(Arkiv)

Det innehåll som är samlat här är äldre sidor som har bytts ut eftersom bilderna har blivit inaktuella när jag har målat om eller på annat sätt förändrat min tennsoldatsamling. Den svarta texten på sidorna är den ursprungliga medan den röda texten förklarar vilka ändringar som har gjorts sedan bilderna togs.

Det var en gång för länge sedan, under ett besök på Armémuseum tillsammans med min storebror, som jag såg Prince Augusts tenngjutningsformar för första gången. Uppmuntrad och handledd av mina bror började jag därefter att gjuta tennsoldater hemma i köket. Jag fick ihop ett antal karoliner som jag ofta lekte med, men efter ett tag tröttnade jag dem och de hamnade till slut på vinden. Dessa tennsoldater blev aldrig målade, men några år senare när jag gick på högstadiet fick jag ett återfall. Denna gång var jag mer ambitiös och målade en svensk infanteribataljon, kavalleriskvadron och sex kanoner med besättningar samt lika många ryska kanoner och en rysk bataljon och en norsk bataljon. Allt under en sommar för att sedan återigen tröttna och låta tennsoldaterna samla damm uppställda i sina formationer i mitt rum. Eftersom alla dessa tennsoldater hade målats under en kort tidsperiod var kvalitén på målningen inte så bra. Efter några år tröttnade jag på att se alla dessa slarvfel så jag smälte ner alla tennsoldater för att gjuta nya som jag sedan målade med mer realistiska matta färger (istället för de blanka färger jag använt tidigare). Istället för en norsk bataljon gjorde jag denna gång en rysk kavalleriskvadron och det blev bara tre kanoner för vardera sida. Därefter tog jag återigen en lång paus från tenngjutningshobbyn. Men med några enstaka korta återfall under årens lopp har tennsoldatsamlingen ändå sakta men säkert utökats så att mitt hem kommer att blir allt mer likt slaget vid Poltava.

På dessa sidor visar jag bilder på min samling. Men jag har gjort det lätt för mig genom att bara ta bilder på dem i de formationer de är uppställda i i min bokhylla. Det har begränsat variationen och de enstaka figurerna syns inte så bra. Jag ska i framtiden försöka ta mig tid att plocka ut tennsoldaterna från bokhyllan och fotografera dem mer noggrant i dioramaliknande miljöer. Men till dess får nöja er med bilder som finns här.

Bakom dessa glasdörrar på min bokhyllan Billy förvarar jag mina tennsoldater. Jag har så gott jag kan försökt skapa en dammfri miljö. Till exempel har jag limmat fast skumplast på dörrarnas ovansida för att täppa igen en öppning som släppte in alldeles för mycket damm. Eftersom tennsoldatssamlingen har utökats kraftigt sedan dessa bilder togs förvarar jag dem numera i två stycken vitrinskåp.

På de två nedersta hyllplanen har jag svenskar och på de översta deras motståndare. De mellersta innehåller de större formationerna (94 man per bataljon till exempel) medan den nedersta och översta innehåller de mindre formationerna (23 man per bataljon). De större formationerna är mina äldsta tennsoldater (från 1996-97) med undantag för de två karoliner som jag har sparat av den första generationen som målades med blanka färger. Det är min avsikt att i framtiden bara måla de mindre formationerna eftersom det annars skulle ta flera evigheter att måla de olika regementen som deltog i slaget vid Poltava.

Del 3 av de svenska tennsoldaterna utgörs av nytillskott som inte finns med på bilderna på den här sidan. Utöver de  ovannämnda sidorna finns det bilder på ännu fler nya tennsoldater som hittills bara har publicerats på min blogg.

(del 1)
(nedanstående tennsoldater blev ommålade hösten 2009 om inget annat anges)

När jag började med att måla mina tennsoldater var det naturligt att följa de målningsinstruktioner som man får med Prince Augusts tenngjutningsformar. Det skulle i så fall ha inneburit att alla mina fotsoldater blev dalkarlar och ryttarna blev västgötar. Dalregementet hade emellertid en karpus som huvudbonad istället för den trekantiga hatten och var därför inte aktuell för den som vill ha en historisk korrekt bataljon. Västgöta ryttare föll bort eftersom de stannade hemma och bevakade norska gränsen under krigets första tio år. De befann sig därmed långt bort från Poltava som var det slag som mina tennsoldater var tänkta att utkämpa.

Mitt val föll därför på Livgardet och Östgöta kavalleriregemente. Att istället för dalkarlarna måla livgardister var ett enkelt val eftersom detta elitregemente deltog i varenda ett av Karl XII:s fältslag från Narva till Poltava. Jag var först frestad att låta kavalleriet representeras av Smålands ryttare men avskräcktes av en notis i Lars-Eric Höglunds uniformsbok som sa att de hade grå kappor. Jag trodde då att detta syftade på rocken och inte på ett förstärkningsplagg som ändå inte finns med på tennsoldaterna. Eftersom jag ville att alla mina tennsoldater skulle ha den blågula enhetsuniformen föll valet istället på östgötarna som också var med i många strider. Senare när jag läste på mera visade det sig också att östgötarna var det kavalleriregemente vid Poltava som hade de allra högsta förlusterna. Innan Karl XII var medveten om kapitulationen vid Perevolotjna skickade han nämligen ett brev till Stockholm där han meddelade att hela infanteriet och Östgöta kavalleriregemente behövde nyuppsättas.

