Fältslag Svenska armén Dansk-norska armén Övriga arméer Fanor & standar
 

 
 
 
 

 
 
 
 

 
 

  
 

 
 
 
 

 




 



 
 

 
 
 
 

 
   
 
 

 

Örjan Martinsson

 


Karl XII

5 november 1715 (julianska kalendern)
16 november 1715 (gregorianska kalendern)

Leopold av Anhalt-Dessau
2 000 man , , 11 500 man

Slaget vid Stresow var Karl XII:s sista fältslag och det var även första gången han förlorade ett slag under vilket han personligen ledde den svenska armén. Men under inget annat fältslag var styrkeförhållandena mer ojämna än vid Stresow då den svenska armén bestod av omkring 2 000 man och anföll ett befäst läger med en 11 500 man stark armé bestående av danskar, norrmän, preussare och sachsare.

Bakgrunden till slaget var att en antisvensk koalition inledde en belägring av Stralsund 1715 för att beröva Sverige dess sista brohuvud på kontinenten. Stralsund kunde dock försörjas från ön Rügen och den antisvenska koalitionen samlade därför en expeditionskår bestående av 11 000 man infanteri och 3 500 man kavalleri som skulle landstiga på ön och erövra den. Transportflottan avseglade den 1 november från Eldena-viken strax öster om Greifswald och hotade att landstiga vid Palmer Ort. Där väntade dock Karl XII på dem med sin huvudstyrka och flottan seglade istället den 4 november till Stresow som försvarades av endast 20 dragoner. Mellan kl. 16:00 och 18:00 hann de landsätta hela infanteriet och detta började genast uppföra fältbefästningar för att skydda sitt läger. Arbetet var färdigt kl. 21:00 när artilleriet var på plats, varefter de började sätta i land en del av kavalleriet.

Men redan omkring kl. 20:00 hade Karl XII anlänt till Stresow med sitt kavalleri. När han fick höra att fienden redan hade förskansat sig ska han ha sagt: "Åh Gud vi kom för sent!". Men om han skulle förhindra fienden från att erövra Rügen och därmed även Stralsund hade Karl XII inget annat val än att attackera lägret  Något anfall kunde dock inte ske förrän senare under natten när infanteriet och artilleriet hade anlänt. Under tiden rekognoscerade svenskarna det befästa lägret för att välja platsen för sin attack. Tack vare mörkrets inbrott kunde detta genomföras utan att de blev upptäckta av fienden. Den plan som sedan utarbetades gick sannolikt ut på att försöka upprepa bedriften vid Narva 15 år tidigare. Genom att fokusera på en enda punkt skulle infanteriet bryta sig igenom fiendens fältbefästningar för att därefter tillsammans med kavalleriet attackera fienden inne i lägret och förhindra att de utnyttjade sin numerära överlägsenhet. Men med endast två bataljoner mot fiendens 24 så var detta en mycket svår uppgift.

Strax efter kl. 03:00 var hela den svenska styrkan på plats och kunde nu inleda attacken. De var formerade i en kolonn med de två infanteribataljoner främst följt av 20 skvadroner med två skvadroners bredd. Koalitionens förposter upptäckte dem och svenskarna besköts med både musköteld och kartescher. Men utan att själva avlossa några skott trängde det svenska infanteriet förbi de spanska ryttarna, gick nerför vallgraven och uppför bröstvärnet och attackerade en dansk bataljon med en sådan kraft att den för en kort stund vacklade. Danskarna samlade sig dock igen och tillsammans med angränsande bataljoner öppnade de eld mot svenskarna och drev tillbaka dem. Vid de spanska ryttarna mötte de retirerande svenskarna Karl XII som red på en häst och manade sina soldater att genomföra en andra attack. Men även den attacken slogs tillbaka med svåra förluster. I det läget sägs Karl XII ha utbrustit: "Är det inte längre någon Gud på min sida?" Strax efter dessa ord blev både han och hästen skjuten. Hans drabanter lyckades dra loss den sårade kungen som låg under den döda hästen. Men befälet över den svenska styrkan togs över av generalmajor Strömfelt som beordrade reträtt.

