

Franska hästgrenadjärer
Grenadjärer förekom inte enbart
i de renodlade infanteriregementena utan även bland dragonregementena. Detta
eftersom dragoner fortfarande räknades
som beridet infanteri under 1600-talet. Men dessa så kallade hästgrenadjärer fick inte lika stor
utbredning som de vanliga grenadjärerna och försvann på de flesta håll mot
slutet av 1700-talet. Det var bara i Österrikes och Rysslands arméer som
de förekom mer allmänt under 1700-talet. Förband som kallades för
hästgrenadjärer fanns dock i både den preussiska och den ryska armén så sent
som under det första världskriget.
Nedan följer mina anteckningar
om hur hästgrenadjärer har organiserats i olika länders arméer.
Sammanställningen är inte komplett och består bara av den information som
jag har stött på i min litteratur.
Frankrike
Frankrike som var först med att inrätta grenadjärer tycks bara ha haft ett enda kompani hästgrenadjärer
före den franska revolutionen. Detta var gardesförbandet
Grenadiers ā Cheval
som existerade 1676-1776 och bestod av arméns tappraste grenadjärer
(tio officerare samt 130 underofficerare och manskap, däribland fyra
trumslagare). Uniformen var röd till 1692 men såg därefter ut som på bilden
ovan.
Deras pälsmössor hade ett unikt utseende med mösspetsen pekandes bakåt
och dekorerad med silvergaloner. Efter 1762 fick mössorna en silverplåt på
framsidan och bröstrevärer lades till uniformen.
De franska dragonregementena hade visserligen inga grenadjärer
men dragoner hade samma status som grenadjärer när de stred till fots och
fick därför gå i täten vid stormningar.
Ett förband som också kallades för
Grenadiers ā Cheval
sattes
upp under Napoleontiden som en del av det kejserliga gardet och bestod av 800 man fördelade på sex skvadroner.
De kännetecknades av att de bar stora cylinderformade björnskinnsmössor och
red på svarta hästar. Bilden till höger visar en grupp av dessa
hästgrenadjärer i aktion under slaget vid Eylau 1807.
Brandenburg-Preussen
Redan under "den store kurfurstens" tid (1640-1688) ska
det ha funnits hästgrenadjärkompanier. Under sonsonen Fredrik Vilhelms
regering (1713-1740) utgjordes det tredje preussiska dragonregementet av
hästgrenadjärer (Grenadiere zu Pferde). De deltog i fälttåget på
Rügen och hade då svarta fysiljärmössor med guldbeslag och vit fana.
Fysiljärmössor såg ut som grenadjärmössor men var kortare. Regementet
degraderades till vanliga dragoner 1741 efter ett dåligt uppträdande under
en drabbning vid Baumgarten. Under Fredrik den stores tid (1740-1786) fanns
det därefter inga hästgrenadjärer i den preussiska armén även om förband med
den benämningen skulle återkomma senare.
Danmark-Norge
1677 omvandlades vicekorpralerna vid varje danskt
dragonregemente till hästgrenadjärer. Ett dragonregemente bestod vid denna
tid av 500 man och beslutet innebar att ungefär 10 av dem blev
hästgrenadjärer. 1699 fanns det två danska dragonregementen: det Holsteinska
regementet som hade sex grenadjärer i varje kompani och Livdragonregementet
som hade ett särskilt grenadjärkompani. Båda regementena bestod av 6
kompanier á 60 man. Under stora nordiska kriget hade Livdragonregementets
grenadjärer pälsmössor med främre klappen broderad i silver.
För Norges del godkändes 1707 en begäran från
regementschefen om att de fem stycken 100 man starka kompanierna i
Nordanfjällske dragonkåren skulle ha 12 grenadjärer var. Kåren var en
av tre norska dragonförband. Det finns inga belägg för att de skulle ha haft
särskilda grenadjärmössor.
