Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän
 
  Statsministrar
  Riksdagsval
  Val 1970-2014
  Valdeltagandet
  EU-parlamentet
  Nordisk politik
 
 
  Folkomröstningar
 
  Folkomröstningar?
  Historisk bakgrund
  Folkomröstningar införs
  Förbudsomröstningen
  Nyvaknat intresse
  Högertrafikomröstningen
  Pensionsomröstningen
  Minskat intresse
  Kärnkraftsomröstningen
  Debatten efter 1980
  EU-valet

 


Örjan Martinsson

Debatten efter 1980

Efter att riksdagen införde en möjlighet för minoriteten att utlysa folkomröstningar vid grundlagsändringar, en form av proceduriell folkomröstning, har inte mycket hänt. De etablerade partierna har stått fast vid sina ursprungliga uppfattningar. Socialdemokraterna har hela tiden varit skeptiskt inställd till att frångå principen om representativ demokrati, medan de borgerliga partierna hela tiden har principiellt varit för att låta frågor avgöras direkt av folket. En omsvängning har dock skett av vänsterpartiet som tidigare delade socialdemokraternas uppfattning. Numera är vänsterpartiet ett av de mest folkomröstningsvänliga partierna i riksdagen. De nya partierna som har tillkommit sedan 1985, kristdemokraterna, miljöpartiet och även ny demokrati, är principiellt för folkomröstningar. Under den tiden ny demokrati satt i riksdagen lade de fram en motion som kort och gott gick ut på att vi skulle ha fler folkomröstningar. De förklarade inte vilka frågor de hade tänkt sig att man skulle folkomrösta om och motionen avslogs.

Enligt de teorier som finns om varför man förespråkar folkomröstningar är partiernas ställningstaganden inte förvånande. En folkomröstning förespråkas normalt av dem som inte har majoritet i parlamentet och som i den ser en chans att undvika ett nederlag. De borgerliga partierna har en lång tradition av att befinna sig i opposition och sett till 1900-talet som helhet har det varit just de som förespråkat folkomröstningar. Men eftersom de så länge varit för folkomröstningar är det också svårt för dem att säga nej till folkomröstning i en viss fråga även när de befinner sig i regeringsställning.

Vänsterpartiet och miljöpartiet är två partier som har uppfattningar i t ex EU som skiljer sig från de övriga partierna. Eftersom deras chanser att i riksdagsvalet få en majoritet är obefintliga är de också idag de mest aktiva folkomröstningsanhängarna. Socialdemokraterna som i egenskap av det statsbärande partiet har goda chanser att få igenom sina förslag i riksdagen är ovilliga att riskera ett nederlag i en folkomröstning. Men inte ens de är längre uttalat emot folkomröstningar. Utan när socialdemokrater (och andra) är emot att en fråga ska avgöras direkt av folket redogör man inte principerna om representativ demokrati utan man säger istället att frågan är för teknisk invecklad för att avgöras i en folkomröstning, Ett argument som för övrigt har använts mot alla folkomröstningar vi har haft hittills. .

Men detta innebär att riksdagsmajoriteten har under hela 90-talet varit positivt inställd till folkomröstningar. Trots det har inga förändringar skett i lagtexten. Olof Ruin, vars utredning min uppsats till stor del bygger på, föreslår att beslutande folkomröstningar med krav på högt valdeltagande ska införas. Själv är jag tveksam om det kommer att genomföras. Visserligen kan den praxis som råder vid folkomröstningar ändras men lagarna kommer nog inte att förändras speciellt mycket. Sverige har en lång tradition av att ha en konstitution som lämnar manöverutrymme åt politikerna. Därför tror jag inte att de kommer att reglera folkomröstningsinstitutet ännu mer.

Läs även om EU-valet.