Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg
 
 TENNSOLDATER
 
  Äldsta svenskarna

 
Äldsta ryssarna

  Svenskar vid Poltava (1)
  Svenskar vid Poltava (2)
  Svenskar vid Poltava (3)
  Ryssar vid Poltava
  Striden vid Jakovetskij

 
  Fristående svenskar
  Minnenas allé
  Sachsare och danskar
 

  Karolinska fanor
  Karolinska standar
  Motståndarnas fanor

 
Färger till tennsoldater
 
Färger till hästar
 

Örjan Martinsson

De äldsta svenska formationerna


Livgardet


Östgöta kavalleriregemente


Artilleriregementet

När jag började med att måla mina tennsoldater var det naturligt att följa de målningsinstruktioner som man får med Prince Augusts tenngjutningsformar. Det skulle i så fall ha inneburit att alla mina fotsoldater blev dalkarlar och ryttarna blev västgötar. Dalregementet hade emellertid en karpus som huvudbonad istället för den trekantiga hatten och var därför inte aktuell för den som vill ha en historisk korrekt bataljon. Västgöta ryttare föll bort eftersom de stannade hemma och bevakade norska gränsen under krigets första tio år. De befann sig därmed långt bort från Poltava som var det slag som mina tennsoldater var tänkta att utkämpa.

Mitt val föll därför på Livgardet och Östgöta kavalleriregemente. Att istället för dalkarlarna måla livgardister var ett enkelt val eftersom detta elitregemente deltog i varenda ett av Karl XII:s fältslag från Narva till Poltava. Jag var först frestad att låta kavalleriet representeras av Smålands ryttare men avskräcktes av en notis i Lars-Eric Höglunds uniformsbok som sa att de hade grå kappor. Jag trodde då att detta syftade på rocken och inte på ett förstärkningsplagg som ändå inte finns med på tennsoldaterna. Eftersom jag ville att alla mina tennsoldater skulle ha den blågula enhetsuniformen föll valet istället på östgötarna som också var med i många strider. Senare när jag läste på mera visade det sig också att östgötarna var det kavalleriregemente vid Poltava som hade de allra högsta förlusterna. Innan Karl XII var medveten om kapitulationen vid Perevolotjna skickade han nämligen ett brev till Stockholm där han meddelade att hela infanteriet och Östgöta kavalleriregemente behövde nyuppsättas.

I mitten av bilden ser vi då mina 110 livgardister. De ursprungliga instruktionerna från Prince August angav en bataljon bestående av 92 man (numera har de lagt till 12 grenadjärer på flankerna). Jag har dock sedan dess i omgångar justerat sammansättningen så att proportionerna och placeringen av soldater ska överensstämma bättre med historiska fakta (se skisserna till höger). Den mest iögonfallande skillnaden är att min bataljon har sex fanor. Livgardet bestod nämligen av 24 kompanier fördelade på fyra bataljoner, dvs. sex kompanifanor per bataljon.

Även uniformerna har blivit justerade sedan jag först målade dem. När jag skapade den här Livgardesbataljonen vintern 1996-97 använde jag mig av de detaljerade schematiska uniformsbilder som fanns i Alf Åberg och Göte Göransson bok "Karoliner" och målade därför byxor och västar gula. Dessvärre skulle jag ha tagit en extra titt i Höglunds bok istället för då hade jag upptäckt att livgardets byxor i själva verket var blå samt att västen var av skinn. Det dröjde ända till hösten 2009 innan jag rättade till dessa felaktigheter. Då målade jag även om hattarnas galoner som tidigare var vita. Dessa ska vara i "Guld-Silver-Silke", men jag klarade inte av att måla de horisontella ränder som Göte Göransson illustrerade Livgardets hattar med, så jag gav dem de vanliga vita galonerna istället. Höglund är dock inne på spåret att "Silke" ska tolkas som blå och det gav mig idén att galonerna förmodligen bestod av vertikala ränder liknande Västgöta-Dals hattar. Ytterligare en felaktighet var att befälsuniformerna i boken "Karoliner" hade ljusblå uppslag och befäl. Inget tyder dock på att dessa skulle ha haft två blå nyanser och sedan 2010 går befälens uniformer helt och hållet i mörkblått.

Här är en flygbild av bataljonen med artilleristerna bakom. Pikarna är som synes en aning krokiga. Det beror på att jag har gjort dem av bindtråd som säljs i rullar i trädgårdsbutiker. Jag har försökt räta ut dem så mycket som möjligt men det blev inte bättre än sådär. Längden på pikarna var från början 9 cm, vilket motsvarar 4 meter i verkligheten. Denna längdinstruktion kom med Prince Augusts formar, men efter att jag studerat detta närmare upptäckte jag att de svenska pikarna ska ha varit 5,5 meter långa. Jag bytte därför ut alla pikar mot de nuvarande som är 12,5 cm långa

   

Tyvärr är det svårt att få hattarnas trefärgade galoner att synas tydligt på bild eftersom silver- och guldfärg reflekterar mycket av kamerablixtens ljus. En närbild på trumslagarnas bredare galoner i samma färger ger dock en viss uppfattning om hur de ser ut i verkligheten. Kanonerna på bilden till höger är målade med Humbrol 109. De hade nämligen en mycket ljusare blå nyans än den som uniformerna hade.

När det gäller artilleriet så hade svenskarna i slaget vid Poltava bara fyra 3-pundiga kanoner. Det innebär att jag med dessa tre kanoner och den som finns på denna sida har uppnått mitt mål att återskapa hela det svenska artilleriet. Ryssarna däremot hade över hundra kanoner så att återskapa deras artilleri kommer att bli lite svårare...

Mina 42 östgötar är formerade i den klassiska karolinska plogformationen. Befälen har blå schabrak och pistolstrumpor medan trumpetaren och manskapet har röda. Ett problem med Prince Augusts kavalleriformar är att officerens häst rider i ett helt annat tempo än övriga ryttare. Jag har därför inte kunnat använda den formen för den svenska skvadronen. Istället har jag gått lös med avbytartång och fil för att göra officerare av meniga ryttare. Även standaret har fallit offer för avbitartången efter Prince Augusts formar gör så att ena sidan skyms av tofsar. Olyckligtvis råkar den sidan var just den som föreställer landskapsvapnet (i detta fall Östergötlands grip) medan den oskymda sidan har det mindre intressanta kungliga chiffret som motiv. Jag klippte därför bort tennklumpen som utgjorde standaret och ersatte den med ett pappersstandar (se bild till höger). Färgskillnaden mellan standaret och stången är inte så stor som bilden kan få en att tro. Uppenbarligen är pappersutskrifter mer känsliga för blekning från kamerablixten än de målade delarna.

I likhet med Livgardesbataljonen har den här skvadronen med tiden blivit större. Enligt Prince Augusts instruktioner skulle den bestå av 25 ryttare och den första blankmålade inkarnationen hade det antalet. Proportionerna stämde dock inte överens med med infanteribataljonen så när jag smälte ned den första skvadronen och göt den här ökade jag antalet ryttare till 34. När sedan infanteribataljonen successivt utökades fick även skvadronen motta förstärkningar för att komma ikapp så att den nu har 42 ryttare. Fast egentligen är den dubbelt så stor som den borde vara. Det här en tvåkompaniskvadron med vid tiden för slaget vid Poltava bestod de svenska skvadronerna enbart av ett kompani. Så om jag fördubblar min infanteribataljon behöver jag bara ta bort en standarbärare från den här skvadronen för att den ska komma upp i samma skala.

Nästa sida