Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg

  KÄLLOR
 
  G. A. Pipers minnen
  Gen. Major Roses Rel.
  Karl XII:s brev
 
 
  LITTERATUR
 
 
Kriget i Skåne
 

Örjan Martinsson

Gustaf Abraham Pipers

Minnen från Karl XII:s ryska fälttåg och sin ryska fångenskap

Flyktförsök och misär (1709-1712)

Efter en 8 dagars stillastående uppbröt sedan hela ryska armén, marscherade några dagar tillsammans, men omsider blefvo fångne officerarne delte i 5 divisioner1, och som jag var tillsammans med Pastelberger, blefvo vi ihopa, och följde jag med den divisionen, som skickades till Tjernigov2, och var 4 à 500 officerare, de där konvojerades3 af ett regemente ryssar.

Har tillsatte mig i hetan törst och fältsjuka så starkt, att jag blef hel maktlös och kunde ej med annat än vatten släcka min törst. Och som min kammerat var mig i välmening härutinnan ofta hinderlig, beslöt jag en dag att rida alldeles ifrån honom, på det jag måtte få dricka mig otörstig af vatten och sedan antingen lefva eller dö. Jag begärte då vatten af hvar och en dräng, som jag såg föra en vattenflaska, hvilket de mig, som såg likare ett benragel an en människa, ej förvägrade. Jag tog häraf mina modiga drickar, och som vi marscherade igenom en by, där en skön källa var, och jag såg en hop drängar hålla däromkring att fylla sina vattenflaskor, sällade jag mig till dem och bad dem få dricka af sitt friska, ur

Fortsättning på sidan 21

  1. divisioner: afdelningar.
  2. Tjernigov, en stad vid Dnepers biflod Desna.
  3. konvojerades: åtföljdes till bevakning.

källan tagne vattnet, det de gärna gjorde. Och som jag då drack, allt hvad jag orkade, blef jag däraf så uppbläst1, att jag ej ridit 100 steg därifrån, förrän jag bröt allt vattnet ifrån mig. Dock var törsten sedan aldrig så svår, ej heller hade jag sådan aptit mera till vatten som tillförne.

Men emedan jag var alldeles afmattad, orkade jag ej mera rida, utan fick på anhållan hos ryske öfversten en bondevagn och en braf rysk soldat, som körde mig. I detta tillståndet kom jag in augusto2 till Tjernigov, där vi blefvo inkvarterade i förstaden. —

Vi vordo sedan in i fästningen inkvarterade och fingo ej utan särdeles tillstånd lof att gå utom stadsporten, fastän vi i staden gingo utan vakt.

Under denna vår varelse i Tjernigov, voro jag och min kammerat omhogse att kunna echappera3 fångenskapen. Vi voro 3 hus4 som därom öfverlade, nämligen: en ryttmästare Bock själf sjuende5, majoren, sedermera öfversten Bandholtz6 själf fjärde och vårt hus själf fjärde7.

Mesta omsorgen var att komma väl öfver Dnepern, där vi visste att vid passagen 7 mil därifrån stod en kosackisk postering af 50 man; hvarföre inhämtade vi igenom vår enarmade kosackiske gubbe8, som mig för fältsjuka kurerat, närmare underrättelse om alltsammans Bocken och Bandholtz, som ännu hade hästar, utskickade sina drängar på landet under pretext9 att upptinga hö, de där gjorde sig bekante om vägen och alle omständigheter ända till Dnepern. När nu detta var beställdt, tillade vi oss hästar, gevär och ammunition. Men att få lof att komma ut litte10 Bock och Bandholtz’ svit11 på kommendanten, den de med skänker fått på sin sida, äfvensom vi på stadsmajoren.

När nu den beramade dagen kom, gingo först 2:ne officerare af Bockens och Bandholtz' svit upp till kommendanten, anhållandes om lof att få rida ut på landet att köpa sig hö, men de fingo afslag. Emedlertid hade

