Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän
 
  Drotsar
  Hertigar
  Jarlar
  Marskar
  Riksföreståndare
  Rikshövitsmän
  Ärkebiskopar

 

Örjan Martinsson

Ärkebiskopar i Uppsala

När Sverige kristnades under 1000-talet tillhörde det i kyrkligt hänseende först till Hamburg-Bremens ärkestift. Från och med 1103 var det en del av Lunds ärkebiskop och 1164 fick Sverige slutligen en egen ärkebiskop i Uppsala. Under medeltiden satt biskoparna också i riksrådet hade därmed ett betydande inflytande över svensk politik. Ärkebiskopens inblandning i politiken tycks också vara orsaken till varför den allra förste ärkebiskopen tvingades gå i landsflykt när kung Karl Sverkersson mördades 1167 och hans fiende Knut Eriksson tog makten. Den andre ärkebiskopen blev i sin tur dödad i samband med ett plundringståg 1187 som brände ned Sigtuna. I slutet av medeltiden finner vi betydelsefulla ärkebiskopar som Jöns Bengtsson som blev två gånger riksföreståndare, Jakob Ulvsson som grundade Uppsala universitet och Gustav Trolle som är ökänd i svensk historia som Sten Sture den yngres motståndare. När Gustav Vasa blev kung inleddes reformationen och efter dess stora genombrott i riksdagen i Västerås 1527 blev biskopar inte längre självskrivna medlemmar i riksrådet. Detta innebar att de lutherska ärkebiskoparna blev till skillnad från sina katolska företrädare uteslutande andliga ledare.

Katolska ärkebiskopar
 

1164-1185
1185-1187
1187-1197
1198-1206
1207-1219
1219 (1224)-1234
1236-1255
1255-1267
1274-1277
1277-1281
1281-1284
1285-1289
1289-1291
1292-1305
1308-1314
1315-1332
1332-1341
1341-1351
1351-1366
1366-1383
1383-1408
1408-1421
1421-1432
1432-1438
1433-1434
1438-1448
1448-1467
1468-1469
1469-1515
1515-17, 1520-21
1523-1544
1544-1557
Stefan
Johan
Peter
Olof Lambatunga
Valerius
Olof Basatömer
Jarler
Lars
Folke Johansson Ängel
Jakob Israelsson
Johan Odulfsson
Magnus Bosson
Johan
Nils Allesson
Nils Kettilsson
Olov Björnsson
Peter Filipsson
Hemming Nilsson
Peter Torkilsson
Birger Gregersson
Henrik Karlsson
Jöns Gereksson
Johan Håkansson
Olov Larsson
Anund
Nils Ragnvaldsson
Jöns Bengtsson Oxenstierna
Tord Pedersson Bonde
Jakob Ulvsson
Gustav Trolle
Jöns Månsson
Olof Månsson
Stephanus
Johannes
Petrus
Olavus Lambatunga
Valerius
Olavus Basatömer
Jarlerius
Laurentius
Fulco Johannis
Jacobus Israelis
(ej invigd)
Magnus Boethii
Johannes
Nicolaus Allonis
Nicolaus Katilli
Olavus Beronis
Petrus Philippi
Hemmingus Nicolai
Petrus Thyrgilli
Birgerus Gregorii
Henricus Karoli
Johannes Gerechini
Johannes Haquini
Olavus Laurentii
(ej invigd)
Nicolaus Ragvaldi

(ej invigd)



Johannes Magnus *
Olaus Magnus *

Lutherska ärkebiskopar
 
1531-1573
1575-1579
1583-1591
1593-1599
1599-1600
1601-1609
1609-1636
1637-1646
1647-1669
1670-1676
1677-1681
1681-1700
1700-1709
1711-1714
1714-1730
1730-1742
1742-1743
1744-1747
1747-1758
1758-1764
1764-1775
1775-1786
1786-1803
1805-1819
1819-1836
1837-1839
1839-1851
1852-1855
1856-1870
1870-1900
1900-1913
1914-1931
1931-1950
1950-1958
1958-1967
1967-1972
1972-1983
1983-1993
1993-1997
1997-2006
2006-2014
2014-
Laurentius Petri (Nericius)
Laurentius Petri Gothus
Andreas Laurentii Björnram
Abraham (Andreae) Angermannus
Nicolaus Olai Bothniensis (ej invigd)
Olaus Martini
Petrus Kenicius
Laurentius Paulinus Gothus
Johannes Canuti Lenaeus
Lars Stigzelius
Johan Baazius den yngre
Olov (Olaus) Svebilius
Eric Benzelius den äldre
Haquin Spegel
Mathias Steuchius
Johannes Steuchius (Steuch)
Eric Benzelius den yngre
Jakob Benzelius
Henrik Benzelius
Samuel Troilius
Magnus Beronius
Carl Fredric Mennander
Uno von Troil
Jakob Axelsson Lindblom
Carl von Rosenstein
Johan Olov Wallin
Carl Fredrik af Wingård
Hans Olov Holmström
Henrik Reuterdahl
Anton Niklas Sundberg
Johan August Ekman
Nathan Söderblom
Erling Eidem
Yngve Brilioth
Gunnar Hultgren
Ruben Josefson
Olof Sundby
Bertil Werkström
Gunnar Weman
KG Hammar
Anders Wejryd
Antje Jackelén


* = Johannes Magnus befann sig i Polen på ett diplomatiskt uppdrag när riksdagen samlades i Västerås 1527 för att besluta om indragning av kyrkans jord. Eftersom han var motståndare till reformationen valde han att inte återvända till Sverige och upphörde i praktiken att fungera som ärkebiskop 1528. Johannes Magnus blev dock 1534 invigd till ärkebiskop av påven, och efter hans död 1544 blev brodern Olaus Magnus utsedd till ny ärkebiskop i Uppsala av den katolska kyrkan, trots att de inte kunde utöva något inflytande över den svenska kyrkan.