Innan reträtten hade även en kavalleristrid utkämpats som hade gått bättre för svenskarna. En kvart efter slagets inledning beordrade koalitionsarmén befälhavare Leopold av Anhalt-Dessau att skicka ut allt tillgängligt kavalleri för att attackera svenskarna i flanken. Men det fanns endast fem skvadroner att skicka och dessa upptäcktes av det dubbelt så starka svenska kavalleriet som kunde slå tillbaka angreppet. Svenskarna kunde därför efter mindre än en timmes strid genomföra sin reträtt utan att bli förföljd av fienden. Kvar på platsen lämnade de dock sina åtta kanoner och kanske så många som 600 döda, sårade och tillfångatagna män. De följande dagarna föll Rügen i fiendens händer utan något större motstånd från den svenska armén som via Altefähr drog sig tillbaka till Stralsund som i sin tur föll den 12 december.

Innehåll

= Wismar och den svenskkontrollerade delen av Pommern juni 1715

= Svenskt territorium ockuperat av Preussen = Preussen

Slaget vid Stresow utgör en del av det pommerska fälttåget 1715 då en 50 000 man stark kombinerad dansk-preussisk-sachsisk armé1 invaderade det svenskkontrollerade Pommern i juli och som fullbordade dess erövring i december. Den svenska styrka som försvarade Pommern hade en manskapsstyrka på 12 000. När fienden närmade sig Stralsund för att belägra staden fördes det svenska kavalleriet över till Rügen medan infanteriet bemannade Stralsunds fästning. Mindre detachement från infanteriregementen i Stralsund ska dock också ha befunnit sig på Rügen och ingick i den styrka på ca 4 000 man som försvarade ön. Dessutom bemannade mer än 400 oberidna kavallerister en skans på den lilla ön Ruden

Vi har två styrkebesked från juni respektive oktober bevarade i källorna vilka jag har sammanfattat i min tabell nedan.2 Dessa styrkebesked är dock inte helt lätta att jämföra med varandra eftersom den från oktober bara inkluderar infanteriregementena i Stralsund och inte nämner hur många soldater från dessa regementen som var kommenderade. I juni var nämligen 1 604 infanterister kommenderade, förmodligen till andra pommerska befästningar utöver Stralsund som då ännu kontrollerades av Sverige. Även 470 ryttare var kommenderade och dessa är troligen identiska med garnisonen på den lilla befästa ön Ruden.

Stralsund
12 oktober 1715

 

Svenska armén i Pommern 9 juni 1715
 

Infanteri Infanteri Kavalleri Kommenderade SUMMA
(faktisk)
SUMMA
(enligt källan)
Differens
348 Officerare 327 284 99 710 749 39
538 Underofficerare 527 472 161 1 160 1 225 65
258 Spel 250 74 26 350 366 16
5 225 Manskap 5 114 3 288 1 604 + 470 10 478 11 488 1 010
6 369 SUMMA 6 218 4 118 2 360 12 698 13 828 1 130

Sjukt manskap


676 (både infanteri & kavalleri och ej inkluderade i summorna)

Notera att de summor som redovisas i tabellens källa är högre än de faktiska summorna av den regementsvisa personalen (därav två kolumner i min tabell). Differensen på drygt tusen man utgör förmodligen artilleri- och fortifikationspersonal samt kanske även de ca 400 vallacker som enligt danska generalstabsverket ska ha befunnit sig i Pommern. Vallackerna är dock troligen identiska med det Niesterska dragonregementet som är medräknat i tabellen (men med enbart 96 man + åtminstone 20 kommenderade).

Svenska styrkan på Rügen

Det var styrkan på Rügen som bidrog med de formationer som utkämpade slaget vid Stresow. Någon egentlig slaguppställning finns dock inte bevarad i källorna vilket gör det besvärligt att avgöra antalet soldater och vilka regementen som deltog i slaget. Men den svenska styrkan i detta slag bestod av två bataljoner och 20 skvadroner. Artilleriet utgjordes av åtta kanoner.

Det svenska generalstabsverket "Karl XII på slagfältet" anger den sammanlagda styrkan på Rügen till 3 500 man, varav ca 750 man infanteri och drygt 2 200 man kavalleri deltog i slaget vid Stresow. Verket nämner dock även att det brittiska sändebudet Jefferyes som fanns på ön rapporterade att Rügen-styrkan var 4 000 man stark.3 Det danska generalstabsverket "Bidrag til den store nordiske krigs historie" kritiserar sin svenska motsvarighet för att innehålla en ofullständig och felaktig lista över regementena på Rügen. De uppskattar istället styrkan till mellan 4 000 och 5 000 man. Av dessa deltog 2 000 man i slaget (enligt Jefferyes) och regementschefen för de Benderska dragonerna (som var de första att anlända till Stresow) skrev i sin dagbok att kavalleriets styrka var 1 200 man. Rapporter från desertörer angav kavalleriets styrka till 20 skvadroner à 50 man.4

Att inte mer än ungefär 2 000 man av en total styrka på runt 4 000 man verkar ha deltagit i slaget beror troligen på att Rügen-styrkan var utspridd över hela ön för att bevaka stränderna. Karl XII kunde nämligen följa fiendeflottans rörelser genom att strandvakterna sköt signalskott. Dessutom var en större avdelning placerad vid Mönchgut och Zickerhalvön som kustartilleri.


