|
1440-1503
Sten Sture den äldre var systerson till Karl Knutsson Bonde och när denne kung dog 1470 utropade
Sten Sture sig själv till riksföreståndare, detta trots att han först året efter blev formellt vald
till det. Den förre kungen Kristian I gjorde samtidigt anspråk på
Sveriges tron och belägrade Stockholm. Men Sten Stures uppbådade en bondehär och
besegrade honom i slaget vid Brunkeberg. Efter denna triumf var Sten Stures
ställning som Sveriges
ledare ohotad fram tills Kristian I:s död 1481. Sonen Hans som efterträdde honom
som kung av Danmark och
Norge gjorde även anspråk på Sverige eftersom han redan under Kristian I:s
regering hade blivit formellt vald till svensk kung. Riksrådet
inledde förhandlingar om att återupprätta Kalmarunionen, men Sten Sture lyckades
förhala detta och efterhand ökade riksrådets motstånd mot den maktfullkomlige
riksföreståndare. Med alltmer hårdhäntare metoder lyckades Sten Sture hävda
sin makt innan han 1497 tvingades erkänna sig besegrad av förenade svensk-danska
styrkor. Men kung Hans blev snabbt impopulär och redan fyra år senare störtades
han av Sten Sture som valdes till riksföreståndare för andra gången. Kung Hans
vägrade dock att acceptera detta och inledde det krig mellan Sverige och Danmark
som skulle vara fram till 1520. Sten Sture dog dock redan 1503.
Likt Engelbrekt är Sten Sture den äldre en av Sveriges stora nationalhjältar
under unionstiden. Orsaken till detta berodde dels på att han framgångsrikt
bekämpade danska kungar men också på att hans makt vilade på stödet
från bönderna. Med hjälp av detta bekämpade han riksrådets strävanden efter ett
aristokratiskt styrelseskick och banade väg för den nationalstat som Gustav Vasa
senare skulle skapa.
Läs även om
Karl Knutsson Bonde,
Kristian I,
Hans och
Kristian I
|
