Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg
 
  NARVA 1700
 
  Svenska slagordningen
  Uniformer:
 
 
  KLISZOW 1702
 
  Uniformer:
 
 
  FRAUSTADT 1706
 
  Uniformer:
  Rysk hjälpkår 1704-06
 
 
  LJESNA 1708
 
  Uniformer:
 
 
  POLTAVA 1709
 
  Vägen till Poltava
  Slaget vid Poltava
  Svenskarnas styrka
  Ryssarnas styrka
  Uniformer:
  Reduttstriden
  Roos bataljoner
  Huvudstriden

 
 
  HELSINGBORG 1710
 
  Uniformer:
 
 
  GADEBUSCH 1712
 
  Uniformer:
 
 
  STRESOW 1715
 
 Uniformer:
 Koalitionsarmén

 

Örjan Martinsson
 

Striden vid redutterna

Bilderna ovan visar det svenska infanteriets rörelser under reduttstriden. De bataljoner under Roos befäl som kom bort från huvudstyrkan är rödmarkerade medan resten är blå. De gröna fyrkanterna med röd kant är redutter som försvarades av ryssar medan de redutter som intogs av svenskarna är vita. I det övre högra hörnet återfinns det ryska befästa lägret.

Den svenska huvudstyrkan som skulle utkämpa slaget vid Poltava bestod av 18 infanteribataljoner och 109 skvadroner kavalleri och dragoner. Under sin marsch norrut var de tvungna att passera ett system av tio redutter (skansar) som bemannades av mellan 3 000 och 4 700 infanterister och som dessutom försvarades av en kavalleristyrka på omkring 8 000 man. Det svenska infanteriet formerade sig i fyra kolonner när de skulle ta sig igenom redutterna. En tredjedel av denna styrka blev så upptagen av striderna mot redutterna och det ryska kavalleriet att de inte märkte när resten av den svenska armén marscherade vidare. Okunniga om vart armén hade gått samlades dessa sex vilsna bataljoner under befäl av generalmajor Roos vid ett skogsbryn öster om redutterna (läs mer om dessa bataljoner på denna sida).

De svenska infanterikolonnerna
(Rödmarkerade bataljoner var de som kom bort från huvudstyrkan)

Fjärde kolonnen
Axel Sparre
(2 600 man)

Jönköpings
regemente
Närke-Värmlands
regemente
Västmanlands
regemente
Tredje kolonnen
Berndt Otto Stackelberg
(1 900 man)
Upplands
 regemente
Östergötlands
 regemente
Västerbottens
regemente
  Andra kolonnen
Carl Gustaf Roos
(2 300 man)
Livgardets
 2:a bataljon
Livgardets
 3:e bataljon
Dalregementet
Första kolonnen
Carl Magnus Posse
(2 100 man)
Skaraborgs
 regemente
Kalmar
regemente
Livgardets
grenadjärbat
Livgardets
livbataljon

De svenska kavallerikolonnerna
(Red bakom infanteriet och blev under reduttstriden uppdelade i två grupper på tre kolonner vardera som red förbi redutterna på varsin sida)

Sjätte kolonnen
Hugo Johan Hamilton
Skånska ståndsdragonerna

Åbo & Björneborgs kavalleriregemente

Östgöta kavalleriregemente

 
  Femte kolonnen
Anders Torstensson
Nylands kavalleriregemente Upplands tremänningar
 
  Fjärde kolonnen
Carl Gustaf Dücker
Gyllenstiernas dragonregemente Dückers dragonregemente
 
  Tredje kolonnen
Gustaf Adam Taube
Hielms dragonregemente Taubes dragonregemente Södra Skånska
 
  Andra kolonnen
Gustaf Horn
Norra Skånska kavalleriregemente Smålands kavalleriregemente
 
  Första kolonnen
Carl Gustaf Creutz
Livregementet till häst Dra. Livdragonerna


Redutternas garnison

Det finns flera olika bud om antalet regementen och bataljoner som bemannade redutterna. Beroende på vem man fäster störst tilltro till kan styrkan vara antingen 3 000 man (Valerij Moltusov), 4 000 man (Peter Englund och Angus Konstam) eller 4 730 man (Pavel Krutov och Nicholas Dorrell). Dessutom motsäger Angus Konstam sig själv när han i en faktaruta anger att redutterna enbart bemannades av det Belgorodska regementen (med en bataljon i den tredje redutten och den andra bataljonen fördelad på de nio övriga redutterna). Den sistnämnda uppgiften ska dock vara en äldre och felaktig uppfattning. Moltusov och Krutov är egentligen inte oeniga om antalet soldater som var avdelade till redutterna. Men eftersom Moltusov anser att det fanns ytterligare två större redutter söder om ryssarnas befästa läger har han allokerat en styrka på 1 700 man till dessa. Därmed återstår bara 3 000 man i de tio redutter som hindrade den svenska arméns frammarsch. Bertil Wennerholm anger inte hur många man som bemannade redutterna men väl att den styrkan bestod av 7-8 bataljoner.