Utsnitt av karta över slaget vid Stresow från "Karl XII på slagfältet".
Hela kartan i större storlek finns tillgänglig som bilaga nedan.

All denna osäkerhet gör att det inte går att fastställa exakt vilka regementen de två bataljonerna och 20 skvadronerna tillhörde. Det svenska generalstabsverket har visserligen identifierat vilka regementen som infanteribataljonerna tillhörde, men detta kritiseras av danska generalstabsverket som uppger att det ena regementet inte fanns på ön och att det fanns detachement från åtminstone fem infanteriregementen på Rügen. Båda två bataljonerna kan därför ha varit sammansatta av manskap från flera olika regementen. Eftersom den svenska styrkan hade brist på infanteri och gott om kavalleri är det inte heller otänkbart att infanteriet förstärktes med avsuttna dragoner. Kavalleriet hade dessutom brist på ordentliga ridhästar och red därför huvudsakligen på vanliga bondehästar. De holsteinska regementena ska dock ha haft bra hästar.

Kavalleri på Rügen

Deltog i slaget vid Stresow enligt:

 "Karl XII på slagfältet"

(1 926 man)

Drabantkåren bör nog också inkluderas här

Holsteinska kavallerireg.
(335 man)
Holsteinska dragongardet
(562 man)
Bassewitz
(Wismarska) dragonreg.
547 man
Vietinghoffs
(Barthska) dragonreg.
(306 man)
Benderska dragonregementet
(bestod av svenskt manskap)
(176 man)

Ytterligare trupper som helt eller delvis fanns på Rügen enligt:

"Bidrag til den store nordiske krigs historie"

(1 039 man + Drabantkåren)

Drabantkåren

Pommerska kavallerireg.
262 man
Bremiska kavallerireg.
126 man
Bremiska dragonreg.
307 man
 Verdiska dragonreg.
249 man
Franska dragonreg.
95 man

Styrkan på Mönchgut och Zickerhalvön

Kavalleriförband som fanns i Pommern, men det framgår inte i litteraturen exakt var någonstans.

Niesterska dragonregementet
(bestod av polskt manskap)
(96 man)

Pommerska dragonreg.
301 man

Schwerins dragonreg.
6 man

Uppgifterna om kavalleriregementenas styrka är hämtade från "Bidrag til den store nordiske krigs historie" och gäller för den 9 juni 1715.5 Men "Karl XII på slagfältet" uppger att Benderska dragonregementet bestod av 176 man och inte 96 man som det danska generalstabsverket anger.6 Detta trots att de uppenbarligen använder sig av samma källa. Danskarna uppger dock 96 man för både Benderska och Niersterska regementena. Kan de ha skrivit av Niesterska regementets siffror två gånger? I redovisningen av regementenas styrka den 9 juni konstaterade det danska generalstabsverket dessutom att vallackerna som ska ha bestått av ca 400 man saknades i tabellen. Men vallackerna är troligen identiska med det Niesterska dragonregementet.

Benderska dragonerna ingick i den 300 man starka förtruppen som tillsammans med Karl XII anlände till Stresow omkring kl. 20:00 (en källa säger att det skedde mellan kl. 19.00 och 20:00 medan en annan säger att det skedde kl. 21:00).7 Sannolikt ingick även Drabantkåren i denna förtrupp. Enligt "Karl XII på slagfältet" räddades den sårade Karl XII av en korpral Baumgarten vid Drabantkåren. Så även om detta verk inte uttryckligen listar Drabantkåren som deltagare i slaget var det åtminstone delvis närvarande där. Danska generalstabsverket nämner dessutom ytterligare en drabant som hjälpte till att rädda kungen (Tungelfelt).

