Thüringerna var en av de germanska stammar som under
400-talet bildade stora riken. Det Thüringiska riket sträckte sig från Elbes
mynning till Donau men krossades av franker och sachsare år 531. Det
thüringiska hertigdöme som sedan bildades under frankisk överhöghet var
ett betydligt mindre stamhertigdöme. Trots det lyckades hertigarna från 639 i
praktiken uppnå självständighet från Frankerriket innan det slutligen
kuvades under 700-talet. Under 800-talet återuppstod hertigdömet och eftersom
det också var förenat med det thüringiska markgrevskapet kallades dess
regent för markhertig. När det sedan förenades med Sachsen 909 upphörde
Thüringen att att vara en egen politisk enhet. Dess funktion som försvar av
Tysklands östgräns övertogs av markgrevarna av Ostmark och sedan markgrevarna
av Meissen. De sistnämnda gjorde under 1000-talet försök att återupprätta
den thüringiska hertigtiteln.
Thüringiska riket
ca 450-500
ca 500-530
ca 500-530
ca 500-531
Bisin
Baderich
Berthachar
Hermenefried
Thüringen erövras
av Frankerriket 531
Hertigdömet Thüringen (oberoende från 639)
ca 634-642
ca 642-687
ca 687-689
ca 689-719
Radulf
Hetan I
Gozbert
Hetan II
Thüringen kuvas av Frankerriket
Markhertigar av Thüringen
ca 849-874
874-880
880-892
892-906
907-908
Thakulf
Radulf
Poppo
Konrad
Burchard von Wettin
Hertigen av Sachsen blir ny markhertig 909
varmed Thüringen förenas med detta land.
Hertigar av Thüringen
1000-1002
1002-1003
1046-1062
1062-1067
Ekkehard
Wilhelm (II) von Weimar
Wilhelm (IV) von Weimar
Otto von Weimar
Lantgrevskapet Thüringen
Under 1000-talet samlade den Ludowingiska ätten på sig olika grevskap i
Thüringen och Hessen och dessa omvandlades till lantgrevskapet Thüringen 1130
varmed Thüringen återuppstod som en politisk enhet. När den Ludowingiska ätten dog ut 1247 utbröt ett långvarigt tronföljdskrig som
resulterade i att Hessen avskiljdes från Thüringen som istället hamnade i en
personalunion med markgrevskapet Meissen under ätten Wettins styre. Albrekt
den vanartige sålde alla sina besittningar till den tyske kungen Adolf 1293
men ätten Wettin fick tillbaka dessa besittningar i början av 1300-talet
efter tronstrider.
Ludwig der Bärtige
(den skäggige)
Ludwig der Springer
Ludwig I
Ludwig II der Eiserne (den järnhårde)
Ludwig III der Fromme (den
fromme)
Hermann I
Ludwig IV der Heilige (den
helige)
Hermann II
Heinrich Raspe
Ätten Wettin
1247-1265
1265-1294
Heinrich der Erlauchte
(den upplyste)
Albrecht der Entartete (den vanartige)
Ätterna Nassau och Habsburg
1294-1298
1298-1307
Adolf von Nassau
Albrecht von Habsburg
Ätten Wettin
1298-1307
1298-1323
1323-1349
1349-1381
Dietrich (Diezmann)
Friedrich der Freidige
Friedrich der Ernsthafte (den
allvarlige)
Friedrich der Strenge (den stränge)
*
1349-1382
1349-1406
1406-1440
1440-1445
1440-1482
Wilhelm der Einäugige (den
enögde)
Balthasar
Friedrich der Friedfertige (den
fridsamme)
Friedrich der Sanftmütige
Wilhelm der Tapfere (den tappre)
1482-1485
1482-1486
1486-1525
1525-1532
Albrecht der Beherzte (den
modige)
Ernst
(kurfurste sedan 1464)
Friedrich III der Weise (den
vise)
Johann der Beständige (den
ståndaktige)
1532-1547
1542-1553
1554-1566
1554-1572
Johann Friedrich
(den ädelmodige)
Johann Ernst Johann Friedrich II
Johann Wilhelm
1572-1920
1920-1952
1952-1990
1990-
Splittrat i olika
sachsiska hertigdömen
Tysk delstat
Delat i tre östtyska distrikt
Tysk delstat
* = När Friedrich den stränge dog 1381 blev hans söner Georg,
Wilhelm och Friedrich (den stridbare) lantgrevar av Thüringen och markgrevar
av Meissen. Men redan året efter, då de fortfarande var omyndiga och ännu
inte hade tillträtt regeringen, genomfördes en delning av de Wettinska
länderna så att deras farbror Balthasar blev ensam regent över Thüringen.
