Örjan Martinsson

Diagrammet ovan visar hur många procent partierna har fått i den svenska delen av Europaparlamentsvalen. Europaparlamentet är sedan 1979 en direktvald parlamentarisk församling som från början mest hade en rådgivande funktion i EU. Successivt har dock Europaparlamentet fått allt större befogenheter och det är nu en mycket stor maktfaktor i EU. Men för väljarna är dock dess befogenheter fortfarande mycket oklara och det har lett till att valdeltagandet är exceptionellt lågt vid valen till Europaparlamentet. Och de väljare som ändå röstar väljer ofta att använda valet som ett sätt att proteströsta mot den sittande regeringen.

Eftersom Sverige blev medlem i EU ett halvår efter Europaparlamentsvalet 1994 utsåg riksdagen de svenska ledamöter som satt i Europaparlamentet fram till fyllnadsvalet 1995. Under mandatperioden 2004-2009 bytte dels en folkpartist (liberal) parti och gick med i Feministiskt initiativ, och dels gick en av Junilistans ledamöter över till kristdemokraterna. Lissabonfördraget som ökade Sveriges mandat från 18 till 20 hade ännu inte trätt i kraft vid valet 2009, vilket innebar att två av ledamöterna som valdes in fick till en början bara observatörsstatus i Europarlamentet innan de blev fullvärdiga europaparlamentariker i december 2011. När Storbritannien lämnade EU 2020 fick Sverige ytterligare ett mandat som tillföll Miljöpartiet.

V = Vänsterpartiet, S = Socialdemokraterna, MP = Miljöpartiet, L = Liberalerna (tidigare Folkpartiet), C = Centerpartiet, KD = Kristdemokraterna, M = Moderaterna, FI = Feministiskt initiativ, JL = Junilistan, PP = Piratpartiet, SD = Sverigedemokraterna.

Det är inte bara i Sverige som Europaparlamentsvalet äger rum utan varje medlemsland i EU deltar i det. De olika nationella partierna bildar sedan europeiska partier varav de två största är kristdemokratiska EPP där de svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår samt det socialdemokratiska S&D som förutom de svenska socialdemokraterna även inkluderade Feministiskt initiativ.. Centerpartiets och liberalernas ledamöter ingår i den liberala gruppen ALDE och vänsterpartisterna ingår i EUL-NGL. Miljöpartiet (och tidigare Piratpartiet) ingår i en grupp som dels förenar de gröna systerpartierna samt olika regionala partier inom EFA. Junilistans ledamöter ingick i den (numera nedlagda) EU-kritiska och högerpopulistiska gruppen EFDD som senare inkluderade Sverigedemokraterna innan dessa bytte till ECR som samlar EU-kritiska högerpartier. En slags efterträdare till EFFD är den likaledes EU-kritiska och nationalkonservativa gruppen ID.

Kolumnen för ECR har en lucka för perioden 1994-2009. Det beror på att den nybildade gruppen ECR härstammar från gruppen ED (European Democrats) som i likhet med ECR bestod av marknadsliberala högerpartier med brittiska Tories som tongivande parti. 1994 förenades ED med EPP som då förvandlades till EPP-ED. Men 2009 bröt sig ED-partierna ut ur EPP och bildade ECR (European Conservatives and Reformists). I samma veva upplöstes den nationalkonservativa gruppen UEN vars medlemmar skingrades till fyra olika grupper.