Infanteri på Rügen

Pommerska infanterireg. Bremiska infanterireg. Jönköpings regemente Rhenländska regementet Holsteinska (liv?) regementet

Rügiska lantregementet

Båtsmän från tre fregatter


Artilleri på Rügen

8 pjäser vid Stresow

4 pjäser vid Mönchgut och Zickerhalvön

Enligt "Karl XII på slagfältet" bestod infanteriet i slaget vid Stresow av 750 man som fördelades på en bataljon vardera från Pommerska och Bremiska infanteriregementena. Dessutom var den Rügiska lantmilisen och besättningar från tre örlogsskepp placerade på Mönchgut och Zickerhalvön sydöst om Stresow. Dessa regementen hade även detachement som befann sig i Stralsund.8

"Bidrag til den store nordiske krigs historie" kritiserar sin svenska motsvarighet och påstår att det Pommerska infanteriregementet inte alls var närvarande på Rügen. Däremot räknar det förutom Bremiska och Rügiska även upp Jönköping, Rhenländska och Holsteinska regementena som helt eller delvis närvarande på Rügen. Dessutom blev officerare från Wismars, Stralsunds och Holsteinska regementet tillfångatagna på Rügen.9

Att Jönköpings regemente inte bara fanns på ön utan även deltog i slaget råder det inget tvivel om. Det är nämligen bekräftat i källorna att de drabbades av förluster i slaget (läs mer under avsnittet om förluster).

Mönchgut och Zickerhalvön

Den styrka som var förlagd vid Mönchgut och Zickerhalvön på sydöstra Rügen under överstelöjtnant Stenflychts befäl fungerade som kustartilleri. Den beskyddade även tre svenska fregatter som hade satt sig i säkerhet i Zicker-bukten. Besättningarna från dessa skepp utgjorde därefter en del av styrkan men deras kanoner kan rimligen inte vara inkluderade i den siffra på fyra artilleripjäser som nämns i generalstabsverken. Utöver båtsmännen och artilleriet bestod denna styrka av Niesterska dragonregementet och Rügiska lantmilisen. Det danska generalstabsverket uppger att de utgjordes av ca 200 dragoner och ca 300 infanterister.10 Men detta kolliderar med samma verks påstående att Niesterska dragonerna i juni 1715 endast hade 95 man.11 Visserligen var såväl befäl som sjuka och kommenderade inte inkluderade i den senare siffran, men det är ändå en stor differens eftersom de kommenderade soldaterna troligen befann sig i Ruden (se nedan).

Efter slaget vid Stresow brändes de instängda fregatterna upp och trupperna evaluerades till Stralsund. Dragonerna tog den korta vägen och passerade koalitionsarmén med endast sex kilometers avstånd. Fotfolket under Stenflychts ledning tog däremot den långa vägen ända upp till norra Rügen där de fick tag på båtar som kunde ta dem till Stralsund. Längs vägen mötte de även andra svenska soldater som anslöt sig och ökade dess styrka till 600 man.12

Ruden-kommandot
(sammanlagt 419 man)


Bremiska kavallerireg.
(24 man)


Pommerska kavallerireg.
(33 man)

Bremiska dragonreg.
(101 man)

Verdiska dragonreg.
(31 man)

Pommerska dragonreg.
(122 man)

Bassewitz
(Wismarska)
dragonreg.
(66 man)

Vietinghoffs
(Barthska)
dragonreg.
(19 man)

Benderska dragonreg.
(3 man)


Ruden var en liten befäst ö mellan Rügen och fastlandet som bemannades av oberidna kavallerister. Efter erövringen av Rügen evakuerades detta Ruden-kommando till Sverige där de slogs samman och bildade Tyska dragonregementet.

Styrkeuppgifterna kommer från det danska generalstabsverket och gäller för december månad.13 Det vill säga efter evakueringen till Sverige. Siffrorna anger bara manskapet och inkluderar inte de 26 underofficerare och 30 officerare som också fanns på ön. Eventuellt bör manskapet i Ruden-kommandot dras av från de styrkeuppgifter som redovisas för moderregementena på Rügen. Men de siffrorna gäller för juni månad då ytterligare 470 ryttare uppgavs vara kommenderade och det var troligen just till Ruden som dessa var kommenderade


Niesterska dragonreg.
(20 man)

Stralsunds garnison

Fördelningen av manskapet nedan och styrkebeskeden i röd färg anger läget den 12 oktober 1715.14  Som jämförelse har jag även inkluderat styrkebesked från 9 juni 1715 i svart text.15 Siffrorna är inte helt jämförbara eftersom det i juni månad även redovisades 1 604 man som "kommenderade" och 676 man som sjuka utan att ange någon regementstillhörighet för dessa. Även i oktober månad bör vissa regementen ha lämnat personal till kommenderingar på Rügen. Under belägringens gång anlände även vissa förstärkningar från hemlandet, vilket förklarar varför Jönköpings regemente ökade sin styrka mellan juni och oktober (och då kan regementet även ha haft ett detachement på Rügen som inte är inkluderat). Dessutom skedde en fångutväxling vid månadsskiftet juni/juli som resulterade i att 161 holsteinska soldater befriades från preussisk fångenskap.16 Dessa soldater förstärkte med största sannolikhet Delwigs regemente och Holsteinska livregementet.