Sidan 22

  1. uppbläst: uppblåst.
  2. in augusto: i augusti.
  3. echappera: fly ur.
  4. Vi voro 3 hus: vi voro fångne officerare, som inkvarterats i 3 olika hus.
  5. en ryttmästare Bock själf sjuende: en ryttmästare B. tillsammans med sex kamrater. Hvem denne B. varit, är ej fullt säkert.
  6. Bandholtz, Abraham, tjänade sig frän simpel ryttare upp till öfverstes tjänst och adelskap. Efter det här skildrade rymningsförsöket fördes han till Galitj, där han slog alla vidare rymningsplaner ur hågen, kallade i stället genom friarbref till sig en änka från Königsberg och gifte sig med henne samt afbidade freden. Han hemkom 1722 och dog 20 år därefter.
  7. vårt hus själf fjärde: vårt hus, dit jag själf till­sammans med tre kamrater hörde.
  8. vår enarmade kosackiske gubbe: en uppassare, som enligt hvad Piper i sina anteckningar berättat (på ett ställe, som i detta aftryck utelämnats), botade P. från ett anfall af fältsjuka.
  9. pretext: förevändning.
  10. litte: litade.
  11. svit: följe, skara. De fångna svenska officerarna voro indelade i smärre grupper eller följen för att lättare kunna inkvarteras och öfvervakas.

vi sändt till stadsmajoren, hvilken lofvade, om någon af kommendanten finge lof, skulle ock vi få resa ut. Kapten Tungelfelt1, som var af Bockens svit, lät sig ej med kommendantens första afslag nöja, utan med förärande af en diamantsring skaffade sig och sin svit lof, hvilket han oss kungjorde, och redo de därpå genast ut.

Vi ville då skaffa oss lof af stadsmajoren, men han var emedlertid på landet utfaren, hvarpå en kornett af vår svit benämnd Lindau2 gick till löjtnanten af vakten vid stadsporten och efter långt betingande och 2 dukaters föräring skaffade ock oss lof; men att väl en 2 timars tid utgingo, innan vi fingo vakt och kommo ut.

Vi redo utanför staden omkring på fältet, men emedan Bockens svit hade vägvisaren, visste vi ej rätta vägen. Emot middagen fingo vi se Bandholtz' svit, som hade väl sin vägvisare med sig, men som de förmodat de två andra sviterne, som så långt förut sluppit ut, redan vara borta, ty hade de ej mera gjort sig stat på någon echappad3, utan allenast rest ut att roa sig.

Vi samråddes då på fältet att fortsätta echappaden, men till var olycka voro där tvenne officerare af Bandholtz' svit, som ingalunda därutinnan toppera ville4. Vi hade 4 soldater och kommendantens jägare med oss, jämte desse tvenne officerare, hvilka vi borde öfvermanna att fortsättja uppsåtet, och vi voro ej mera än 6, som sådant göra skulle; dessutom led det mot skymningen och stod att befara, det vi ej torde hinna Bockens svit, innan den vid Dnepern gjort allarm.

Vi skyndade oss alltså tillbaka med största förtret i staden, efter vi hade gevär under kläderne, och kommo tillbaka, innan allarm vardt, nedgräfvandes genast våra gevär och ammunition.

Vid midnattstid kom stadsmajoren till vårt kvarter, frågade, hvem som gifvit oss lof, visiterade efter gevär, men fann dock intet.

Vi fingo sedan veta, att Bockens svit oss på ett

Sidan 23

  1. Tungelfelt, Anders och Marcus, bröder och båda år 1709 kaptener, rymde tillsammans ur fångenskapen. Anders, som förut i olika tjänstegrader stridt i hären vid alla konungens berömdaste segrar, deltog vid sin hemkomst som generaladjutant i slaget vid Helsingborg 1710, begaf sig därefter till konungen i Turkiet och kämpade med i kalabaliken i Bender. Han slutade sitt lif som landshöfding i Jönköping. Marcus deltog, sedan han hemkommit ur fången­skapen, i Karl XII:s norska fälttåg och nådde slutligen öfverstelöjtnants grad.
  2. Lindau, Johan, lät ej sitt mod nedslås af det här omtalade misslyckade rymningsförsöket, utan vann friheten genom att rymma från Galitj, dit fångarna sedan fördes, såsom det s. 25 berättas.
  3. gjort sig stat på någon echappad: räknat på att kunna fly.
  4. som ingalunda därutinnan toppera ville: som på intet vis ville vara med därom.

adelshof1 en mil ifrån Dnepern intill midnatt väntat; men sedan vi intet kommo, hade de på fältet forcerat2 vaktsoldaterne, dem bundit händer och fötter, med kaflar i munnen kastat dem afsides af vägen, däruppå i fullt fyrsprång om nattetid bemäktigat sig pråmen, innan kosackerne kunnat utkomma, satt sig öfver strömmen, huggit sedan pråmen i stycken och igenom Volhynien fortsatt sin väg, som de ock lyckeligen i Sverge anlände.