I mitten av bilden ser vi då mina 94 livgardister (numera 110 stycken, två underofficerare har försvunnit och tolv musketerare samt sex pikenerare har tillkommit). Jag använde mig av de detaljerade schematiska uniformsbilder som fanns i Alf Åberg och Göte Göransson bok "Karoliner" när jag målade dessa. Dessvärre skulle jag ha tagit en extra titt i Höglunds bok istället för då hade jag upptäckt att livgardets byxor i själva verket var blå samt att västen var av skinn. Någon gång måste jag därför måla om dessa detaljer ("någon gång" inträffade som sagt hösten 2009). Men jag har inte kommit runt till att göra det trots att jag målade dem för så länge sedan som vintern 1996-97. En annan detalj som behöver åtgärdas är galonerna på hattarna. Dessa skulle vara i Guld-Silver-Silke, men jag visste inte hur jag skulle måla dessa så jag gav dem de vanliga vita galonerna istället. Höglund är dock inne på spåret att Silke ska tolkas som blå och att galonerna därmed var randiga i tre färger liknande Västgöta-Dals hattar (också fixat, dessutom har trumslagarnas galoner målats om i samma trefärgssystem). I slutet av 2010 målades befälen om så att den ljusblå färgen ersattes med en enhetlig mörkblå färg. Dessutom målades handskarna i ljust skinn över med hudfärg.

Här är en flygbild av bataljonen med artilleristerna bakom. Pikarna är som synes rätt krokiga. Det beror på att jag har gjort dem av bindtråd som säljs i rullar i trädgårdsbutiker. Jag har försökt räta ut dem så mycket som möjligt men det blev inte bättre än sådär. Längden på pikarna är 9 cm och det ska motsvara 4 meter i verkligheten. Denna längdinstruktion kom med Prince Augusts formar, men enligt Höglund var de svenska pikarna mellan 4,5 och 5 meter. Och i andra böcker förekommer uppgiften att de svenska pikarna ska ha varit 5,5 meter långa. Så fort jag har fått rätsida på hur långa pikarna egentligen var så lär det väl bli dags att byta ut mina tennsoldaters pikar mot längre varianter.

De svenska pikarna var 5,5 meter långa i verkligheten och tennsoldaternas pikar har därför ersatts med nya pikar som är 12,5 cm långa.

Livgardets fanor har bytts ut mot mer realistiska datorutskrifter.

Här är närbild på artilleriet. I slaget vid Poltava hade svenskarna bara fyra 3-pundiga kanoner. Det innebär att jag bara behöver göra en kanon till så har jag återskapat hela det svenska artilleriet. Ryssarna hade däremot över hundra kanoner så att återskapa deras artilleri kommer att bli lite svårare. Söljan som värjan hänger i är på bilden målad i mässing. Detta har på samtliga tennsoldater ändrats till ljust skinn vilket är den korrekta färgen. Dessutom har jag gjutit en fjärde svensk kanon så det svenska artilleriet vid Poltava är numera helt återskapat. Kanonerna målades sedan om under 2011 så att de fick en ljusare blå nyans (humbrol 109) och järnskodda hjul.

Mina 34 östgötar är formerade i den klassiska karolinska plogformationen. Befälen och trumpetaren har blå schabrak och pistolstrumpor vilka skymmer de meniga soldaterna som hade röda. Ett problem med Prince Augusts kavalleriformar är att officerens häst rider i ett helt annat tempo än övriga ryttare. Jag har därför inte kunnat använda den formen för den svenska skvadronen. Istället har jag gått lös med avbytartång och fil för att göra officerare av meniga ryttare. Utseendet på standaret är medvetet felaktigt vilket förklaras mer utförligt på denna sida.

Hästarna har målats om till en mörkare färg (humbrol 98). Färgen på trumpetarens schabraket och pistolstrumporna har ändrats från blå till röd. Standaren har klippts av och ersatts med utskrivna pappersstandar som har korrekt återgivna motiv. Under 2011 målades hästarna om ytterligare en gång med en ännu mörkare nyans (Vallejofärgen "German Cam Black Brown"). Handskarna försvann i samma veva och ersattes med gula uppslag händer med hudfärg. Året innan hade den ljusblå färgen på befälen tagits bort och ersatts med en enhetlig mörkblå färg.

(del 2)

De första infanteribataljoner som jag målade bestod av 94 soldater, vilket följde de instruktioner som Prince August tillhandahöll. I verkligheten bestod en fulltalig bataljon normalt av 600 soldater. Men att göra fulltaliga bataljoner skulle ta både alldeles för lång tid och alldeles för stor plats så en reducering var nödvändig. Den svenska armén i slaget vid Poltava bestod nämligen av 18 bataljoner varav 12 ingick i den slutgiltiga slaglinjen. Dessutom fanns det 22 landskapsregementen vars uniformer skulle kunna vara intressanta att måla. Följaktligen bestämde jag mig för att i fortsättningen måla 23 man starka bataljoner.

Eftersom även dessa skulle ta tid att göra tjuvstartade jag med att måla fanbärarna för samtliga svenska landskapsregementen. De som ännu inte ingår i en bataljon syns bakom bataljonerna på bilden nedan. Från vänster är fanorna från följande regementen: Kronoberg, Kalmar, Jönköping, Västgöta-Dal, Östergötland, Södermanland, Västmanland, Dalregementet, Hälsinge, Jämtland och Västerbotten. Större bilder på fanorna finns på en särskild sida.

Hittills har jag kommit upp i fem små bataljoner varav fyra hör hemma i slaget vid Poltava. Prince Augusts formar gör det möjligt att gjuta bataljoner i fyra olika ställningar; anfallande, skjutande, marscherande och stående. Min stora Livgardesbataljon var en anfallande så de små bataljoner från slaget vid Poltava fick bli skjutande. För variationens skull gjorde jag också en marscherande bataljon från Älvsborgs regemente som syns längst bak till höger.