 Garnisonen var indelad i fyra avdelningar varav en utgjorde en reserv. Knieper Thor utgjorde den norra fronten som konfronterades av danskarna, Triebser Thor den västra som konfronterades av preussarna och Franken Thor den södra som konfronterades av sachsarna. Sammanlagt bestod de fyra avdelningarna av 5 252 man. Stralsund var en stark men underbemannad fästning eftersom befästningsverken var dimensionerade för 26 000 man.17


Knieper Thor
(941 man)
 
Triebser Thor (2 104 man)
Wismarska regementet
451 man
300 man
Bremiska regementet
268 man
325 man
Stettinska lantregementet
402 man
316 man
Wrangels regemente
440 man
446 man
Jönköpings regemente
388 man
822 man
Tyska livregementet
342 man
282 man
Malmö garnisonsreg.
259 man
278 man
Rhenländska regementet
388 man
276 man

Franken Thor och retranchementen
(1 422 man)
 

Reserv
(785 man)
Riksänkedrott-ningens livreg.
312 man
396 man
Pommerska regementet
469 man
423 man
Elbingska regementet
126 man
49 man
Anklamska lantregementet
68 man
39 man
Delwigs  regemente
413 man
515 man
Stralsundska regementet
229 man
235 man
Rügiska lantregementet
485 man
401 man
Holsteinska livregementet
74 man
149 man

Wrangels regemente bestod av soldater från indelta regementen som hade lämnats kvar i Wismar när Magnus Stenbock tågade mot Tönningen. De flesta av dem hade sårats i slaget vid Gadebusch och när de tillfrisknade bildade de ett sammansatt regemente på ca 1 100 man. I slutet av 1713 bestod det av 78 södermanlänningar, 141 västmanlänningar, 139 älvsborgare, 172 dalkarlar, 70 man från Västgöta-Dal, 183 från Hälsinge regemente, 83 från Närke-Värmland och 85 östgötar.18

Den koalitionsarmé som samlades vid Greifswald i oktober för att sedan skeppas över till Rügen bestod av 24 bataljoner och 35 skvadroner. Om de deltagande regementena var fulltaliga skulle denna armé ha bestått av 20 000 man (13 814 man infanteri och 6 186 man kavalleri). Men den verkliga styrkan var betydligt lägre. Enligt det danska generalstabsverket skulle den 438 fartyg stora transportflottan bara ha fått order om att ha plats för 17 219 man och 5 183 hästar. Dessa siffror inkluderar dessutom mer än bara meniga soldater, utan även befäl, trossen och andra icke-stridande. Detta innebär att manskapet inte bör ha varit mer än 3 500 ryttare och 11 000 fotsoldater.19

Generalstabsverket har inte gjort någon beräkning på arméns nationella fördelning. Det har däremot den tyske historikern Hermann Voges gjort när han redovisade den planerade slaguppställningen.20 För danskar och preussare är det dock uppenbart att han har utgått från regementenas nominella styrka och landar därmed på en totalstyrka som inte skulle ha kunnat få plats på transportflottan. Jag har därför gjort en egen beräkning av dessa siffror för att få dem att matcha generalstabsverkets uppskattning.

Koalitionsarméns styrka enligt Hermann Voges
 

Min uppskattning av styrkan
 

Infanteri   Bataljonsstyrka Manskap Bataljonsstyrka
Sachsare
Preussare

Danskar & norrmän
1 485
5 479

6 850
Kavanagh 405,resten 360
Grenadjärer ca 464, resten 632

685 man
1 400
4 600

5 500
350
460

550
Summa 13 814   11 000  
         
Kavalleri   Skvadronstyrka Manskap Skvadronstyrka
Sachsare
Preussare

Danskar
324
2 838

3 024
162 man
Gens d'Armes 300, resten ca 181

168 man
200
1 500
1 800
100
100

100
Summa 6 186   3 500  

Total summa
20 000 14 500

Ej inräknat i tabellen är artilleriet som bestod av 26 kanoner. Varken manskapsstyrkan eller dess nationella fördelning är redovisad. Men det stod under danskt befäl (överste Archot) och antalet kanoner överensstämmer med det 120 man starka regementsartilleri som den danska armén medförde till Pommern.21

Den planerade slaguppställningen

Generalfältmarskalk Leopold av Anhalt-Dessau.

