Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg
 
 TENNSOLDATER
 
  Äldsta svenskarna

 
Äldsta ryssarna

  Svenskar vid Poltava (1)
  Svenskar vid Poltava (2)
  Svenskar vid Poltava (3)
  Ryssar vid Poltava
  Striden vid Jakovetskij

 
  Fristående svenskar
  Minnenas allé
  Sachsare och danskar
 

  Karolinska fanor
  Karolinska standar
  Motståndarnas fanor

 
Färger till tennsoldater
 
Färger till hästar
 

Örjan Martinsson

Svenska slaglinjen vid Poltava
(del 3)


Livdragonerna


Livregementet till häst


Smålands
kavalleriregemente


Södra Skånska
kavalleriregemente


Nylands
kavalleriregemente

Östgöta
 kavalleriregemente

I de föregående sidorna har jag redovisat svenskarnas tolv bataljoner starka slaglinje vid Poltava. Men enbart infanteri räcker inte för att skapa en slaglinje, det behövs även kavalleri. Än så länge har jag dock bara sex skvadroner och det motsvarar endast drygt 10 % av den svenska styrkan vid Poltava. Det finns med andra ord en hel del arbete kvar att göra.

De nedanstående skvadronerna har tio ryttare vardera. Med den skala som jag använder mig av motsvarar tio ryttare en styrka på två kompanier som tillsammans utgjorde drygt 250 man. Även om den karolinska skvadronen vid tiden för Poltava bara bestod av ett kompani så har jag valt att hålla mig till den äldre två-kompanimodellen eftersom det blir mycket svårt att åskådliggöra kraften i den karolinska skvadronens plogformation med bara fem ryttare. Även tio ryttare är rätt lite och kanske kommer jag i framtiden låta varje skvadron bestå av 20 ryttare, och i likhet med bataljonerna låta varje standar motsvara fyra kompanier.

De sex skvadronerna som jag har gjort hittills representerar båda kavalleriflyglarna. De fyra längst till vänster (Livdragonerna, Livregementen, Småland och Södra Skånska) tillhör den vänstra flygeln medan de två till höger (Nyland och Östgöta) följaktligen tillhör den högra.

Enligt tidens sed var positionerna längst till höger i en slaguppställning alltid reserverade för de förband som åtnjöt högst status. Det är därför vi finner Livdragonerna och Livregementet till häst längst till höger. Deras dragonfana respektive standar var båda vita vilken även det var ett tecken på deras höga rang. Ett högstatusförband som än så länge saknas i min samling är drabantkåren som befann sig mellan dessa två regementen.

Anledningen till att jag har valt att måla just dessa regementen först har sina förklaringar. Livdragonerna är den yngsta skvadronen och den kom till eftersom jag hittills bara hade målat svenska kavalleriskvadroner och inga dragoner. Det behövdes en dragonskvadron med sina karakteristiska tungade fanor och ett elitförband som livdragonerna var ju ett mycket lämpligt val.

Livregementet till häst är däremot en av de äldsta av mina skvadroner. Det var visserligen även det ett rangregemente och dessutom  indelt i mina hemtrakter (Mälarlandskapen), men det som framförallt gjorde det intressant för mig är att de skiljer sig från mängden med sina ljusblå uniformer. I början av kriget hade även Södra Skånska ljusblå uniformer men från och med 1703 var Livregementet ensamma om att ha denna färg i den svenska armén.

För övrigt är just denna Livregementsskvadrons koppling till mina hemtrakter väldigt svag. Det standar som jag har försett dem med tillhör nämligen Livregementets enda Västgötakompani (Vadsbo kompani). Den äldre modell av standar som Livregementet bar vid slaget i Poltava var försedda med landskaps- eller häradssymboler i det övre inre hörnet och dessutom varsina tänkespråk broderade på dem så att varje standar var unikt. Blir det aktuellt med en till Livregementsskvadron får jag väl försöka framställa ett standar med Upplands riksäpple i det övre inre hörnet.

Nästa regemente i den svenska högerflygeln efter Livregementet var Smålands regemente. Sedan kom egentligen Norra Skånska men här har jag hoppat över dem till förmån för deras fränder i Södra Skånska. De sista regementena i den högra flygeln var Taubes och Hielms värvade dragonregementen som i likhet med drabanterna och Norra Skåne väntar på att bli målade.

Smålands regemente räknades, trots sina digra meriter från slagfälten,  inte till rangregementena men märkvärdigt nog hade de i likhet med dessa guldgaloner på sina hattar istället för de silvergaloner som annars var brukligt vid kavalleriet.

Skvadronen tillhörande Södra Skånska har i likhet med Livregementet en svag personlig koppling till mig. Min släkt är till större delen skånsk och som barn tillbringade jag mina sommarlov i Göingebygden. Ett skånskt regemente var därför väldigt intressant för mig och den här skånska skvadronen var också den första Poltavaskvadronen som jag gjorde. Fast egentligen borde jag ha målat Norra Skånska istället eftersom min släkts hembygd ligger inom deras rekryteringsområde. Men Norra Skånska hade vid tiden för slaget vid Poltava inte fått ut sina m/1686-standar med Skånegripen. De hade istället standar som ursprungligen varit avsedda för ett helt annat regemente. Jag tyckte inte att det var intressant att måla en skånsk skvadron vars standar inte förde det skånska landskapsvapnet så det fick bli Södra Skånska istället. Deras m/1686-standar skiljde sig från Norra Skånska genom att det inte var helgult utan även hade ett blått fält.

På den här sidobilden kan ni se den så kallade chiffersidan standaren. Till skillnad från infanterifanorna hade kavalleriet bara landskapsvapnet på en sida av standaret. Den andra sidan pryddes med kungens krönta spegelmonogram omgivet av palmkvistar. Med undantag för bakgrundsfärgen var denna så kallade chiffersida identisk för alla kavalleriregementen.

På bilden går det även att se den småländske trumpetarens blågula galoner. Detta är egentligen en gissning från min sida men Smålands pukfana och trumpetbanderoller uppges ha haft fransar med dessa färger insprängda med guld- och silvertråd.

Så kommer vi då till kavalleriets vänsterflygel som har en representant från den östra rikshalvan. Det var inte många finska regementen som stred vid Poltava, faktiskt bara två kavalleriregementen: Åbo & Björneborgs samt Nylands ryttare. För att få en bra geografisk spridning tyckte jag dock att det var nödvändigt att ha med ett finskt regemente. Valet föll på nylänningarna eftersom de även var med vid Fraustadt och eventuellt hade en avvikande uniform. Fram till 1704 hade de nämligen grå uniformer. Den nya uniformen som delades ut detta år är dessvärre inte beskriven och källorna är tysta under perioden fram till slaget vid Poltava. Men jag har här gissat att deras uniformer fortfarande var grå. Alla tre finska kavalleriregementen hade grå uniformer vid denna tid (Åbo & Björneborg som ingick i Lewenhaupts här hade dock bytt till blå rockar år 1708). Jag har också gjort en gissning att de vid Poltava återigen hade de röda uppslag och rött foder som de hade före 1702 trots att de 1702-04 hade helgrå uniformer

Längst till höger har vi en minivariant av den stora östgötaskvadron som jag har redovisat på en föregående sida. Som nämnts tidigare drabbades östgötarna av mycket höga förluster vid Poltava, vilket troligen berodde på att deras placering långt ut på vänsterflygeln innebar att de stod längst bak i kön under reträtten efter slaget

Nästa sida