Eftersom en slaguppställning inte är komplett utan kavalleri på flyglarna har jag slutligen gjort två skvadroner som har tio ryttare vardera. Med den skala som jag använder mig av motsvarar tio ryttare en styrka på två kompanier som tillsammans utgjorde drygt 250 man. Även om den karolinska skvadronen vid tiden för Poltava bara bestod av ett kompani så har jag valt att hålla mig till den äldre två-kompanimodellen eftersom det blir mycket svårt att framställa den karolinska skvadronens plogformation med färre än tio ryttare

Den första mini-skvadronen som jag gjorde fick föreställa Södra Skånska. Eftersom de karolinska hästarna skulle ha mörka färger har jag letat efter en mörkare nyans än dem jag har använt tidigare för östgötarna. Valet föll på Humbrol 98 som hädanefter kommer att bli min standardfärg för kavallerihästar. Tidigare har jag använt Humbrol 110 för svenska hästar och Humbrol 62 för ryska hästar men jag har inte varit nöjd med någon av dessa färger. Det är min tanke att också måla om de östgötska hästarna ifall jag får tid över (vilket har skett). Den ryttare som skymmer standarbäraren och i likhet med den har en guldgalon på sin hatt är en officer som numera har bytts ut mot en menig ryttare.

Södra Skånskas hästar målades 2011 om så att de fick en mörkare färg (Vallejofärgen "German Cam Black Brown"). I samma veva försvann handskarna av ljust skinn och ersattes med hudfärg. Standarbäraren byttes också ut mot en som bar ett datorutskrivet papperstandar.

I den svenska infanterilinjen i slaget vid Poltava var troligen Livgardets grenadjärbataljon den andra bataljonen från höger. Allra längst ut till höger stod därmed skaraborgarnas bataljon. Notera att jag denna gång har målat de blå byxorna och skinnvästarna korrekta till skillnad från den stora bataljonen där båda detaljerna är gula. Någon informationen om hur grenadjärmössorna såg ut hade jag inte när jag målade dem, varken för Livgardet eller för de andra bataljonerna. Jag har här gissat att de hade mässingsplåtar. Fanan är målad på samma sätt som för den förra livgardesbataljonen. Efter närmare studier har det dock visat sig att grenadjärmössor var väldigt ovanliga i den svenska armén och att Livgardets grenadjärer hade vanliga hattar. Dessutom hade grenadjärkompanierna inte heller några fanor. Det är alltså inte mycket som är korrekt med min grenadjärbataljon... Jag får alltså i framtiden göra en helt ny grenadjärbataljon för att ersätta denna som med mindre justeringar kan göras till ett kompani tillhörande det sachsiska regementet (vilka år 1717 hade grenadjärmössor) (allt detta har skett).

Samtliga officerare på den här sidan (utom fanparaden i bakgrunden) har ändrats så att de inte längre har handskar av ljust skinn eller ljusblått foder, strumpor och uppslag (dessa detaljer är numera mörkblå, förutom händerna förstås som är hudfärgat).

Bredvid grenadjärbataljonen stod Skaraborgarna vars regemente som var reducerat till omkring 500 man och därför bara ställde upp med en bataljon i slaget. Skaraborgarna hade den typiska karolinska enhetsuniformen. Höglund nämner dock inte om hattarna hade några galoner. Fast i och med att han inte uttryckligen skriver att de saknade galoner har jag målat dem med de vanliga vita galoner. Någon grenadjärmössa syns inte till eftersom Höglund uttryckligen skriver att i början av kriget hade sådana inte delats ut till Skaraborgs regemente och att grenadjärerna istället var munderade som musketerare.

Den handmålade fanan har bytts ut mot en datorutskriven fana. Pikenerarna som har en anfallande pose har bytts ut mot pikenerare i en marscherande pose samt fått sin pikar förlängda från 9 cm till 12,5 cm (vilket motsvarar 4 meter respektive 5,5 meter).

Nästa bataljon är från Upplands regemente. Dammet vid fötterna avslöjar att dessa soldater är veteraner... De övriga minibataljonerna var bara ett par månader gamla när fotona togs i mars 2009. Upplänningarna däremot har flera år på nacken.

År 1709 var Upplands regemente reducerat till 690 man som ställde upp i två svaga bataljoner. Mellan upplänningarna och skaraborgarna stod en bataljon från Kalmar regemente och två livgardesbataljoner. Till vänster hade upplänningarna en bataljon vardera från Östergötlands och Närke-Värmlands regementen. Dessa två regementen flydde vid Poltava och lämnade upplänningarna ensamma som höggs ned till siste man av ryssarna.

Även Upplands regemente hade den klassiska blågula enhetsuniformen. I likhet med övriga bilder har den blå färgen blivit blekt av kamerablixten. Upplands fana visar upp flera besvärande vita fläckar på den här bilden som faktiskt inte alls syns så tydligt i verkligheten. Å andra sidan finns det ett annat skönhetsfel som inte syns på bilden (ett område på riksäpplet fick ett för tjockt lager med guldfärg).

Samma förändringar som har skett med Skaraborgsbataljonen har ägt rum här. Dessutom har grenadjärerna bytts ut mot musketerare.

Längst ut till vänster på den tio bataljoner starka infanterilinjen i slaget vid Poltava stod en bataljon från Närke-Värmlands regemente som hade ca 600 man. Till skillnad från de övriga bataljonerna hade de inte trekantiga hattar utan istället karpusar. För att göra tennsoldater med karpusar har jag använt mig av grenadjärformar och klippt av topparna på mössorna som sedan filats till att likna karpusar. För pikenerarna, trumslagarna och underofficerarna har jag varit tvungen att fila bort hattarna helt och hållet och limma fast de modifierade grenadjärmössorna. Den färdiga Närke-Värmländska karpusen har sedan målats i enlighet med den tolkning som Göte Göransson har gjort i hans och Alf Åbergs bok "Karoliner".

