I mina sidor om slaget vid
Poltava har jag utgått från Bertil Wennerholms beräkningar av den svenska
arméns styrka. De avviker något från de styrkeuppgifter från Generalstaben
som förekommer i till exempel Peter Englunds bok. Generalstabens
uppskattning av arméns styrka bygger på en kritisk granskning av uppgifter från karolinska dagböcker
(främst från löjtnant von Weihes). Bertil Wennerholm har även utgått från senare
forskning som i detalj har redovisat Västmanlands och Närke-Värmlands regementens
styrkeförändringar under fälttåget. Med detta som grund har han uppskattat
de övriga regementens styrka med hänsyn tagen till vilka strider de hade
varit inblandade i. Undantaget är dragonregementena där brist på underlag
har gjort att han har avstått från uppskattningar på regementsnivå och
enbart redovisat en klumpsumma.
Som en jämförelse till Wennerholms
uppskattningar har jag i regementsöversikten
också redovisat uppgifterna från Generalstabsverket "Karl XII på slagfältet" samt von Weihes dagbok.
Den sistnämnda källans uppgifter får i de flesta fall betraktas som absoluta minimisiffror.
I
vissa fall är de orimligt låga. Även Generalstabens och Wennerholms
uppskattningar ligger snarare i underkant än i överkant.
|
Bertil
Wennerholm
|
Generalstaben
|
Samtliga |
Enbart stridsdugliga |
Samtliga |
Infanteri
Kavalleri
Dragoner |
10 660
5 840
6 240 |
9 270 |
10 200 |
11 900 |
6 840
6 240 |
I Generalstabens summor ingår även
artillerister (150),
vallacker (1000) och enspännare (130). |
Summa |
22 740 |
22 450 |
24 700 |
Tabellen ovan redovisar enbart
manskap. Lägg till 10 % för att få den egentliga styrkan som inkluderar
underofficerare och officerare. I kolumnerna "Samtliga" redovisas även de
icke tjänstdugliga som Wennerholm och Generalstaben har uppskattat till
att vara ungefär 10 % av det totala manskapet.
Svenska infanteriets styrka
(stridsdugligt manskap i blått,
total manskapsstyrka i grönt,
mer osäkra uppskattningar i rött)
Bat. |
Huvudstyrkan |
Bertil
Wennerholm |
General-staben |
von Weihe |
Anmärkningar |
4
2
1 |
Livgardet
Uppland
Östergötland |
2250
600 |
2500
670 |
1800
690
380 |
1800
470
380 |
Wennerholm anser
att östgötarnas styrka är osannolikt låg
men står ändå fast vid Weihes
uppgift i brist på bättre
underlag. Livgardets stridsdugliga manskap i Wennerholm-kolumnen
har jag räknat ut genom att dra av 10 % från hans totala manskapsstyrka. |
380 |
1
1
1 |
Jönköping
Kalmar
Skaraborg |
450 |
500 |
300
500
500 |
300
500
300 |
500 |
400-440 |
500 |
2
2
2 |
Närke-Värmland
Västmanland
Dalregementet |
1050
1120
1100 |
1167
1246
1215 |
1200
1100
1100 |
1200
1100
1100 |
|
2 |
Västerbotten |
900 |
1000 |
600 |
600 |
|
|
Poltavas belägringsverk |
1
1
|
Södermanland
Kronoberg
Livgardister |
500
500
Inkluderat i Livgardets tal |
450
450
200 |
300
300
200 |
Von Weihe nämner inte livgardisternas regementstillhörighet, bara att de var
"Auf dem kleinen hofe". |
20
|
Summa
Inklusive underofficerare |
10 660
11 730 |
9 270
|
8 550
|
|
Svenska kavalleriets och dragonernas
styrka
(stridsdugligt manskap i blått,
total manskapsstyrka i grönt)
|
Skv. |
Huvudstyrkan |
Bertil
Wennerholm |
General-staben |
von Weihe |
Anmärkningar |
1
12
8 |
Drabantkåren
Livregementet
Upplands tremänningar |
(100) |
100
1000
? |
?
1000
? |
Drabantkåren bestod enbart av
officerare och ingår därför inte i
Wennerholms summor. |
900
420 |
980
470 |
8
8
8 |
Östgöta
Småland
Norra skånska |
600
510
600 |
670
570
670 |
800
?
