Innebörden av Kalmarunionen som varade mellan 1397 och 1521 är omstridd. Enligt en uppfattning var det en faktisk union mellan Danmark, Norge och Sverige. Med konsekvensen att de bland annat skulle ha en gemensam utrikes- och försvarspolitik En annan tolkning är att det bara var en personalunion. Det vill säga att de skandinaviska rikena hade samma kung men utöver det formellt sett ingenting gemensamt. Troligen var Kalmarunionens karaktär omstridd även på 1400-talet.

Första halvan av 1400-talet kännetecknas av att kungamaktens ställning stärks kraftigt. Motståndet mot den starka kungamakten är en viktig förklaring varför unionsstriderna bröt ut på allvar 1448. Resten av Kalmarunionens historia präglas av ständiga inbördesstrider som efterhand får karaktären av krig mellan Danmark och Sverige. Efter 1448 var de tre skandinaviska länderna enade endast under åren 1457-64, 1497-1501 och 1520-21. Unionsstriderna ledde till att Kalmarunionen upplöstes slutgiltigt 1521. Men den starka kungamakten överlevde trots det, nu i form av Gustav Vasas svenska nationalstat.

Släktträd över de första unionskungarna

När Kristoffer av Bayern dog oväntat 1448 utan arvingar blev Kristian I av huset Oldenburg erbjuden Danmarks krona. Han blev sedan vald till norsk kung. Efter ett krig mot Karl Knutsson Bonde blev han även kung av Sverige, och förnyade därmed Kalmarunionen. Alla svenska kungar av den Oldenburgska ätten blev avsatta bara några år efter trontillträdet. Med undantag av Kristian II som blev avsatt efter bara några månader.

Släktträd över den Oldenburgska ätten