|
Källorna ger motstridiga
uppgifter om vilken ordning de olika regementena stod i under slaget vid
Poltava. Från den ryska sidan finns det två källor: Peter den stores plan
och Plan boevye porjadki. Den förstnämnda är den officiella ryska
beskrivningen av slaget vid Poltava. Dess information om ryska regementen
verkar trovärdig, men den har kraftigt överdrivit antalet deltagande svenska
regementen i syfte att förstora den ryska segern. Den andra planen skrevs
förmodligen ned först och då på uppdrag av generalmajor Hallart (som ledde
en av tre ryska infanteridivisioner). Förutom en något ärligare beskrivning
av den svenska arméns styrka skiljer den sig också från Peter den stores
plan genom att de ryska dragonregementen är uppställda på fem skvadroner
istället för fyra. I normalfallet bestod ett ryskt dragonregemente av tio
kompanier fördelade på fem skvadroner, men det är möjligt att antalet var
reducerad på grund av manskapsbrist vid tiden för slaget.
På den svenska sidan har vi
generalerna Lewenhaupt och Creutz som i rysk fångenskap nedtecknade den
svenska slaguppställning för infanteriet respektive kavalleriet. Lewenhaupts
slagordning redovisar emellertid bara den planerade uppställningen som
inkluderar de sex bataljoner under Roos befäl som gick vilse och inte den
faktiska styrkan på 12 bataljoner som deltog i huvudstriden.
Tabellerna nedan är hämtade
från Bertil Wennerholms bok "Emporterade troféer" (2000), sidorna 61, 64. 84
och 86.
|