Storbritannien
Det främsta kavalleriförbandet i England var
Horse Guards som bestod av fyra
kompanier á 200 man. Tre av dessa förstärktes 1683 med hästgrenadjärer: 80
man i The King's Troop of Horse
Guards och 60 man i de två andra (I Erik Bellanders bok nämns dock att
Horse Guards hade grenadjärer redan 1678). När ett femte Horse Guards-kompani
skapades 1686 fick även detta hästgrenadjärer. Hästgrenadjärerna hade både
hattar och grenadjärmössor.
Från och med 1687 separerades hästgrenadjärerna från Horse
Guards och bildade fyra fristående kompanier. Det fjärde kompaniet som
härstammade från 1686 upplöstes dock redan 1689. De återstående kompanierna
slogs 1693 ihop till ett kompani och bildade
Horse Grenadier Guards. Skotska hästgrenadjärer sattes upp 1702 och
ingick fram till 1709 i ett skotskt
Horse Guards-kompani. Därefter utgjorde de det andra kompaniet i
Horse Grenadier Guards.
Till skillnad från kavalleristerna i
Horse Guards
som var aristokrater kom dess
grenadjärer från en enkel bakgrund. Detta förändrades under 1700-talet då
både Horse Guards och
Horse Grenadier Guards utgjorde en så kallad "gentlemens club" med
begränsat militärt värde. Båda förbanden upplöstes 1788.
För de vanliga dragonregementena finns det en uppgift om
att ett kompani i det fjärde dragonregementet blev utrustade som
hästgrenadjärer 1690 och under spanska tronföljdskriget (1702-1714) ska
vissa dragonregementen ha haft grenadjärer.
Sverige
Uppgifter om svenska hästgrenadjärer är svåra att finna
men år 1700 utfärdades ett värvningspatent som gav Wolmar Anton von
Schlippenbach tillstånd att sätta upp ett dragonregemente i Livland
bestående av 600 man fördelade på 12 kompanier. Varje kompani skulle bestå
av 50 man, 4 pionjärer och 4 grenadjärer. Eftersom det var många
dragonregementen som sattes upp vid samma tid är det rimligt att tro att
även dessa skulle innehålla grenadjärer.
När Gyllenstiernas dragonregemente bildades 1707 samlades
alla grenadjärer i livkompaniet. Året innan hade dessutom överste Albrecht
Otto von Hagen fått i uppdrag att sätta upp ett renodlat
hästgrenadjärregemente (Grenadjärerna till häst) som skulle vara
600 man stark. Han dog dock i en duell redan efter ett knappt halvår och med
det försvann även hans regemente. Vad som hände med de åtminstone 200
hästgrenadjärer som han hade hunnit rekrytera före sin död är ovisst.
Ett annat hästgrenadjärregemente var troligen det
Holsteinska dragongardet som trädde i svensk tjänst 1714. Manskapet i
detta regemente (997 man) bar
nämligen björnskinnsmössor. De deltog i försvaret av Pommern och upplöstes
efter Stralsunds fall 1715.
Österrike
1715 infördes ett kompani
hästgrenadjärer vid varje dragonregemente (som utöver detta bestod av tolv
vanliga kompanier). 1768 avskaffades
hästgrenadjärkompanierna och manskapet användes till att bilda
karabinjärregementen.
Ryssland
De ryska dragonregementena hade
först 12 kompanier som 1705 utökades med ett kompani hästgrenadjärer, vilka
dock nästan omedelbart avdelades för att bilda tillfälliga
hästgrenadjärregementen. Dessa blev sedan under vintern 1708-09 permanenta
regementen (tre stycken á 10 kompanier). Hästgrenadjärregementena upplöstes
1726 och manskapet omfördelades så att varje dragonregemente fick tillbaka
sitt hästgrenadjärkompani. 1756 ombildades sex dragonregementen till
hästgrenadjärer. De övriga regementena fick behålla sina
hästgrenadjärkompanier.
Läs även om
grenadjärer till fot och om grenadjärmössor.
|