändigtvis när det gäller referendum. Referendumets historia är nära sammanlänkat med den representativa demokratin och det började i medeltidens Schweiz.

När representanter för de olika kantonernas regeringar samlades vid den schweiziska förbundsdagen hade de instruktioner på hur de skulle rösta. Men ifall en oväntad fråga dök upp på dagordningen kunde de begära "ad referendum", dvs. vänta med att fatta beslut i frågan så att de kunde få ytterligare instruktioner från sina regeringar. Detta var den oansenliga början. Inspirerad av schweizaren Rousseaus lära om deltagardemokrati kom sedan möjligheten till referendum att skrivas in i de franska revolutionsförfattningarna. Nu hade begreppet referendum förändrats till det vi idag menar med referendum. Även om Frankrike aldrig utlyste något referendum spreds iden om folkomröstningar vidare, bland annat till Schweiz där det verkliga genombrottet skedde. 1848 fick Schweiz en ny federal konstitution. Den gav stort utrymme Åt både referendum och folkinitiativ och Schweiz kom att bli känt för sina många folkomröstningar. Intresset från omvärlden ökade och med början i USA på 1890-talet kom folkomröstningar att spridas till allt fler länder.

Den typ av folkomröstningar som Schweiz exporterade var främst referendumet. Ett fåtal länder införde folkinitiativ, bland annat Italien och flera amerikanska delstater. I USA var den drivande faktorn till att folkinitiativ infördes ett missnöje med den omfattande korruptionen bland politikerna. I de länder som införde referendum var det snarare nyfikenheten på folkomröstningar och inte missnöje med den representativa demokratin som fällde avgörandet.

Läs också om hur Sverige inför folkomröstningar.