Högra flygeln

Andra linjen —  Generallöjtnant von Wittau

Generalmajor von Wüthenaus brigad
 
Prins Albrechts dragonregemente
(2 skvadroner)
 du Veynes dragonregemente
(2 skvadroner)
Blanckensees dragonregemente
(2 skvadroner)

Första linjen
—  Generallöjtnant von Derfflinger

Generalmajor von Hacqueborns brigad

     
Ansbach-Flemmings dragonregemente
(2 skvadroner)
Derfflingers hästgrenadjärerer
(2 skvadroner)
Gens d'Armes
(1 skv.)
Livregementet
till häst
(2 skvadroner)
Wartenslebens kyrassiärreg.
(2 skvadroner)
Schlippenbachs
kyrassiärreg.
(2 skvadroner)


Centern
General von Wilcken

Andra linjen —  Generallöjtnant Schwertzell
 

  Generalmajor von Borckes brigad Generalmajor Brockdorffs brigad  
     
Preussiskt infanteri
(5 bataljoner)
Danskt infanteri
(4 bataljoner)

Första linjen —  Generallöjtnant von Dönhoff
 
Generalmajor Prinsen av Württembergs brigad Generalmajor von Grumbkows brigad Generalmajor Sponecks brigad
Sachsiska infanteriet
(4 bataljoner)
Preussiska grenadjärer
(5 bataljoner)
Dansk-norskt infanteri
(6 bataljoner)

Vänstra flygeln
General von Dewitz
(hade befäl över allt kavalleri)

Andra linjen

Generalmajor prinsen av Hessen-Philippsthals brigad

   
Livregements-dragonerna
(2 skvadroner)
2:a jylländska kavalleriregementet
(2 skvadroner)
Jylländska lantkyrrassiärer
(2 skvadroner)

Första linjen

 
  Generalmajor Boyssets brigad   Generalmajor Juels brigad  
Holsteinska kyrassiärreg.
(2 skvadroner)
3:e jylländska kavallerireg.
(2 skvadroner)
Württembergska kyrassiärreg.
(2 skvadroner)
Dewitz kyrassiärregemente
(2 skvadroner)
2:a fynska kavallerireg.
(2 skvadroner)
Livregementet till häst
(2 skvadroner)

Den verkliga slaguppställningen


En bearbetad version av en karta från "Chakoten Jubilæumsudgave 1969".

Koalitionsarmén inledde landstigningen vid Stresow kl. 16:00 den 4 november. Efter två timmar var hela infanteriet iland (24 bataljoner) och de satte omedelbart igång med att bygga ett befäst läger omgärdat av bröstvärn, vallgravar och spanska ryttare. Kl. 21:00 var fältbefästningarna redo att tas i bruk och allt artilleri hade kommit på plats. Kavalleriets landstigning inleddes däremot inte förrän kl. 22:00. Amiral Sehested påstod att han hade hunnit föra över 2 000 ryttare till Stresow innan kl. 01:00, men det var likväl endast fem skvadroner som kunde sättas in i striden när slaget inleddes strax efter klockan tre på natten.22

Den exakta utformningen av det befästa lägret vid Stresow är oklar. Det finns flera kartor som avviker från varandra. Jag har tagit med två kartor i det här avsnittet som jag har färglagt för ökad tydlighet. Dessutom har jag samma numrering av de enskilda bataljonerna på båda kartorna för att underlätta jämförelse. Utöver detta finns även originalen samt ytterligare kartor längst ned som bilagor.


10. Prinsen av Holsteins grenadjärbataljon

9. Sydows grenadjär-bataljon

11. Billerbecks grenadjär-bataljon

12. Barlebens
grenadjär-bataljon

13. Reinchs
grenadjär-bataljon

17. Weissenfels regemente

18. Drottningens livregemente

19. Norska värvade reg.

4. Andra Trondheimska regementet

5. Oldenburgska regementet
 


De preussiska grenadjär-bataljonerna var tillfälliga formationer som hade bildats enbart för detta fälttåg. De bestod av grenadjär-kompanier från flera olika regementen och därför hade ingen bataljon någon enhetlig uniform. Deras sammansättning redovisas mer utförligt på denna sida.