Samma förändringar som har skett med Upplandsbataljonen har ägt rum här.

Längst bak i hörnet i min bokhylla återfinns soldaterna från Älvsborgs regemente. De befann sig i Västergötland när slaget vid Poltava utkämpades och hör egentligen inte hemma här. Men jag ville måla en marscherande bataljon i den klassiska blågula enhetsuniformen, och vid sidan av Uppland och Skaraborg var det bara Älvsborgs regemente som hade denna utan några som helst avvikelser. Älvsborgs bataljon har på bilden intagit den plats bakom Närke-Värmlands bataljon som Västmanlands regemente hade under slaget.

Älvsborgs regemente har fått sina pikar förlängda, fanan utbytt och grenadjärerna ersatta med musketerare.

Det var inte många finska regementen som stred vid Poltava. Faktiskt var det bara två kavalleriregementen, Åbo & Björneborgs samt Nylands ryttare. För att få en bra geografisk spridning tyckte jag dock att det var nödvändigt att ha med ett finskt regemente. Valet föll på Nylänningarna eftersom de även var med vid Fraustadt och eventuellt hade en avvikande uniform. Fram till 1704 hade de nämligen gråa uniformer. Den nya uniformen som delades ut detta år är dessvärre inte beskriven och källorna är tysta under perioden fram till slaget vid Poltava. Men jag har här gissat att deras uniformer fortfarande var gråa. Alla tre finska kavalleriregementen hade grå uniformer vid denna tid (Åbo & Björneborg som ingick i Lewenhaupts här hade dock bytt till blå rockar år 1708).

I likhet med Södra Skånska har Nylandsskvadronen fått sin officer utbytt mot en mening ryttare. Standarbäraren har blivit utbytt mot en som bär ett datorutskrivet pappersstandar. Hästarna har målats om med vallejoifärgen "Burnt Umber" och nylänninarnas uniformer har fått rött foder och röda uppslag.

(del 3)

Smålands tremänningar

Som jag har nämnt i del 2 kan man med hjälp av Prince Augusts formar gjuta karolinska bataljoner i fyra olika ställningar; anfallande, skjutande, marscherande och stående. Men detta förutsätter att man håller sig till de formar som finns inom Karoliner-serien. Prince August har även en Rossbach-serie med formar som kan gjuta soldater från Sjuårskriget (1756-1763) och en av dem (Nr. 51) föreställer två soldater som laddar sina musköter. Snittet på uniformerna är visserligen 50 år före sin tid men det går ändå att använda dem till en karolinsk bataljon som laddar om.

Valet av regemente för den laddande bataljonen föll på Smålands tremänningar eftersom de med undantag för de gula galonerna på hatten hade den typiska karolinska enhetsuniformen. Regementet deltog även i det utdragna slaget vid Ljesna 1708 där soldaterna behövde ladda om många gånger. I slaget vid Poltava var regementet upplöst och manskapet instoppat i Livgardet. Uniformerna bör dock rimligen ha varit oförändrade och deras fanor fick samsas med livgardets vita fanor i bataljonernas mitt. Den färdigmålade tremännings-bataljonen (inklämd i hörnet) som blev klar i juli 2009 ser ut så här:

Ännu en nyhet med denna bataljon är att jag har gjort en tredje typ av pikenerare genom att använda mig av officersformen (Nr. 903). Prince August erbjuder bara möjligheten att gjuta anfallande och marscherande pikenerare men jag var intresserad av pikenerare i ett defensivt läge såsom Göte Göransson har skildrat dem i boken Karoliner:

Officeren i form Nr. 903 kan nödtorftigt användas till att skapa en pikenerare som liknar dem i bilden ovan. Det stora problemet är att spetsarna på tennsoldaternas pikar hamnar för högt upp. Det är som om de försöker träffa ryttarnas huvuden. Och då motsvarar ändå längden på mina pikar bara fyra meter medan Göte Göranssons pikar är 5,5 meter långa.

Bildkvalitén är rätt dålig men när tennsoldaterna är utspridda syns de bättre än när de är inklämda i hörnet i min bokhylla. Ni får föreställa er att det här är skymningen under slaget vid Ljesna. Nedan visas de nya soldaterna från båda sidor:

Grenadjärerna har ersatts med laddande musketerare av den typ som i bilden nedan är bredvid grenadjären. Sedan har även dessa byts ut mot grenadjärer som ser ut som de gamla med skillnaden att de har trekantiga hattar istället för grenadjärmössor. Officerarnas guldgaloner har trimmats ned. Dessutom har det ljusblå fodret och uppslagen på bfälen målats mörkblå och handskarna av ljust skinn har ersatt med hudfärg.

Med anledning av de nya pikenerarformar som Prince Augusts gav ut 2011 har samtliga pikenerare bytts ut mot nya figurer som är avsedda för just den pose som den här bataljonen ska ha.