600 |
800
?
600 |
|
4
8
8 |
Södra skånska
Åbo & Björneborg
Nyland |
540
470
525 |
600
520
585 |
?
800
? |
?
800
? |
Hälften av Södra skånskas
manskap bör dras av från
Wennerholms siffra eftersom
de var posterade vid Vorskla
och därför inte deltog i slaget |
4
8
8 |
Livdragonerna
Skånska ståndsdragonerna
Dückers dragonregemente |
?
?
? |
?
500
? |
?
500
? |
|
8
8
8 |
Gyllenstiernas dragonreg.
Hielms dragonregemente
Taubes dragonregemente |
?
?
? |
?
?
? |
300
?
? |
|
109
|
Summa
Inklusive underofficerare |
4 650 (exklusive dragoner) |
7 800
|
|
De 100 drabanterna ingår
inte i Wennerholms summor
eftersom de var officerare. |
|
Poltavas belägringsverk |
|
|
4
|
Livdragonerna
Fältvakt vid förstaden |
?
- |
200
30 |
30
- |
Von Weihe nämner inte
regementstillhörighet. |
|
Trossen vid Pusjkarovka |
|
|
|
|
|
Svenska adelsfanan
Livländska adelsfanan
Karelska |
234
105
360 |
260
115
400 |
260
68
312 |
?
?
400 |
Von Weihe anger att Svenska adelsfanan
ingick i huvudstyrkan. Allt
stridsdugligt manskap i Wennerholm-kolumnen
har jag räknat ut genom att dra av 10 % från hans totala manskapsstyrka. |
|
Upplands ståndsdragoner
Schlippenbachs dragonreg.
Schreiterfeldts dragonreg.
d'Albedyhls dragonreg. |
?
?
?
? |
299
497
305
323 |
?
?
?
? |
25 |
Summa |
|
2 064 |
|
16 |
Posteringar vid Vorskla |
|
|
|
Meijerfelts dragonregemente
Funcks avdelning (främst från Dückers regemente)
Silfverhielms avdelning (främst från Södra skånska) |
1000
300
500 |
1000
-
300 |
Vid Novie Sensjari.
Vid Bjeliki.
Vid Kobeljaki |
154 |
Totalsumma (kavalleri + dragoner)
Inklusive underofficerare |
12 080
13 140 |
12 000 |
|
I totalsumman är vallackerna (ca 1000 man)
och enspännarkompaniets 130 man inte
inräknade. |
Artilleriet ska enligt Peter
Englund ha bestått av fyra 4-pundiga kanoner vid huvudstyrkan och 28 pjäser
vid trossen och ett okänt antal vid Poltavas belägringsverk, sammanlagt 150
man. De Zaporogiska kosackernas antal är oklart. Peter Englund anger antalet
till omkring 3 000 medan Generalstaben hänvisar till källuppgifter som
skulle tyda på att de utgjorde 10 000 man.
Wennerholms uppskattning av den svenska arméns
förluster i slaget
|
Infanteri |
Dragoner |
Kavalleri |
Totalt |
Manskap
Underofficerare |
10 660
1 070 |
6 240
530 |
5 840
530 |
22 740
2 130 |
Summa
|
11 730 |
6 770 |
6 370 |
24 870 |
Stupade
i Poltava
Fångade i Poltava |
6 667 |
2 057 |
2 008 |
8 145
2 587 |
Summa förluster
|
10 732
|
Fångade i Perevolotjna
Med kungen över Dnjepr |
4 763
300 |
4 313
400 |
4 062
300 |
13 138
1 000 |
Tabellen ovan är en förenklad
variant av den som återfinns på sidan 78 i Wennerholms bok. Antalet
officerare ska enligt honom ha uppgått till mellan 1 800 och 2 000 man, och
sammanlagt redovisar Bertil Wennerholm 15 725 svenska
krigsfångar.