16. Kurprinsens regemente

24. Anhalt-Dessaus regemente

20. Jylländska regementet

3. Prins Georgs regemente

8. Kameckes regemente

15. Drottningens regemente

21. Prins Carls regemente

2. Livgardet till fot
 

7. Jung-Dohna
 

14. Ansbach-Kavanagh

26. Gens d'Armes
(1 skvadron)
 

26. Grenadjärer till häst
(2 skvadroner)

22. Fynska regementet

1. Grenadjärkåren
 

6. Alt-Dönhoff

Artilleriet
(26 kanoner placerade mellan bataljonerna)

26. Ansbach-Flemmings dragonregemente
(2 skvadroner)

23. Prins Albrechts regemente

Den styrka som på kartan ovan har nummer 25 bestod av 200 sachsare som hade avdelats från Kavanaghs regemente. Den nedre kartan från det danska generalstabsverket anger däremot att halva styrkan utgjordes av preussare.


En bearbetning av en karta som är medtagen som bilaga i det danska generalstabsverket,

Kartan från det danska generalstabsverket är missvisande i och med att den ger intryck av att det var bataljonen från Norska värvade regementet (nr. 19) som stod i centrum för den svenska attacken. I själva verket var det Jylländska regementets bataljon (nr. 20) som nästan ensamt stod emot det svenska infanteriets två attacker. När jyllänningarna utsattes för den andra attacken ska en preussisk general ha föreslagit att skicka fram reserven varpå Leopold av Anhalt-Dessau svarade:

"Nein! sie haben schon den Feind geschmissen und repoussiret, und dieweil sie allein haben des Werck gethan, so müssen sie auch allein die Ehre Haben"23

("Nej! de har redan kastat tillbaka och repusserat fienden, och då de ensamma har utfört dådet så måste de också ensamma ha äran")

Antisvenska koalitionen

Det var den jylländska bataljonen som försvarade platsen som det svenska infanteriet attackerade. Följaktligen drabbades de av de högsta förlusterna på koalitionens sida. Både dess överste och majoren samt tre andra officerare stupade. 75 meniga hade antingen stupat eller sårats under slaget. Förlusterna för den norska värvade bataljonen var 12 man och för Prins Carls bataljon endast två man. Eftersom det endast var dessa tre bataljoner som hade deltagit i striden blev infanteriets totala förluster därmed 89 man stupade eller sårade.

Kavalleriet som hade skickats ut en kvart efter slagets inledning för attackera svenskarna i flanken hade kämpat i underläge och drabbades därför av relativt höga förluster. Sachsarnas två skvadroner hade mist två officerare och 34 dragoner. Preussarnas tre skvadroner hade förlorat en överste och 49 man (24 gendarmer och 25 hästgrenadjärer). Allt som allt 83 manskapsförluster för en styrka som kanske bara bestod av 500 man.24

Svenskarna

Uppgifterna om hur stora de svenska förlusterna var i slaget varierar i de olika (icke-svenska) källorna. Amiral Sehested som hade befäl över landstigningsflottan uppgav att drygt 100 man stupade och att 300 togs tillfånga eller deserterade. Den sachsiske generalen Wilcken som hade befälet över infanteriet under Rügenfälttåget uppgav att mellan 400 och 500 svenskar stupade samt att 100 togs tillfånga. Det brittiska sändebudet Jefferyes som var på plats på Rügen hävdade att de samlade förlusterna var tre generaler och 600 man.25 Osäkerheten är stor men det verkar som om Karl XII förlorade minst en fjärdedel av sin styrka vid Stresow. Vid fördelningen av förlusterna bör det rimligen ha varit infanteriet som drabbades allra hårdast.

För Jönköpings regemente har vi namnen på tre underofficerare som stupade i slaget.26. S. G. von Kothens meritförteckning nämner att från Jönköpings regemente kom få män, men alla fanor, tillbaka efter aktionen på Rügen. Som jämförelse kan även nämnas att i oktober hade regementet 822 man i tjänst vid Stralsunds fästning (denna siffra inkluderar inte sjuka och kommenderade). I december var dess styrka reducerad till 338 man i tjänst samt 267 sjuka och sårade (totalt 605 man kvar av ett regemente med en nominell styrka på 1 100 man).27

Karl XII själv blev skjuten i bröstet under slaget och hamnade under en död häst. Det var med möda som hans drabanter lyckades dra loss honom och rädda honom från fångenskap. Generalmajorerna Bassewitz och Grothusen samt överste Wöllwart stupade. Generalmajor Dahldorff och överstelöjtnant Jakob Torstensson blev dödligt sårade.