Vårt vistande var sedan här i Tjernigov till den 8 december, då order ankom om vårt afförande till Moskva. Vi finge ett infanteriregemente med oss till bevakning, då åter ibland oss rådgjordes om echappad, att massakrera regementet och gå våra färde, och var en ärlig gammal käck öfverstelöjtnant benämnd Freudenfelt3, som dref denne saken, helst vakten var helt vårdslös och lade sine gevär på våra vagnar. Men en viss major af våra, som var rädd om skinnet, gaf den ryska öfversten rök af denna entreprisen4, hvaruppå vakten blef helt vigilant5, bar städse sitt gevär, och vår resa fortsattes genom natt och dag.

Jag, som ännu hade öppna sår, led alltför mycket igenom den starka kölden, hvari vi städse vistades, så att jag ej fick någon tid att förbinda mig; kom dock omsider en 4 à 5 dagar före jul (d. 20 dec.) till Moskva, hvarest par dagar därefter den nesliga triumfen af tsaren under 7 triumfportar igenom Moskva stad fortsattes, men efter jag var sjuk, slapp jag gå med, hvarmed ej heller mine fötter uthärdat. Vi sjuke blefvo sedan dagen därefter samma väg på våra slädar igenomförde och inkvarterade. —

*

1710. Efter en 4 veckors vistande vordo vi kolumnevis6 100 och 100 officerare från Moskva in i landet afförde, och kom jag med Pastelberger och de

Sidan 24

  1. adelshof: herrgård.
  2. forcerat: öfverväldigat.
  3. Freudenfelt, Kristoffer, var vid denna tid öfverstelöjtnant vid Karelska kavalleriregementet. Han hemkom från fångenskapen först efter fredsslutet; dog som öfverste och kommendant på Nyslotts fästning.
  4. denna entreprisen: detta företag.
  5. vigilant: vaksam.
  6. kolumnevis: marscherande i kolonner.

tyska dragoneregementernas officerare att afföras till en ort i det Vologdske guvernementet1, 500 verst2 från Moskva, benämnd Galitj3.

Vi passerade på vägen Perejaslavl-Rjasanski4, Jaroslavl5 och Kostroma6 och kommo i början af februari till förenämnda ort.

Emot våren rådgjorde vi en 10 à 12 officerare åter om en echappad åt finska sidan, skaffade oss landtkarta, kompass, gevär och ammunition; men en adjutant benämnd Brinck, den vi för språkets skull ville hafva med oss, gick upp till öfverkommendanten, lät omdöpa sig och förrådde hela affären. Vår lycka var, att vi en tima förut finge rök af hans förräderi, så att vi kunde åsidoskaffa våra resesaker.

Vi blefvo väl grepne och satte på prikasen7 och kornetten Lindau sluten i järn samt ett ryskt kvinnfolk, som gjort oss handräckning, knutad; men vi drefvo Brinck till en ljugare och pockade så länge med öfverkommendanten, till dess han var glad att släppa oss på samma fot som tillförne.

Vi vore här i denna staden, som ej var särdeles stor, nog manstarke till 100 officerare och 50 drängar. Och som ryssarne vid sine högtider i fylleri oss skällde, yppades många slagsmål. Vi lade oss till stora påkar, på ryska dubiner kallade, hvarmed vi ofta så tilltvålade ryssarne, att de gärna varit af med oss.

Omsider blef beslutet, att vi skulle fördelas, 50 blifva kvar, 50 sändas till Sol-Galitj8 och 20 skickas till Tjuchloma9. Mig blef af öfverkommendanten tillbudit blifva kvar; men efter min kammerat skulle sändas till Tjuchloma, utvalde jag heldre att följa dit med honom, som ock skedde i februari månad.

*

1711. Märkeligit var det, att de som hade penningar, mutade öfverkommendanten att få blifva kvar i

Sidan 25

  1. det Vologdske guvernemenlet: ett guvernement i norra Ryssland, som omfattar landet kring öfre Dvina och dess källfloder samt kring öfre Petjora. For­dom omfattade detta guvernement områden, som nu höra till guvernementet Kostroma.
  2. verst: ett ryskt vägmått, som är något längre än 1 km.
  3. Galitj, stad i nuvarande guvernementet Kostroma (som ligger söder om nuv. guv. Vologda), nordöst om guvernementstaden Kostroma, som nedan nämnes.
  4. Perejaslavl-Rjasanski, äfven kalladt Perejaslavl l. Pereslavl Zaljeskij, stad i guvernementet Vladimir vid stora vägen mellan Moskva och Jaroslavl; nord-nordöst om Moskva.
  5. Jaroslavl, stad vid Volgas öfre östliga lopp i ett med staden liknämndt guvernement; nordnordöst om Perejaslavl.
  6. Kostroma, stad i guvernementet Kostroma vid ån Kostromas utlopp i Volga; längre ned vid Volgas lopp än Jaroslavl, nordöst om denna stad.
  7. prikasen: rådhuset. I rådhuset fanns vanligen stadshäktet.
  8. Sol-Galilj, stad vid ån Kostromas öfre lopp; nord­öst om staden Kostroma.
  9. Tjuchloma, stad i nuv. guvernementet Kostroma sydöst om Sol-Galitj.

