Norge
 

Harald Hårfager som var kung av Vestfold enar Norge genom en serie krig. Han utsträcker även sitt välde till öarna runt Skottland.	När Harald Hårfager abdikerar ca 935 sönderfaller Norge i olika småriken innan det ca 970 hamnar under danskt överhöghet.
Olav Tryggvason försöker ena Norge och kristna dess invånare.	I slaget vid Svolder besegras Olav Tryggvason av en svensk-dansk koalition. Därefter delas Norge mellan Sverige och Danmark.
Olav den helige lyckas ena Norge under en stark centralmakt .	Danmark och Englands kung Knut den store erövrar Norge.
När Knut den Store dör hyllas Olav den Heliges son Magnus den gode som norsk kung.	Magnus den gode efterträder Hardeknut som dansk kung.
När Magnus den gode dör upphör unionen mellan Danmark och Norge.	Jämtland som tidigare var svenskt överförs till Norge under oklara omständigheter.
Grönland som varit befolkat av norrmän sedan 900-talet erkänner den norske kungens överhöghet.
Island vars befolkning emigrerade från Norge under 800-talet erkänner Norges överhöghet.	Norges innehav av Shetlands- och Orkneyöarna erkänns av Skottland i utbyte mot Hebriderna och Isle of Man.
Norges kung Håkon Hålägg erhåller norra Halland som hertigdöme av Danmarks kung Erik Menved.	Magnus Eriksson ärver Norges krona och blir vald till kung av Sverige.
Personalunionen med Sverige upplöses när folkungaätten fördrivs från Sverige.	Danmarks kung Olof ärver den norska kronan. Fram till 1814 kommer Norge att vara en del av den danska monarkin.
När Danmark avträder Norge till Sverige förklarar sig norrmännen självständiga. Efter ett kort krig tvingas Norge in i en union med Sverige. Unionen med Sverige upplöses med konventionen i Karlstad

För att följa Norges gränsförändringar 1380-1814 läs Kalmarunionen och Danmark under nya tiden.