Vid Altefähr den 7 november kapitulerade den del av Rügenstyrkan som inte hade hunnit skeppas över till Stralsund (650 man enligt Jefferyes). De tycks så gott som uteslutande ha bestått av dragoner och danskarna har redovisat följande sammansättning på bytet: en generallöjtnant, tre generalmajorer, fyra överstar, två överstelöjtnanter, fyra majorer, 31 kaptener, 58 löjtnanter & kornetter samt 540 underofficerare och manskap.28 Den höga andelen befäl i förhållande till manskapet berodde på att regementenas manskapsstyrkor var starkt reducerade medan vakanser bland befälen ständigt fylldes på genom befordringar. Utöver dessa lär det även ha funnits mindre grupper av svenska soldater utspridda på Rügen som togs tillfånga vid andra tillfällen.

Vid Altefähr lyckades 2 000 man evakueras till Stralsund. Och via båtar från norra Rügen lyckades ytterligare 600 man ledda av Stenflycht ta sig till Stralsund.29 Detta var allt som återstod av den ursprungliga styrkan på omkring fyra tusen man och en månad senare skulle även de tas tillfånga när Stralsund kapitulerade den 12 december.

Bilagor

Slaget vid Stresow

Utskriven från Daniel Schorrs hemsida Northern Wars innan han lade ner den 2010, och 2014 raderade alla spår av den på nätet. Ursprungligen publicerades kartan i Chakoten Jubilæumsudgave 1969.

Från band 7 av den danska generalstabens verk "Bidrag til den store nordiske krigs historia" (1922). Originalet i Hærens arkiv i Köpenhamn.

Från den svenska generalstabens verk "Karl XII på slagfältet" (1919) och framställt av deras litografiska anstalt.

Från Wikpedia.

Från Wikpedia.

Från Otto Vaupells verk "Den danske Hærs Historie til Nutiden og den norske Hærs Historie til 1814 I-II" (1872-1876). Kartan överensstämmer inte med källorna och är av "okänd proveniens".30


Belägringarna av Stralsund
(den från 1715 om inget annat anges)
 

Belägringen av Stralsund 1711-1712. Från Wikipedia.

Belägringen av Stralsund 1711-1712. Från band 3 av den danska generalstabens verk "Bidrag til den store nordiske krigs historia" (1906). Originalet i svenska krigsarkivet.

Från band 7 av den danska generalstabens verk "Bidrag til den store nordiske krigs historia" (1922). Originalet i svenska krigsarkivet.

Från Wikpedia.

Från Wikipedia.

Från Otto Vaupells verk "Den danske Hærs Historie til Nutiden og den norske Hærs Historie til 1814 I-II" (1872-1876).

Referenser

Generalstaben (red. Carl Bennedich). Karl XII på slagfältet. Stockholm (1919)
Tidander, L. G. T. Anteckningar rörande Kongl. Jönköpings regementes historia. Västerås (1910)
Tuxen, A. P. - With-Seidelin C. L. Bidrag til den store nordiske krigs historie band 6 och 7. Köpenhamn (1920, 1922)
Voges, Hermann.
Beiträge zur Geschichte des Feldzuges von 1715. (artikel i Baltische Studien, band IX) Stettin (1905)

Fotnoter

  1. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 63.
  2. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 68-69 och 166-167.
  3. Generalstaben (red. Carl Bennedich). Sidorna 906 och 910.
  4. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 180-181.
  5. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 68.
  6. Generalstaben (red. Carl Bennedich). Sidan 909.
  7. Generalstaben (red. Carl Bennedich). Sidan 909-910.
  8. Generalstaben (red. Carl Bennedich). Sidorna 906 och 910.
  9. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 180-181.
  10. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 195.
  11. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 68 och 195.
  12. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 181 och 195.
  13. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 196.
  14. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 166-167.
  15. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 68-69.
  16. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 50.
  17. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 69.
  18. Tuxen, — With-Seidelin. Band 6, sidan 307.
  19. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 184.
  20. Voges. Sidorna 189-192.
  21. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 54, 63 och 183
  22. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 188-189.
  23. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 192.
  24. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 192.
  25. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 181.
  26. Tidander. Sidan 164.
  27. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 216.
  28. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidorna 195.
  29. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 181.
  30. Tuxen, — With-Seidelin. Band 7, sidan 188.