Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Kartor Befolkning Regentlängder Skandinavien
 
  KARTOR:
 
  Romarriket
  Frankerriket
  Österrike
  Preussen
  Europa
  EU
_____________________
 
  Danmark
  Finland
  Norge
  Sverige

 

Örjan Martinsson

Preussen 1807-1947

= Preussen 1807   = Landförvärv 1815   = Tyska förbundet

När Napoleons ryska fälttåg slutade i fiasko 1812 anslöt sig Preussen återigen till Frankrikes fiender och vid Wienkongressen 1815 återupprättades den preussiska stormakten. Dess befolkning och territorium blev ungefär lika stort som före katastrofen 1806, men en förskjutning mot sydväst hade skett vilket innebar att Preussen blev mer språkligt homogent än tidigare, fortfarande fanns det dock en betydande polsk minoritet i de östra provinserna. Det Tyska förbundet skapades vid samma tid som en ersättning för det upplösta Tyskromerska riket, detta kom dock med tiden att ses som en allt mer tillfällig lösning och frågan om Tysklands enande skulle dominera det följande halvseklet.

= Preussen 1815   = Landförvärv   = landförlust 1857

I frågan om Tysklands enande fanns det två alternativ, den stortyska som gick ut på att alla tyska stater skulle enas och den lilltyska som ville utesluta Österrike ur det blivande riket på grund av dess stora multietniska välde. Preussen föredrog den lilltyska lösningen eftersom det skulle innebära att Preussens kung var självskriven som tysk kejsare. Under revolutionsåret 1848 såg det ut som enandet var nära och Preussens kung Fredrik Vilhelm IV blev året efter erbjuden kejsarkronan av en tysk nationalförsamling i Frankfurt, men förmodligen på grund av hotet från Österrike och Ryssland valde Fredrik Vilhelm att avböja erbjudandet. Några månader senare gjorde Preussen tillsammans med Hannover och Sachsen ett nytt försök att under mindre revolutionära former driva genom en lilltysk lösning på enandet, men det stupade återigen på Österrike och Rysslands motstånd och det Tyska förbundet återupprättades istället. Preussen hade också under samma tid stött Slesvig-Holsteins uppror mot Danmark men tvingades efter påtryckningar från stormakterna sluta en status quo fred 1852. Revolutionen 1848 hade även medfört att Preussen förlorat kontrollen över Neuchatel i Schweiz vilket Fredrik Vilhelm IV erkände formellt 1857, men detta kompenserades av arvet av furstendömet Hohenzollern 1849.

Konflikten över Slesvig-Holstein bröt upp på nytt 1864 och tillsammans med Österrike besegrade de preussiska trupperna den danska armén. Efter freden uppstod en tvist mellan Österrike och Preussen om Slesvig-Holsteins framtid, Österrike ville att det skulle bli en egen stat medan Preussen ville behålla det för egen räkning. De båda stormakterna kom överens om en tillfällig lösning 1865 som gick ut på att Holstein hamnade under österrikisk administration och Slesvig under preussisk, dessutom köpte Preussen Österrikes rättigheter i Lauenburg som också hade erövrats och som därmed införlivades med Preussen.

= Preussen 1865   = Landförvärv
= Övriga delstater i det Nordtyska förbundet

Tvisten om Slesvig-Holsteins framtida öde visade sig vara svår att lösa, framförallt berodde detta på Preussens orubbliga hållning. Österrike erbjöd att ge Preussen Holstein i utbyte mot motsvarande landområde i Schlesien, Preussen ledd av kanslern Bismarck avvisade detta. Frågan om Tysklands enande lyftes nu fram av Preussen men dess förslag röstades ner. När majoriteten i Tyska förbundet tog ställning för Österrike trädde Preussen ut ur förbundet och därmed var krig oundvikligt. Trots att Hannover, Sachsen och Bayern med flera stödde Österrike blev kriget en stor succé för Preussen, den välutrustade preussiska armén använde skickligt järnvägarna till att förflytta sina trupper snabbt och segrade på alla fronter. Stora landområden erövrades, däribland hela Hannover, och Tyska förbundet upplöstes och ersattes av det mindre Nordtyska förbundet som dominerades helt och hållet av Preussen.

= Preussen   = Landförvärv   = Övriga delstater i det Tyska riket

Preussens makttillväxt sågs med oblida ögon av Frankrikes kejsare Napoleon III. Han uppfattade ett eventuellt enat Tyskland som ett stort hot mot Frankrike, men kriget 1866 slutade innan han hann ingripa. Napoleon III var dock besluten att reparera misstaget vid ett lämpligt tillfälle och en obetydlig diplomatisk dispyt 1870 blev den förevändningen han behövde för att förklara krig mot Preussen, men till hans förvåning slöt även de sydtyska staterna upp på Preussens sida och den franska armén blev slagen i grunden. Det enade Tyska riket utropades 1871 i spegelsalen i Versailles med Preussens kung som kejsare. Från Frankrike erövrades Elsass-Lothringen som förvaltades gemensamt av de tyska delstaterna som ett så kallat riksland.

= Preussen   = Landförvärv 1890-1929   = landförluster 1919-21
= Övriga delstater i det Tyska riket

Efter 1871 är Preussens historia identisk med Tyskland då det utgjorde nästan två tredjedelar av det Tyska rikets befolkning och territorium. Dessutom var Preussens kung och regeringschef även Tysklands kejsare och rikskansler. Men efter första världskriget försvann Preussens särställning i riket och det blev likställd med de övriga delstaterna. Till denna försvagning bidrog också det faktum att de territorier som Tyskland tvingades avträda efter första världskriget var huvudsakligen preussiska. Men genom sin stora folkmängd förblev Preussen iallafall den dominerande delstaten i Weimarrepubliken.

Redan 1890 hade den lilla ön Helgoland i Nordsjön införlivats med Tyskland och tilldelats Preussen. Under mellankrigstiden då Preussen huvudsakligen styrdes av socialdemokratiska regeringar skedde de allra sista landförvärven när delstaten Waldecks delar förenades med Preussen 1922 och 1929. Men efter Hitlers maktövertagande 1933 blev Tyskland en centralstyrd enhetsstat och Preussen kom i praktiken att upphöra att existera som en politisk enhet, även om den formella upplösningen av Preussen dröjde till 1947 då det allierade kontrollrådet delade upp det i flera mindre delstater.

Tillbaka till Preussens startsida.