Ett typiskt karolinskt infanteriregemente bestod av 1 200 man fördelade på åtta kompanier. Av de indelta landskapsregementena var Närke-Värmland det enda som hade fler än åtta kompanier (1 674 man fördelade på tio kompanier). Varje kompani hade en egen fana med ett för regementet gemensamt utseende (fastställt 1686 och därför kallad för m/1686). Överstens kompani (livkompaniet) utmärkte sig med att ha en livfana med ett helt annat utseende än de vanliga kompanifanorna. Den var vit med Sveriges stora riksvapen i mitten och regementssymbolen i det övre inre hörnet. Regementssymbolen var i de flesta fall landskapsvapnet i det landskap som regementet var indelt i. Undantagen var Jönköpings och Älvsborgs regementen som hade Jönköpings och Göteborgs stadsvapen istället. Kompanifanorna bestod däremot av landskapsvapnet omgivet av en lagerkrans. Vissa variationer förekom när fler än ett regemente tillhörde samma landskap eller när landskapsvapnet hade ett helvitt eller helsvart fält.

Notera att fanornas vapenbilder har ansiktet vänt mot fanstången på båda sidor av duken. Den ena sidan av fanan har alltså ett spegelvänt motiv jämfört med de landskapsvapen vi annars är vana vid att se. Det följer heraldisk sed där vapendjuret alltid ska vara vänt mot fienden (annars kallades det för ett "flyende" vapendjur).

Nedan följer bilder (med varierande grad av tydlighet) på de indelta regementenas fanor. De sju finska regementena saknas än så länge.

Upplands, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs regementen.

Älvsborgs, Västgöta-Dals, Skaraborgs, Närke-Värmlands, Västmanlands, Dalregementet och Hälsinge regementen

Jämtlands och Västerbottens regementen

Livgardet

Livgardet

Livgardet var inget indelt regemente utan ett värvat elitregemente med bas i Stockholm som i början av det stora nordiska kriget bestod av 1 800 man för att sedan öka till 2 600 man år 1704. Efter slaget vid Poltava kom det dock aldrig mer upp i sin forna styrka. Den högra bilden på dess fana är förstås inte mitt eget verk utan den modellritning som Olof Hoffman gjorde i samband med att m/1686 infördes. Fotot av den är ett minne från min tid som praktikant på krigsarkivet för länge sedan.

Vid krigsutbrottet uppstod det ett behov att öka arméns styrka. Detta skedde genom att indelningsverkets rotehåll fördes samman i grupper av tre och fick i uppgift att rekrytera ytterligare en soldat, en så kallad tremänning. Detta innebar att ett område som satte upp ett regemente på 1 200 man rekryterade ytterligare 400 soldater vilka sedan vanligen parades ihop med kontingenter från andra regementsområden för att bilda ett fulltaligt regemente. Även tremänningsregementena hade fanor baserade på landskapsvapnen. Men deras fanor såg ut som enfärgade dukar med ett litet landskapsvapen i det övre inre hörnet. Ett exempel på sådana fanor är Smålands tremänningsregemente som hade gula fanor med Smålands armborstbärande röda lejon i hörnet (soldaterna från Jönköpings regementsområde hade dock Jönköpings stadsvapen i hörnet).

Ett typiskt karolinskt kavalleriregemente bestod av 1 000 man fördelade på åtta kompanier. I likhet med infanteriets fanor hade varje kavallerikompani ett eget standar med ett för regementet gemensamt utseende (m/1686). Även i kavalleriet utmärkte sig livkompaniet med att ha ett så kallat livstandar som var vitt med Sveriges stora riksvapen i mitten och regementssymbolen i det övre inre hörnet. Regementssymbolen var landskapsvapnet i det landskap som regementet var indelt i. På kompanifanorna utgjorde landskapsvapnet motivet på den ena sidan medan den andra sidan (chiffersidan) hade kungens krönta monogram som motiv. Eftersom kavalleristandaren var gjorda av ett mer slittåligt material än infanterifanorna hade de flesta regementen ända fram till slaget vid Poltava standar som var äldre än m/1686. Östgöta kavalleriregemente som är avbildat nedan var ett av dessa. De äldre standaren skiljde sig från m/1686 genom att landskapsvapnet var omgivet av en lagerkrans och att hörnen hade siffror (årtalet då standaret tillverkades). Östgötarnas standar av m/1686 återfinns längst ned på sidan.

.

Ryttarna ovan kommer som sagt från min östgötaskvadron som också är min allra äldsta skvadron. Deras standar har medvetet avbildats på ett felaktigt sätt. Östergötlands landskapsvapen återfinns nämligen på den sida som egentligen ska ha det kungliga namnschiffret. Anledningen till att jag har gjort så är att landskapsvapnet annars skulle skymmas av de fladdrande tofsar som hänger från stången. Men med facit i hand så var detta tilltag onödigt eftersom det begränsade utrymmet gjorde det svårt för mig att måla en igenkännlig Östgöta-grip (jag fick bara en trea i bild som slutbetyg och tidigare hade jag fått tvåor...). För de standar som jag gjorde senare löste jag problemet genom att fila bort tofsarna och sedan måla landskapsvapnet på rätt sida. Det är min plan att i framtiden göra likadant med östgötarna genom att måla om deras standar. Detta skedde inte utan jag valde att klippa bort standaren och ersätta dem med datorutskrivna papperstandar.

Ovan visas de två sidorna av Södra Skånskas och Nylands standar. De föreställer den skånska gripen respektive en riddarhjälm framför två korslagda svenska flaggor. Den här gången är landskapsvapnen målade på rätt sida och till skillnad från mitt taffliga försök att måla den östgötska gripen är jag faktiskt riktigt nöjd med utseendet på dessa standar. Kamerablixten gör dock att detaljerna i guld och silver blir otydliga.

Men om du vill veta hur standaren ska se ut ifall ett proffs har målat dem så har jag följande foton av modellritningarna från min tid som praktikant på krigsarkivet:

Nylands ryttare hade sju vanliga kompanistandar med bilden till vänster på ena sidan och den mellersta bilden på den andra. Livkompaniet hade däremot ett livstandar (bilden till höger) som såg likadan ut för samtliga regementens livkompanier. Den enda detalj som röjer att det är frågan om nylänningarnas livstandar är den lilla riddarhjälmen med svenska flaggor i det övre inre hörnet..

