Som en följd av den sachsiska arméns motgångar i kriget i Polen lovade den ryske tsaren att bistå den sachsiske kurfursten August den starke med en hjälpkår på 12 000 man. En 10 000 man stark kår under Johan Reinhold von Patkuls befäl anlände också till krigsskådeplatsen 1704 där de intog Warszawa och sedan belägrade Posen för att därefter retirera till Sachsen när den svenska huvudarmén närmade sig. En kosackstyrka på 1 200 man till fots hann dock inte dit utan besegrades i grunden när de försökte korsa floden Oder i Schlesien. I Sachsen reorganiserades kåren som då bara räknade drygt 6 000 man för att sedan delta i slaget vid Fraustadt 1706. Där råkade de ut för ett katastrofalt nederlag som resulterade i förluster på över 4 000 man. Det som återstod av hjälpkåren bildade ett nytt regemente som anslöt sig till den ryska huvudarmén.

Uppgifterna som jag har om den ryska hjälpkårens sammansättning 1704 kommer från Lars-Eric Höglunds och Alexander Bespalovs bok "Stora nordiska kriget 1700-1721, III" samt Vlad Velikanovs blogg Oderint dum probent.  Deras uppgifter avviker kraftig och redovisas i tabellen nedan tillsammans med uppgifter från Oskar Sjöströms bok "Fraustadt 1706 - Ett fält färgat rött" som avser den reorganiserade kåren år 1706. Velikanovs uppgifter gäller den 14 juni 1704 då styrkan lämnade Kiev för att ansluta sig till sachsarna medan Sjöström har fokuserat på 1706 och som därmed på grund av reorganiseringen 1705 helt naturligt skiljer sig från såväl Velikanov som Höglund/Bespalov. Som jämförelse till uppgifterna för år 1704 bifogar jag dock ett citat från sidan 57 i Sjöströms bok:

"Istället för de utlovade 12 000 man som August skulle ha fått bestod Patkuls kår av 7 000 ryska infanterister, 3 000 kosacker och ett tjugotal kanoner. Många av de ryska soldaterna var sjuka, hade usel klädsel och dåliga vapen. De var rester av de äldre streltserförband som utgjort kärnan i den ryska armén innan tsar Peter påbörjat moderniseringen av sin krigsmakt. Disciplinen var dålig och många av officerarna kunde inte tyska."

De 1 800 ryssar som överlevde slaget vid Fraustadt och undkom fångenskap bildade ett nytt regemente (tre bataljoner) under Rentzels befäl. Detta tog sig sedan tillbaka till Ryssland och deltog i Poltava-fälttåget. 1718 fick det provinsnamnet Suzdalski.

Endast Höglund/Bespalov nämner vilka uniformer de enskilda regementena hade och dessa redovisa på denna sida. Men dessa beskrivningar är inte särskilt relevanta för slaget vid Fraustadt. När kåren reorganiserades i Sachsen fick då flera regementen troligen nya rockar som var vita med röda uppslag. Källorna ger visserligen olika bud om huruvida de ryska regementena hade gröna eller vita uniformer vid Fraustadt, men en källa säger att de hade båda varianterna och det får väl anses som sannolikt. Fast oavsett vilken färg rockarna egentligen hade lär svenskarna ha uppfattat dem som röda vid Fraustadt. Den sachsiske fältherren von Schulenburg hade nämligen beordrat ryssarna att vända sina rockar ut och in så att de skulle se ut som sachsare.

Se även de ryska regementenas uniformer i slaget vid Poltava eller de sachsiska regementenas uniformer i slaget vid Fraustadt.