Generalstabens uppskattning av den svenska
arméns förluster i slaget
Stridande manskap av infanteri, kavalleri och dragoner före slaget |
21 164 |
Otjänstbara |
2
116 |
Summa
|
23 280
|
Fångna underofficerare och manskap av infanteri, kavalleri och
dragoner (otjänstbara medräknade) vid Perevolotjna. |
13 138 |
Med kungen över Dnjepr |
1
000 |
Förlust i stupade och fångna under slaget samt sedan saknade omkring |
9
142 |
Summa |
23 280 |
Genom att dra av de 2 587 som
togs tillfånga på slagfältet får man kvar omkring 6 600 man stupade och
saknade. Notera att summan skiljer sig från dem som redovisats tidigare. Det
beror på att Generalstaben av någon anledning har valt att inte inkludera
vallackerna, enspännarkompaniet och artilleriet i den här tabellen.
Förlusternas fördelning på regementen
Med undantag för Livgardets
manskap redovisade ryssarna till en början inte vilka regementen deras
krigsfångar fördelades på, vilket gör det besvärligt att bedöma de enskilda regementenas
förluster under slaget. Livgardets manskapsstyrka har Wennerholm uppskattat
till 2 500 och av dessa var det 1 196 man som togs tillfånga vid Perevolotjna. Deras förluster i slaget (52 %) låg alltså strax under medel
eftersom infanteriets förluster var 57 %. Fast då inkluderar
statistiken även de soldater som inte var tjänstdugliga och som därför inte
deltog i striderna. Tar man bara hänsyn till det stridsdugliga manskapet,
som i Livgardets fall kan antas ha varit 2 250 man, då stiger detta
regementes förlustandel till 58 %.
Av det övriga
infanteriet kan vi konstatera att den styrka på 3 000 man som dröjde sig kvar vid redutterna
(Dalregementet, Västerbottens, Jönköpings och halva Närke-Värmlands
regemente) blev helt utplånad.
Enligt Roos återstod endast 400 man av hans styrka när han kapitulerade vid
gardesskansen och detta skulle i så fall tyda på extremt höga stridsförluster
vid redutterna och Jakovetskij-skogen. Det går visserligen inte att utesluta
att en hel del soldater
avvek från Roos under dessa strider och sökte sig till trossen eller
belägringsverken där de i så fall undgick att tas till fånga. Mensjikov
rapporterade dock efter striden vid Jakovetskij-skogen att nästan hela den
svenska styrkan hade antingen dödats eller sårats. Sedan var också beslut att
kapitulera alltid kontroversiella och Roos kan ha haft god anledning att
inte ge en helt sanningsenlig bild av hur många soldater han hade kvar när han
tog det beslutet. Så det bör inte vara orimligt att anta förlusterna var i
närheten av 100 % för denna styrka.
Skaraborgs regemente tycks ha
varit ett särskilt hårt drabbat regemente då två källor säger att endast 10 respektive 27 skaraborgare överlevde
slaget. Katastrofen för skaraborgarna orsakades nog av att de troligen utgjorde infanteriet
högra flank under slaget (läs argumenten för detta på
denna sida). Men med hänsyn tagen till att 27
av Skaraborgs 51 officerare bevisligen överlevde slaget måste
källuppgifterna var överdrivna även om de bara räknar manskapet. De blir
dock mer trovärdiga ifall manfallet
justeras till att omfatta både stupade och tillfångatagna. Skaraborgs
regemente var också det enda som förlorade samtliga fanor under slaget så
det är rimligt att räkna med att ytterst få västgötar lyckades fly från
slagfältet.
De ovan nämnda regementena bör
tillsammans ha haft förluster på ungefär 4 700 man. Drar vi av dem och
dessutom drygt 600 underofficerare från tabellens totala förlustsiffra på 6
667 man har vi kvar 1 400 förluster att fördela på de övriga regementenas
manskap. Dessa bör sammanlagt ha utgjort drygt 4 000 man vilket innebär att de led
35 % förluster. Men av dem borde de 1 000 man som tillhörde Södermanlands och Kronobergs
regementen rimligen ha kommit lindrigt undan då deras strider vid
Poltavas belägringsverk var framgångsrika. Tar vi bort dem från ekvationen
får vi en maximal förlustsiffra på 45 % för Kalmar, Upplands, Östergötlands,
Västmanlands och den andra halvan av Närke-Värmlands regemente. Tar vi även hänsyn till att Västmanlands regemente utgjorde en bakre
linje som flydde tidigt (tillsammans med östgötar och närke-värmlänningar)
blir förlustsiffrorna betydligt högre för de två regementen som stod kvar
allra längst vid främsta linjen (Kalmar och Uppland). Både räknat i procent
och i absoluta tal hade officerarna i Upplands regemente det i särklass
högsta dödstalet (62 %). Det
kan tyda på att upplänningarna drabbades av en förintelse av samma
proportioner som den Skaraborgs regemente ska ha råkat ut för, vars andel
stupade officerare på 47 % var näst högst. Orsaken till en sådan
katastrof borde vara de ovan nämnda regementenas flykt som lämnade
upplänningarnas vänstra flank helt oskyddad.