Det gula standaret med Skånegripen till höger är inte Södra Skånskas kompanistandar. Det föreställer istället kompanistandaret för Norra Skånska kavalleriregemente. Ursprungligen var det min tanke att måla en skvadron från Norra Skånska eftersom större delen av min släkt kommer från Västra Göinge. Men enligt Lars-Eric Höglunds bok hade Norra Skåningarna inte fått ut sina m/1686 standar vid tiden för slaget vid Poltava. Istället skulle de ha haft äldre blå standar som ursprungligen hade varit avsedda för ett annat regemente. Eftersom de standaren inte hade några skånska symboler var det inte intressant att måla dem så jag gjorde Södra Skånska istället.

Men efter närmare efterforskningar har jag upptäckt att Norra Skånska trots allt kan ha haft de gula m/1686-standaren. I slaget vid Kalisz 1706 ska de nämligen ha förlorat standar och om dessa blev ersatta bör åtminstone en del av deras standar ha sett ut som på bilden.

De nedanstående bilderna är inte mina egna utan de kommer direkt från krigsarkivets hemsida:

Livregementet till häst

Östgöta kavalleriregemente

Smålands kavalleriregemente

Västgöta kavalleriregemente

(del 1)

Pskovska infanteriregementet

Ingermanländska dragonregementet

Artilleriregementet

Följande ryska tennsoldater målade jag i början av 1997. Då hade jag bara tillgång till Angus Konstams två böcker om "Peter the Greats Army" från Osprey Publishing och uniformerna var därför baserade på dessa böcker. Senare har jag fått reda på att Konstam hade använt sig av äldre och opålitlig rysk litteratur när  han beskrev de ryska regementenas uniformer och fanor vid tiden för slaget för Poltava. För de regementen som jag valde att måla 1997 kan man dock med lite god vilja säga att hans uppgifter stämmer, om än väldigt osäkra.

Efter att ha målat en svensk bataljon, skvadron och tre kanoner med besättning var det dags att måla lika många motståndare till dessa. Valen föll på regementen som deltog i slaget vid Poltava (och flera andra fältslag) samt hade den typiska grön-röda ryska uniformen. Dvs. Pskovska infanteriregementet och Ingermanländska dragonregementet. När Lars-Eric Höglunds bok om ryska armén kom ut 2004 fick jag dock reda på att den äldsta uppgiften om Pskovskas uniformer är från 1711 och nämner bara att de hade gröna rockar. Sannolikheten är emellertid ganska hög att uppslag, foder, byxor och väst var röda så jag tycker inte att det finns någon anledning att måla om mina tennsoldater. Jag har också fått lära mig att fanorna förmodligen inte såg ut som på bilden i slaget vid Poltava. Konstams uppgifter baserades på de fanor som delades ut inför slaget vid Narva 1700 där 75 % av de ryska fanorna förlorades. Tidigare har man antagit att samma modeller fortsattes att användas fram till 1712. Men inget av de få kända exemplaren på fanor från den perioden överensstämmer med Narva-fanorna. Den tråkiga sanningen är att vi inte vet hur de ryska fanorna såg ut under slaget vid Poltava. Men det finns en liten chans att Pskovska var ett av de regementen som lyckades försvara sina fanor i slaget vid Narva och sedan behöll dem under det följande decenniet. I brist på bättre alternativ har jag därför valt att stå fast vid Narva-fanorna. Dessa fanor är dock numera utbytta med röda fanor med samma motiv samt en vit livfana med den ryska dubbelörnen.

Utöver fanorna har även omfattande ommöbleringar ägt rum. De ryska pikenerarna var inte placerade i mitten utan de var alla utspridda i det första ledet där de utgjorde hälften av manskapet. De 16 gamla pikenerarna som kom från form Nr. 911 har ersatts med nya från form Nr. 46. Fyra knästående musketerare har försvunnit från formationen för att ge plats åt pikenerarna samtidigt som bataljonen som helhet har utökats från 94 man till 110 man genom att den utökats med fyra stående skyttar och tolv musketerare som står i halt.

Angående den gröna färgen på rockarna så är den mörkare i verkligheten. Kamerablixten har blekt den på bilderna.

De målningsbeskrivningar som Prince August tillhandahöll när man köpte deras formar berättade att de ryska artilleristerna hade röda rockar med svarta uppslag och svartvita randiga strumpor. Den första generationen tennsoldater som jag målade (med blanka färger) följde dessa instruktioner. Men såväl Konstam och Höglund anger att de hade blå färg istället för svart. Så när jag smälte ner mina gamla tennsoldater vintern 1996-97 för att måla om dem med matta färger valde jag att följa Konstams uppgifter. Enligt honom (och senare Höglund) hade det ryska artilleriregementet två varianter av strumpor. Antingen var de helblå som på bilden eller så var de blåvit-randiga. Enligt Konstam skulle dessutom ränderna vara lodräta. Men eftersom jag inte hade några instruktioner om hur breda ränderna skulle vara så tyckte jag att det var enklast att måla dem helblåa.