Galitj, men vi som voro de fattigaste blefvo afsände, hvarföre vår lefnad här vardt så mycket svårare, som ingen hade något penningeförråd att undsättja den andra. All korrespondens vidare än till Galitj var oss alldeles afskuren.

Somliga af oss råkade i yttersta desperation1, hvaribland var en kornett, som var af familj2 och lät omdöpa sig. Vi andre kommo igenom denna utvärtes nöden till närmare eftertanka om vårt andeliga tillstånd; men här var en stor brist på andeliga böcker, hela vårt förråd bestod af några få tyska psalmböcker. Af bibelen hade vi ej mer än ett exemplar, hvarest alle små profeterne voro utrefne. Af postillor hade vi Müllers3 Apostolische Schlusskette och Freylinghausens4, bägge öfver epistlarne. Rittmeyers5 Betraktelse öfver nattvarden hade jag länt af vår i Galitj kvarblefne präst Scheplerus6. Mig blef här prästesysslan uppdragen, och på det vi skulle få flera psalmböcker, skref jag däraf åtskillige exemplarer.

Till att skaffa mig att lefva af, afskref jag åtskillige exemplarer af Kavalleri-Exercitierne7 med linje- och kolumnesvängningarne, hvarföre de i Galitj förmögne officerare gåfvo mig en rubel8 exemplaret; men där var ock brist på afsättning. Jag sammansatte mig ock med en kornett, som förstod att handtera hörn, och gjorde snuftobakshorn9, dem jag på bottnarne med löfverk och deviser utskar, för hvilka ryssarne gåfvo oss 6, 7, 8, 10 à 12 styfver10 stycket; men debiten11 var ej heller därpå särdeles stark. Min dräng, som slog sig på fältskärshandtverket och af mig lärde att göra plåster samt förbinda och handtera ett sår, kunde ock för en lyckelig kur förtjäna lika mycket som jag för ett snushorn.

Man hade med så magre näringsmedel icke kunnat oppehålla lifvet, om icke matvarorne här varit i ganska godt pris, nämligen: i tunna säd 30 kopeker12, i oxe 80 kopeker, hvaraf, när huden och talgen försåldes, kom

Sidan 26

  1. desperation: förtviflan.
  2. af familj: af adlig släkt.
  3. Müller, Heinrich († 1675), en ännu läst tysk religiös förf., hade år 1663 utgifvit en uppbyggelsebok »Apostolische Schlusskette und Kraftkern». Den första tryckta svenska öfversättningen utkom ej förr än 1861 under titel: »D:r Henrik Müllers Apostoliska slutkedja och kraftkärna . . . öfversatt af H. S. Cederschiöld.».
  4. Freylinghausen, Johann Anastasius, tysk religiös förf. († 1739), utgaf 1707 det arbete, som här åsyftas, »Predigten über die Sonn- und Festtages Episteln».
  5. Rittmeyer, Johann, tysk religiös förf. († 1698), utgaf »Betrachtungen über das Heilige Abendmahl», som i Tyskland utkommit i många upplagor, den senaste på 1800-talet. Den öfversättning, som Piper verkställde, utkom 1723 af trycket under titel »Wårs Herras Jesu Christi Aldraheligaste Nattward, förestäld i Tiugu-Fyra Betracktelser Af M. Johan Rittmeyer Af Tyskan öfversatt 1720».
  6. Scheplerus, Anders, bataljonspräst vid Västmanlands regemente, dog under fångenskapen i Galitj år 1718.
  7. Kavalleri-Exercitierne: exercisreglementet för kavalleriet.
  8. rubel: ett ryskt mynt, som började präglas 1701 och som f. n. (= 1902) har ett värde af 2 kr. 92 öre. Numera (2011) är en rubel värd ca 20 öre och då har man ändå (1998) strukit tre nollor och förvandlat 1 000 rubel till en rubel.
  9. snuftobakshorn: snushorn, snusdosa.
  10. styfver kallades på 1700-talet i Sverge 1 öre silfvermynt, som utgjorde 1/32 af en daler.
  11. debiten: afsättningen.
  12. kopeker: en kopek utgör 1/100 rubel och är alltså nu ungefärligen värd 2.9 öre i svenskt mynt.

