|
Den avgörande orsaken till att
slaget vid Poltava blev ett förintande nederlag för de svenske var att en
tredjedel av infanteriet under generalmajor Roos befäl kom bort från armén
under striden vid redutterna. Dessa bataljoner utkämpade sedan ett eget
minislag vid Jakovetskijskogen när de besegrades av ditsända ryska styrkor.
Det slumpade sig så att de
bataljoner som ingick i den svenska styrkan utgjorde den mest färgrika delen
av armén. Det var bara Dalregementet som hade den typiska blågula uniformen
(fast med karpus). I övrigt fanns det två regementen med röda uppslag och så
västerbottningarna med vita uppslag. För den som målar tennsoldater är
variationsrikedomen i denna grupp bataljoner oemotståndlig, så självklart
har jag ett hyllplan i min bokhylla som återskapar striden vid
Jakovetskijskogen.
Den styrka som Roos förde befäl över bestod ursprungligen av sex bataljoner.
Men efter striden vid redutterna omorganiserades den reducerade styrkan till
fyra bataljoner, en för varje regemente. När ryssarna anföll dem var de
uppställda som på bilden. Till höger på bilden stod Närke-Värmlands
livbataljon, i mitten stod Jönköping och Västerbottens regemente medan
Dalregementet försvarade den andra flanken. De ryska styrkorna bestod av
fyra dragonregementen och en dragonskvadron under Heinskes befäl samt fem
bataljoner under Rentzels befäl. Av dessa har jag bara målats den
Ranenburgska dragonskvadronen som attackerar dalkarlarna.
Det här är min andra Närke-Värmländska bataljon eftersom jag sedan tidigare
hade gjort den som ingår i huvudstridens svenska slaglinje.
Den här bataljonen har dock en annan pose, i vilken de redan har avfyrat
sina musköter och nu gör sig redo för närstrid. Den form som jag har
använt mig av för att göra musketerarna går inte att få tag i Sverige.
Prince Augusts karolinerformar säljs även i Irland där deras fabrik är
belägen. Men på Irland föreställer inte formarna svenska karoliner utan
istället irländare i fransk tjänst i mitten av 1700-talet. Dessa hade inga
pikenerare så i form Nr. 903 har de bytt ut pikeneraren mot ytterligare ön
musketerare (fast med trekantig hatt, karpusarna på bilden är avklippta
grenadjärmössor som jag har klistrat fast på tennsoldaternas huvuden). Jag
fick tag på den formen genom att beställa den från Prince Augusts hemsida.
En annan modifikation på Prince Augusts figurer är att officeren bär en
halvpik. Denna ingår inte i form Nr. 903 som han kommer ifrån utan är lånad
från form Nr. 910. Halvpiken var en officers huvudbeväpning och det är
egentligen en miss från Prince Augusts sida att de saknas i form Nr. 903.
Att göra som jag och klistra fast en halvpik funkar dock bara om posen är
avsedd att vara defensiv. Mina officerare som utkämpar huvudstriden får
därför vara utan halvpikar.
De pikar som syns i hörnet är gamla pikar som var för korta och därför
byttes ut mot de nuvarande 12,5 cm långa pikarna (vilket motsvarar 5,5 meter
i verkligheten).
Bredvid Närke-Värmlandsbataljonen stod Jönköpings regeemente. De har samma
pose, men här har jag inte filat bort hattarna och klistrat fast karpusar.
Musketerarna ser därför ut som de gjorde när de blev gjutna i den irländska
varianten av form Nr. 903.
Sedan kommer till Västerbottens regemente som även de befinner sig i samma
pose och har stympade grenadjärmössor på huvudet. Jag kan nämna att i en
tidigare inkarnation av dessa bataljoner hade samtliga två grenadjärer
vardera. Eftersom jag sedan insåg att det inte var brukligt med
grenadjärmössor i den svenska armén klippte jag av dem i mitten och målade
om dem till karpuser. Undantagen är Dalregementet där det faktiskt finns
belägg för att de hade grenadjärmössor och Jönköpings regemente som hade
trekantiga hattar vilket innebar att jag var tvungen att byta ut deras
grenadjärer helt och hållet. Jönköpings grenadjärer finns dock kvar och ni
kan se en bild på dem här.
På den här baksidebilden kan ni se trumslagarnas och underofficerarnas
uniformer. Uppgifter om officersuniformer är väldigt sällsynta och jag har
därför använt mig av underofficerarnas uniformer som riktlinje för hur
officerarna vid respektive regemente såg ut. Enda skillnaden är att jag har
ersatt underofficerarnas silvergaloner med guldgaloner
Dalregementets bataljon skiljer sig från de övriga genom att inte bara ha
grenadjärer med grenadjärmössor utan även genom att pikenerarna har en annan
pose. För att försvara sig mot de ryska dragoner som attackerade dem tänkte
jag mig att pikenerarna skulle rikta pikarna uppåt som de gör i bilden nedan
av Göte Göransson som är hämtad från hans bok "Karoliner".
Pikenerarna är gjutna med de nya formar (Nr. 912 och 913) som Prince August
lanserade 2011. Men bataljonen är äldre en så och dessförinnan hade jag
använt mig av officeren i form Nr. 903. Nackdelen med det arrangemanget var
att pikens spets hamnade för högt upp. Jag var tvungen att utrusta dem med 9
cm långa pikar vilka bara motsvarar 4 meter trots att jag i de andra
bataljonerna har pikar som är 12,5 cm långa (motsvarande 5,5 meter). De nya
pikenerarformarna från Prince August har lyckligtvis löst det problemet även
om Prince August fortfarande tror att karolinska pikar bara var fyra meter
långa.
Den ryske motståndaren till mina svenska bataljoner är den Ranenburgska
dragonskvadronen. Anledningen till att den skapades är att jag bytte ut det
första ledet i min Sibirska skvadron (den blå skvadronen). De överblivna
ryttarna målades om och förvandlades till det bakre ledet i den Ranenburgska
skvadronen. Orsaken till att jag valde just den skvadronen beror på
deras röda rockar. Byter jag ut fanbäraren kan jag enkelt förvandla den här
ryska skvadronen till en sachsisk skvadron (Dünewalds dragonregemente som
deltog i slaget vid Fraustadt i sådana uniformer).
Slutligen en bild på mina svenska bataljoner tagen från marknivå. Detta var
den syn som mötte de anfallande ryssarna. Bilden är dock en aning sned så ni
får tänka er att ryssen just har blivit skjuten av svenskarna och nu faller
till marken...
Nästa sida |