För färgen på kanonernas lavetter finns det enligt Höglund två uppgifter i källorna. Ca 1700 och 1712 var de mönjeröda med gulmålade metallbeslag och år 1707 var de grönmålade med svarta metallbeslag. Kanonerna på bilden ser ut att vara en hybrid av dessa varianter. Det beror på att jag målade dem efter en illustration av David Rickman i Konstams bok som uppenbarligen var helt felaktig (bland annat var artilleristernas strumpor vita trots korrekta uppgifter i Konstams text). Prince Augusts målningsbeskrivningar hade faktiskt angivit korrekta uppgifter (grön färg med svarta metallbeslag) men eftersom jag inte längre litade på dem följde jag David Rickman istället... Nåväl, jag får väl ta mig tid någon gång och måla om metallbeslagen så att de blir gula (eller göra lavetterna gröna). Jag valde att måla beslagen gula (och senare målade jag hjulen med humbrol 53 så att de blev järnskodda). Dessutom ändrades tennsoldaternas söljor som deras värjor hänger i. På bilden är de målade i mässing men nu har det ändrats till ljust skinn vilket är den korrekta färgen.

Även Ingermanländska dragonregementet har fått sina gröna rockar blekta av kamerablixten. Standaren på den här bilden är spekulativa. Enligt Konstam hade dragonregementenas standar samma motiv och färger som dess motsvarande infanteriregemente (i Ingermanländskas fall gröna). Men jag har ingen information om vilken färg motivet hade. Motivet som tycks ha varit identiskt för alla dragonregementen föreställer ett kors omgivet av två palmblad och ett band längst upp med text. Egentligen ska standaret vara rektangulärt och ganska stort, men jag har tryckt ihop motivet så att den ska passa in den kvadratformade ytan som gjutits med hjälp av Prince Augusts tenngjutningsform. Många regementen ska tydligen ha haft gröna standar och för att skilja dem åt har jag varit tvungen att helt godtyckligt hitta på individuella färger för varje regemente. I Ingermanländskas fall har det blivit gult eftersom infanteriregementet med samma namn hade gula rockar.

Hästarna har målats om till en mörkare färg (humbrol 113) och standaren (egentligen dragonfanorna) har bytts ut mot datorutskrifter som är större och har de korrekta proportionerna. Trumpetaren har bytts ut mot en pukslagare eftersom dragoner inte hade trumpetare.

Vid en senare revidering har hårfärgen på samtliga ryska tennsoldater ändrats så att de istället för svart har samma hårfärger som de svenska soldaterna. De ryska dragonernas handskar av ljust skinn har tagits bort genom att de har målats över med hudfärg. Samma sak har skett med infanteriets och artilleriets officerare.

En sista bild av mina ryska infanteristers solblekta rockar och sandfärgade fanor med röda palmblad. Notera att officerarna har vad som på engelska kallas för en "sash" knuten runt midjan. Detta band eller skärp av siden var ett värdighetstecken som utmärkte officerare och de kunde också bäras över axeln (vilket kanske var vanligare). Färgerna på "sashen" är hämtade från den ryska flaggan. Efterhand skulle färgerna på "sashen" följa en nationell standard i varje armé. Bortsett från Rysslands vit-blå-röda hade Storbritannien och Spanien röda, Frankrike vita, Nederländerna orangea, Österrike guld-svarta, Sachsen silver-röda och Preussen silver-svarta "sasher".  Svenska officerare däremot tycks inte ha haft sådana "skärp" (på tyska kallades de för "schärpe"). I Danmark förekom flera varianter innan röd-gult blev nationell standard 1732.

(del 2)

Sibirska dragonregementet

Vladimirska dragonregementet

Preobrazjenska gardesregementet

Furst Repnins grenadjärregemente

Efter att jag hade gjort tennsoldaterna i del 1 dröjde det ett drygt decennium innan jag år 2009 utökade min samling av ryska tennsoldater genom att måla två miniskvadroner och två minibataljoner. Skvadronerna syns på bilden nedan och de föreställer Sibirska dragonregementet (vars kornblå uniformer har blivit blekta av kamerablixten) samt Vladimirska dragonregementet. Medan den grön-röda uniformen dominerade i infanteriet var den blå-röda minst lika vanlig bland dragonerna. När en enhetsuniform slutligen förverkligades efter kriget fick alla dragoner kornblå rockar.

Hästarna har här fått ett mer realistiskt utseende än i den tidigare ryska skvadronen. Jag har hela tiden försökt hitta en bra färg att måla hästar och jag har nu fastnat för två humbrolfärger (nummer 98 och 113). Hästarna på bilden har målats med den rödbruna nummer 113 och tanken är att alla dragonhästar, såväl svenska som ryska, ska ha den färgen medan kavallerihästar ska ha den chokladfärgade nummer 98. Logiken bakom detta beslut är att jag vill ha något sätt att skilja tennsoldater som föreställer dragoner från vanliga kavallerister. Samtidigt vill jag också att inte alla hästar ser identiska ut. Hur hästarna såg ut i verkligheten har jag dock ingen aning om förutom att mörka nyanser föredrogs och att man försökte ha en enhetlig färg på hästarna i varje skvadron.

Av en ren tillfällighet ska dragonerna från samtliga tre regementen som jag har målat ha haft gröna standar. Färgen på motiven känner jag inte till, så jag har varit tvungen att helt godtyckligt välja individuella färger åt dem. I dessa fall har jag valt att färga motiven blå respektive röda eftersom dessa färger återfinns på deras uniformer.

Dragonfanorna har bytts ut mot en historiskt korrekt fana och en spekulativ fana som dock är mer realistisk än den som blev utbytt.. Utöver fanbäraren har tennsoldaterna i det första ledet blivit utbytta mot en pukslagare och fyra pistolskjutande ryttare i båda skvadronerna. Kragarna på båda skvadroners ryttare har också målats röda.

De två skvadronernas hästarna har sedan målats om med varsin vallejofärg för att ger än mer variation och en glansigare yta som ska likna svettiga hästar. Alla handskar av ljust skinn, såväl bland dragonerna som i infanteriet, har målats över med hudfärg.

