Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän
 
  Drotsar
  Hertigar
  Jarlar
  Marskar
  Riksföreståndare
  Rikshövitsmän
  Ärkebiskopar

 

Örjan Martinsson

Drotsar

Drots tros komma från medeltidslatinets "dapifer" som betyder köksmästare. Men posten som drots utvecklades till att bli en ämbetsmannatitel och som sådan är den känd i Sverige från och med 1276. Drotsar tillsattes när det saknades kung eller då denne var utomlands och de fungerade som kungens ställföreträdare. Eftersom de ofta blev ett hot mot kungens makt tillsattes de inte under perioden 1386-1435 och det var först efter Engelbrekts uppror som Erik av Pommern blev tvingad att utse en drots. Snart ersattes också drotsämbetet av rikshovmästare som hade samma ställning. Det gamla namnet togs dock tillbaka 1569, men det var då bara en hederstitel utan arbetsuppgifter. Detta förändrades när Svea Hovrätt inrättades 1614, för vilket riksdrotsen var president över fram till 1660 . Utöver denna post fick riksdrotsen även ansvaret för Sveriges rättsväsende. 1686 avskaffades ämbetet av Karl XI när den siste innehavaren dog. Gustav III återupplivade titeln 1787 men den avskaffades slutgiltigt med 1809 års regeringsform.

1302-1310
ca 1311-1314
ca 1314-1320
1319-1322
ca 1322-1333
1335-
1330-talet
1344-1353 &
1363-1364
1371-1386
1435-1441
1441
1441-1442

Drotsar

Åbjörn Sixtensson (hertig Eriks drots)
Knut Jonsson (Aspenäsätten)
Johan von Brunkow (drots Brunke)
Mathias Kettilmundsson
Knut Jonsson (Aspenäsätten) (andra gången)
Nils Åbjörnsson (Toftaätten)
Gregers Magnusson
Nils Turesson (Bielke)

Bo Jonsson (Grip)
Krister Nilsson (Vasa)
Karl Knutsson (Bonde) (tre veckor)
Krister Nilsson (Vasa) (andra gången)

1441-1450
1450-1456
1457- (1481)
1497-1503
1523-1529
1561-1569


Rikshovmästare

Bengt Jönsson (Oxenstierna)
Erik Gyllenstierna
Erik Axelsson (Tott)
Sten Sture den äldre
Ture Jönsson (Tre rosor)
Per Brahe den äldre

1569-1590
1590-1601
1602-1607
1612-1633
1634-1640
1641-1680
1680-1686

1787-1809


Riksdrotsar

Per Brahe den äldre (samme som ovan)
Nils Gyllenstierna
Mauritz Stensson Leijonhufvud
Magnus Brahe
Gabriel Gustavsson Oxenstierna
Per Brahe den yngre
Magnus Gabriel De la Gardie

Carl Axel Wachtmeister

Kända medeltida drotsar

Mathias Kettilmundsson Under det tidiga 1300-talet var han en av hertig Eriks närmaste män och spelade efter dennes död den ledande rollen i upproret mot kung Birger. 1318-1319 var han både rikshövitsman och hertiginnan Ingeborgs drots. När Magnus Eriksson valdes till kung 1319 blev Mathias Kettilmundsson Sveriges drots och eftersom Magnus Eriksson då bara var tre år gammal var det drotsen som styrde riket. Men 1322 avgick Mathias Kettilmundsson som drots och blev hövitsman i Finland istället, där han skötte försvaret av den oroliga gränsen mot Novgorod fram till sin död 1326.

Bo Jonsson Grip var ledare för det adelsuppror som störtade Magnus Eriksson och tillsatte Albrekt av Mecklenburg som kung 1363. Även den nye kungens strävanden efter mer makt bekämpades framgångsrikt av Bo Jonsson Grip och 1371 utnämndes han till drots och blev därmed Sveriges faktiske regent. Men mest känd är nog Bo Jonsson Grip för sitt enorma läns- godsinnehav. Han är utan tvekan Sveriges rikaste man någonsin. Förmögenheten hade han skapat genom konfiskationer av sina fienders jord. När Bo Jonsson Grip dog 1386 utlöste striden om hans arv den konflikt mellan Albrekt av Mecklenburg och Margareta som skulle leda till Kalmarunionen.

Krister Nilsson Vasa När Erik av Pommern 1435 tvingades utse en drots föll valet på den lojale Krister Nilsson. Under kungens frånvaro styrde Krister Nilsson Sverige tillsammans med marsken Karl Knutsson Bonde. Samarbetet fungerade till en början bra, bland annat slog de ner Erik Pukes uppror 1437. Men när Erik av Pommern avsattes för tredje och sista gången 1439 utbröt en konflikt. Krister Nilsson ville förnya Kalmarunionen medan Karl Knutsson försökte bli vald till kung. Krister Nilsson lyckades dock förhindra att Karl Knutsson blev kung trots att han en gång hade blivit tillfångatagen av honom och varit nära att bli avrättad. Det blev istället Kristoffer av Bayern som valdes till ny unionskung 1441. Krister Nilsson dog året efter.