Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän

 
  Kungalängd
 
  Sagokungar
  Gamla kungaätten
  Stenkilska ätten
  Sverkerska ätten
  Erikska ätten
  Folkungaätten
  Unionskungar
  Vasaätten
  Pfalziska ätten
  Hessiska ätten
  Holstein-gottorp
  Ätten Bernadotte

 

 
  Hervararsagan
  Västgötalagen

 

Örjan Martinsson

Karl Knutsson (Bonde)

1408-1470

Karl Knutsson är den ende som har varit svensk kung tre gånger (1448-57, 1464-65 och 1467-70). Dessutom var han en kort tid kung av Norge 1449-1450 och hans levnad sammanfaller med den mest turbulenta perioden i svensk historia. Under Engelbrektsfejderna 1434 och 1436 var han både allierad och rival till Engelbrekt tills han efter mordet på Engelbrekt 1436 blev ensam rikshövitsman. Hans ställning som landets starke man markerades sedan ytterligare när han valdes till riksföreståndare 1438. Men denna maktställning hotades därefter av flera bondeuppror som Karl Knutsson dock hårdhänt slog ned. Även motståndare inom högfrälset drabbades av Karl Knutssons styre, vilket skulle ge upphov till en släktgruppering som skulle bekämpa honom i decennier samt två gånger avsätta honom som kung. Karl Knutsson avgick som riksföreståndare 1441 när Kristoffer av Bayern valdes till ny kung och som kompensation erhöll Karl hela Finland som förläning, men hans tidigare framfart bestraffades med att alla förläningar utom Viborgs län togs ifrån honom som skadestånd ett halvår senare.

När Kristoffer av Bayern dog 1448 lyckades Karl Knutsson bli vald till dennes efterträdare som svensk kung. Hans ambition att erövra Gotland och bli kung av Norge blev dock mindre framgångsrikt. Den nyvalde danske kungen Kristian I lyckades med sina större resurser utmanövrera honom från Gotland. I Norge blev både Karl och Kristian valda av varsin församling men Karl förlorade den följande tronstriden. Resten av hans regeringstid ägnades sedan åt krig mot Kristian I som gjorde anspråk på den svenska kronan. För att försvara sitt rike var Karl Knutsson tvungen att utfärda extraskatter och missnöjet med dessa ledde till att frälset under ledning av ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna) gjorde uppror och avsatte honom 1457. Karl Knutsson gick i landsflykt i Danzig med en stor del av statskassan och efterträddes på Sveriges tron av Kristian I.

Kristian I blev emellertid ingen populär kung och 1464 utbröt uppror även mot honom. Karl Knutsson kallades tillbaka och hyllades återigen som svensk kung. Han fick dock ingen egentlig makt utan syftet med hans återkomst var att skrämma Kristian I till eftergifter. Året efter hade han inget annat val än att abdikera och som kompensation få delar av Finland som förläning. Men Kristian lyckades inte få tillbaka kronan och 1467 återinsatte Karl Knutssons anhängare honom. Hans makt var något större än förra gången men hans sista period som kung präglades av förvirrade inbördesstrider som inte var avslutade när han dog 1470. Hans politiske efterträdare blev systersonen Sten Sture den äldre som fortsatte kampen mot Kristian I.
 


Fördjupningsartiklar om Karl Knutsson