Sidan 27

köttet allenast 30 styfver, 40 ägg för 1 styfver, 6 kycklingar 1 styfver, 1 får 7 à 8 styfver och 4 harar för 1 styfver etc.

Men detta året var en stor boskapspest där å orten, så att af 100 stadskoer ej 6 igenblefvo, hvarigenom köpet något stegrades, och näringsmedlen blefvo allt knappare, så att jag och min kammerat mången morgon uppstego utan att veta, hvad vi den dagen skulle sticka i munnen. Dock, som vi då något lärt att förtrösta på Guds försyn, så måste jag ock här till Guds namns pris och lof bekänna, att jag aldrig vet mig hafva gått hungrig till sängs. Till ett exempel af sådan Guds underliga försyn bör mig ej obemäldt lämna följande:

Jag och min kammerat stego en sommarmorgon upp, då han sade: »Gud vet, hvad vi i dag skole få till mats, ty vi hafve hvarken förråd eller penningar». Jag kunde ej särdeles svara därpå, utan satte mig vid bordet att skrifva, men han satte sig att se på gatan vid fönstret, som var öppet.

Strax kommer på gatan en så kallad pristav eller exekutionsbetjänt benämd Vasili, den vi kände. Då han fick se Pastelberger, sade han: »Hvad sitter du så ledig och ser sorgse ut?» Han svarade: »Vi hafve ej stort att försumma, ej heller är vårt tillstånd så fröjdefullt, ty vi hafva intet att äta».

Han kom därpå in och bad oss vara väl till mods, »ty Gud hjälper Eder väl. Jag vill gärna hjälpa med hvad i min förmåga finnes. Jag kommer nu ifrån kommendanten, som mig anbefallt en förrättning på landet, hvartill jag ej kan vara utan penningar. Men se här är min pung, slår ut på bordet, hvad däruti är, Hälften däraf lämnen I mig till resepenningar, och den andra hälften lämnar jag Eder till understöd», hvaruppå när Pastelberger utslog pungen, var däri 16 styfver, hvaraf han tog 8 och lämnade oss de öfriga 8 styfver.

Vi hade ock i detta året den olägenhet, att vi om

sommaren på en gång alla 17 med våra drängar blefvo i en rökstugu inspärrade med tvenne bönder med stora klubbor för dörren utan tillstånd att få gå ur stugan. Vi, som intet ondt gjort, frågade, hvarföre oss sådant vederfors, men fingo ej annat svar, än att sådant skedde efter order. Vi suto således i några veckor i stor olägenhet, men omsider fingo vi vår förra frihet igen. En tid därefter fingo vi förnimma, att sådant händt för tsarens inspärrande af turkarne vid Prutströmmen1, och att där varit order att massakrera alla svenska fångar.

*

1712. Nu, ehuru älendigt och betryckt mitt tillstånd det framledna året varit, så var dock detta första halfva året det svåraste jag någonsin lefvat, ty då lefde jag och min dräng för 12 styfver om månaden. Vår mesta kost var då hafversuppa och tjocka pannkakor, som voro nog torra.

Men omsider i juni månad fingo vi af kommissariatet2 i Moskva oss tillsändt 6 dal. s:mt till mans, och jag af hans excellens grefve Piper 6 rubel, hvarmed vi betalte vår småskuld, fingo således ny kredit, så att vårt tillstånd det öfriga af året var drägeligare.

Kanslitjänst och hopp om frigivning (1713-1715)

Sidan 28

  1. Prutströmmen är en vänsterbiflod till Donau. Turkarna, som förklarat Peter den store krig, instängde år 1711 honom och hans här på en landtunga, som bildas af Pruts krökningar, men Peter lyckades rädda sig och sin här genom den s. k. freden vid Prut.
  2. kommissariatet i Moskva: de generaler, som fångna förts till Moskva, ställde sig i spetsen för upprättandet af ett ämbetsverk, som hade till uppgift att vaka öfver fångarnas öden och att förmedla öfverlämnandet till dem af de penningebelopp, som svenska staten eller deras fränder och vänner sände till deras understöd.