När jag skulle måla två infanteribataljoner var det givet att det ena av dem skulle vara Preobrazjenska gardet, tsarens eget elitregemente som härstammade från det regemente av "lekkamrater" som han hade som barn. Till skillnad från övriga ryska regementen är gardets uniformer väl beskrivna i källorna. Ett problem är dock grenadjärernas huvudbonader. De svarta läderhjälmar med plymer som förknippas med gardet infördes inte förrän 1712. Alltså utgick jag från att de dessförinnan hade vanliga grenadjärmössor av tyg och målade dem därefter. Men när jag målat färdigt min bataljon bläddrar jag i en nyutkommen bok och läser där att de hade björnskinnsmössor... Ännu en sak som måste korrigeras (detta har nu korrigerats).

Pikenerarna som är gjutna med form Nr. 903 har bytts ut mot sådana som är gjutna med form Nr. 46 och som avfyrar pistoler. Även en av de knästående musketerarna har bytts ut mot en sådan pikenerare, vilka inte längre är koncentrerade i mitten utan uppblandade med de övriga knästående musketerarna. Pikarna har dessutom målats svarta.

I normala fall målar jag mina fanor ovanpå ett mönster som jag har kopierat eller skrivit ut från datorn. Motivet på Preobrazjenska gardets fanor är dock så invecklat att jag var tvungen att "fuska". Med undantaget för de röd-vit-blåa banden är Preobrazjenska gardets fana en omålad datorutskrift. Den bygger på den rekonstruktion som återfinns i Konstams bok. Höglund har en alternativ rekonstruktion där det lilla korset längst ned är blått istället för rött och det trefärgade bandet har en annan ordning på färgerna.

Den sista bataljonen är den som har tagit längst tid att fullborda. När jag började måla minibataljoner (på 1900-talet) ville jag måla en bataljon bestående av enbart grenadjärer. Valet föll på Furst Repnins grenadjärregemente som var avbildat av David Rickman på framsidan av Angus Konstams första bok (bilden ovan till höger). Konstams text nämnde ingenting om färgen på strumporna så jag ignorerade Rickmans tolkning att de var vita och målade dem istället röda. Slutresultatet blev figurerna i bilden nedan. Eftersom jag inte hade någon information om hur fanan såg ut blev den aldrig gjord. När Höglunds bok kom ut fann jag att den inte nämnde de detaljer som Konstam nämnde. De enda kända detaljer som Höglunds bok hade att berätta var en röd rock och röd mössa med pälsbräm (inte blå uppslag som hos Konstam). Jag beslöt att måla om Repnins grenadjärer och passade på att måla strumpor, uppslag, byxor och västar gröna (vilket skedde i maj 2009). Det var för mig en rimlig gissning och det gjorde tennsoldaterna mycket snyggare. Dessutom målade jag äntligen en fana åt grenadjärerna. Jag har fortfarande ingen kunskap om hur fanan såg ut så jag målade en livfana istället. Livfanan var identisk för åtminstone alla vanliga infanteriregementen och föreställde den ryska dubbelörnen i ett vitt fält. Varje regemente hade en livfana vid sidan av de vanliga kompanifanorna.

Fanbäraren har tagits bort och ersatts av ytterligare en menig grenadjär. Underofficerarna som bär hillebarder och trekantiga hattar har bytts ut mot underofficerare iförda grenadjärmössor och beväpnade med musköter. Även trumslagarna har fått grenadjärmössor.

Denna grupp på 23 soldater och befäl ska föreställa en bataljon tillhörande Vesterlenske regemente som rekryterades i södra Norge. Den dansk-norska armén hade en enhetlig färg på rocken (först ljusgrå och sedan röd). Men varje regemente hade en särskild regementsfärg på uppslag, foder, strumpor, byxor och väst (samt fana). I Vesterlenskes fall var färgen som synes gul. Officeren på bilden har vita strumpor vilket kan ha varit ett unikt särdrag för just Vesterlenskes officerare.

Jag målade dessa tennsoldater i januari 2009 och tanken var att de skulle se ut som de gjorde under Karl XII:s norska fälttåg. Detta regemente verkar ha varit sist med att byta ut de gamla ljusgrå uniformsrockarna mot nya röda, vilket skedde år 1718. Jag utgick från att det skedde före Karl XII:s fälttåg men en närmare undersökning har visat att uniformsbytet ägde rum först i december det året, i samband med att Vesterlenske delades i två regementen. Den östra halvan skulle dessutom ha haft ljusgröna kanter på uppslagen, vilka inte finns på bilden. Den västra halvan hade uniformer som på bilden men fick dem först 1720 då kriget slutade. Det här är tyvärr den vanliga historien när man målar tennsoldater. Man upptäcker jämnt nya detaljer som komplicerar allting.

"Sashen" som officeren har runt midjan har jag målat gul. Några upplysningar om hur den egentligen skulle ha sett ut har jag inte. Dansk-norska officerare hade ingen nationell standard förrän 1732 då en rödgul sådan introducerades. Dessförinnan hade varje regemente sin variant och det enda klargörande som jag har fått från litteraturen är att nästan alla möjliga färger användes då utom just den rödgula varianten.

Dessa norska tennsoldater målades i januari 2011 om till danskar tillhörande Drottningens livregemente. Fanan byttes då ut mot en vit och hattarna fick gula snören istället för vita. Silverfärgen på spännen och värjer ändrades till mässing. Skärmen på grenadjärens mössor blev svart och officerens livbindel ("sashen") målades vit och soldaternas livgehäng ändrades från brunt till ljust skinn för att matcha övriga tennsoldater.