En sammanställning av alla detaljuppgifter följer nedan (Krutovs uppgifter har vidarebefordrats till mig av  Bengt Nilsson). Regementen i grönt är de som är inkluderade i reduttbesättningen av respektive historiker och regementen i rött är utelämnade av desamma. Regementen i gult är sådan som Dorrell har gissat var en del av redutternas besättning

  Wennerholm Krutov Moltusov Dorrell
Belgorodska

3 bataljoner

1 067 1 067 (3 bataljoner) 674 (2 bataljoner)
von Deldens   893    
Ivangorodska       707 (3 bataljoner)
Jamburgska (Vestovs)   682 682 (2 bataljoner) 800 (2 bataljoner)
Nelidov   749 749 (2 bataljoner)  
K. Nekludov

2 bataljoner

705 705 (2 bataljoner) 650 (2 bataljoner)
Netjaevs streltserreg. 2 eller 3 bataljoner 634 634 (2 bataljoner) 250 (1 bataljon)
Perejeslavska       700 (2 bataljoner)
Verdens     893 (2 bataljoner)  
Summa 7-8 bataljoner 4 730 man 4 730 varav 3 000 bemannade de tio redutterna 2 031 kända
1 750 spekulativa
949 helt okända

Uniformerna för alla dessa tänkbara regementen följer nedan. Von Deldens regemente saknas eftersom det fanns tre regementen med en von Delden som chef och jag har inte listat ut vilket av dessa som Krutov syftar på.

Belgorodska
regementet
Ivangorodska regementet Jamburgska regementet
(Vestovs reg.)
Nelidovs regemente K. Nekludovs regemente Netjaevs streltserregemente Perejeslavska regementet Verdens regemente
(grå rock?)

Det ryska kavalleriet vid redutterna

Vid redutterna fanns även ryskt kavalleri under Mensjikovs befäl som stred mot den framryckande svenska armén. Dess sammansättning är lika osäker som redutternas besättningar. Enligt det dåligt bevarade Plan boevye porjadki var kavalleriet indelat i två träffen på följande sätt:

Första träffen: (från höger till vänster): Okänt hästgrenadjärregemente, Livregementet, Bauers regemente (?), Ingermanländska, Vjatska, Sibirska, Archangelgorodska, Okänt regemente, Moskovska, Okänt regemente, Okänt hästgrenadjärregemente.
Andra träffen: Nizjegorodska, Nevska eller Kievska, Novotroitska, Vladimirska.

En annan källa från krigsarkivet har nedanstående uppställning. Antalet överensstämmer med de 17 icke namngivna förband som återfinns i Peter den stores plan (och som jag har använt mig av för huvudstridens ryska slagordning).
 
Tredje träffen
(bakom den bakre reduttlinjen)
 
Andra träffen
(bakom den bakre reduttlinjen)
Första träffen
(framför den bakre reduttlinjen)
Parallellt med den främre reduttlinjen

 


Fyra icke namngivna regementen


Ingermanländska


Vologodska


Vladimirska


Novgorodska


Moskovska


Bialostokska
(Belozerska?)


Jaroslavska


Sibirska


Livregementet


Mensjikovs livskvadron


Kievska

Archangelgorodska

von der Roops hästgrenadjärer

Under striderna vid redutterna erövrade minst två av dessa regementen fanor från de svenska bataljonerna. Det Novgorodska dragonregementet erövrade livfanan och en kompanifana från Hälsinge regemente (hälsingarna ingick i Dalregementet under slaget vid Poltava). Von der Roops hästgrenadjärer var dock mycket flitigare och tog hela 11 fanor. Dessa var tagna från Dalregementet (3), Jönköpings (3), Västerbottens (1) och Närke-Värmlands (4) regementen. Av de fanor som togs från Närke-Värmlands regemente var det dock egentligen bara en som var deras egen fana. En av dem kom från Nylands regemente och två från Åbo & Björneborgs tremänningar vilka ingick i Närke-Värmlands regemente under slaget.

Se även huvudstridens slagordning, eller läs om vad som hände med Roos försvunna bataljoner.