Minskat intresse för folkomröstningar
I slutet av 40-talet hade alltså den stora debatten om folkomröstningar
inletts. Den kännetecknades av ett stort intresse från de borgerliga partierna
som såg sin chans att bryta socialdemokraternas maktmonopol. Socialdemokraterna
hade varit oförberedda på det plötsliga intresset i den frågan men kom under
50-talet att bli alltmer negativt inställd. Efter de två folkomröstningarna 1955
och 1957 kom också entusiasmen att falna i de borgerliga partierna. Men till
skillnad från 20-talet försvann inte folkomröstningsfrågan från dagordningen.
Folkomröstningsfrågan var nu en del av den större författningsutredningen som
lämnade in sin sitt slutbetänkande 1963.
Utredningen påpekade att det fanns en risk att folkomröstningsinstitutet
skulle missbrukas om minoriteten fick rätt att utlysa folkomröstningar. Därför
borde inte paragrafen om rådgivande folkomröstningar ändras. Däremot föreslog
den att man skulle ge en tredjedel av båda kamrarna möjligheten att utlysa
beslutande folkomröstningar om grundlagsändringar. En sådan folkomröstning
skulle hållas samtidigt med riksdagsvalet. Den skulle bara vara beslutande om en
majoritet av de som röstade i riksdagsvalet röstade nej till grundlagsändringen.
Blev det ett ja var det fortfarande riksdagen som hade avgörandet.
De borgerliga tyckte återigen att villkoren var för hårda. De ville ha fler
möjligheter till beslutande folkomröstningar. Förslaget hade kunnat gå igenom om
det inte hade varit en del av en grundlagsreform. Socialdemokraterna hade flera
synpunkter på det förslaget, och istället för att skriva en proposition
tillsatte regeringen en ny utredning. Grundlagsfrågan kom under 60-talet att bli
en stor politisk stridsfråga och överskuggade därmed folkomröstningsfrågan.
Vissa försök gjordes från den borgerliga sidan att införa beslutande
folkomröstningar, 1973 avgjordes en sådan motion till socialdemokraternas fördel
med lottdragning.
Först 1976 när Sverige fick sin första borgerliga regering på 44 år började
det hända saker. Efter en ny utredning röstade riksdagen ja till ett förslag som
var identiskt med det som författningsutredningen föreslog 1963. Det sista
riksdagsbeslutet togs 1980, och sedan dess kan det svenska folket förkasta ett
förslag till grundlagsändring om en tredjedel av riksdagen vill utlysa en
folkomröstning om det.
Denna paragraf har aldrig utnyttjats. Men den har ändå haft en betydelse.
1984 ville den socialdemokratiska regeringen ge utländska medborgare rösträtt i
riksdagsvalet samtidigt som rösträtten för svenskar bosatta i utlandet skulle
begränsas. De borgerliga motsatte sig förslaget och hotade med att utlysa en
beslutande folkomröstning om regeringen försökte driva igenom förslaget. Inför
det hotet valde regeringen att avstå från sin proposition.
Men innan dess hade en rådgivande folkomröstning redan hållits, nämligen
kärnkraftsomröstningen.
|