Dessvärre finns det inte
tillräckligt med underlag för att försöka fördela kavalleriets förluster
på 4 065 man (31 %) på enskilda regementen. Räknar man bort de
regementen som inte deltog i strider får man dock en förlustandel på 43 %
för kavalleriregementena och hela 70 % på dragonregementena. Med undantag
för Skånska ståndsdragonerna kan inte dragonernas placering i slaglinjen
förklara den högre förlustandelen. Troligen är orsaken den att dessa
regementen hade ett sämre stridsvärde än det egentliga kavalleriet och
därför klarade sig sämre i striderna mot ryssarna.
I
ett brev som Karl XII
skickade till Stockholm (innan han kände till kapitulationen i Perevolotjna)
nämns att hela infanteriet och Östgöta kavalleriregemente behövde
nyuppsättas av rotebönderna och rusthållarna. Detta borde innebära att
väldigt få av de 600 östgötska ryttarna återstod efter slaget vid Poltava.
Men de allra högsta förlusterna borde ändå Skånska ståndsdragonerna ha
drabbats av eftersom de var det allra nordligast belägna regementet i den
svenska slaglinjen (östgötarna befann sig dock i närheten). I likhet med
övriga dragoner var ståndsdragonerna inte ett indelt regemente och
omfattades därför inte av instruktionerna i Karl XII:s brev.
Ryska krigsfångelistor
Som avslutning kan jag nämna
att det finns en detaljerad men opålitlig förteckning över svenska
krigsfångar i den ryska källan "Tsar Peters journal". Den finns
redovisad i sin helhet i Nicholas Dorrells bok "The Dawn of the Tsarist
Empire" och Valery Moltusov använder enskilda uppgifter från den i sin
bok "Poltava 1709 - Vändpunkten". Listorna som inkluderar all
personal (inklusive civil) vid de olika regementena har dock ett orimligt
högt tal för Östergötlands infanteriregemente och orimligt låga tal för
flera andra infanteriregementen. Att den ryska källans uppgifter inte är
pålitliga framgår också av att den i samband med fånglistorna även räknar
upp namn på officerare som ofta har felaktigt angiven regementstillhörighet.
Generalstabsverket förklarar de orimliga talen med att regementsnamnen har
blivit förväxlade och till skillnad från infanterilistan anser verket att
listorna över de beridna förbanden är trovärdiga. Generalstabsverkets
uppskattning av styrkan på de beridna förband som inte deltog i slaget är
därför baserade på journalens uppgifter. Bertil Wennerholm anser å andra
sidan att det inte finns någon grund att godta uppgifterna för kavalleriet
när det är så uppenbart att infanteriets uppgifter är felaktiga.
Kavalleri |
Dragoner |
Infanteri |
Drabantkåren
Livregementet
Småland
Östgöta
Karelska
Svenska adelsfanan
Livländska adelsfanan
Åbo & Björneborg
Norra skånska
Södra skånska
Nyland
Upplands tremänningar |
0
1 119
324
325
378
362
106
422
472
343
774
193 |
Livdragonerna
Schreiterfeldt
Taube
Schlippenbach
d'Albedyhl
Dücker
Meijerfelt
Gyllenstierna
Upplands ståndsdragoner
Skånska ståndsdragoner
Hielm
|
409
459
466
548
360
476
942
261
332
658
484
|
Livgardet
Jönköping
Södermanland
Skaraborg
Kronoberg
Västmanland
Kalmar
Östergötland
Uppland
Dalregementet
Närke-Värmland
Västerbotten |
1 464
494
288
25
426
28
321
819
14
432
428
421 |
Summa |
4 830 |
Summa |
5 388 |
Summa |
5 161 |
Läs även om den
ryska arméns styrka och förluster i slaget vid
Poltava eller se den svenska arméns Ordre
de Bataille och uniformer.
|