Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg
 
 TENNSOLDATER
 
  Äldsta svenskarna

 
Äldsta ryssarna

  Svenskar vid Poltava (1)
  Svenskar vid Poltava (2)
  Svenskar vid Poltava (3)
  Ryssar vid Poltava
  Striden vid Jakovetskij

 
  Fristående svenskar
  Minnenas allé
  Sachsare och danskar
 

  Karolinska fanor
  Karolinska standar
  Motståndarnas fanor

 
Färger till tennsoldater
 
Färger till hästar
 

Örjan Martinsson

Sachsare och danskar


Polska gardet
 

Dünewalds
dragonregemente
 
Prins Christians
 regemente

Drottningens
livregemente


Fynska
 regementet


Jylländska
 regementet

Under stora nordiska kriget stred Sverige inte bara mot ryssar, utan även danskar, sachsare, preussare, hannoverare och norrmän ingick vid olika perioder i den stora koalitionen mot Sverige. Varje nation hade sina egna speciella uniformer och jag har inte kunnat motstå frestelsen att avvika från slaget vid Poltava för att se hur dessa uniformer ser ut när de målas på tennsoldater.

De förband som jag har gjort hittills är till vänster en bataljon ur det Polska gardet och en skvadron från Dünewalds dragonregemente (alla sachsare). På den högra sidan har vi danska bataljoner tillhörande Prins Christians, Drottningens och Fynska regementet. Längst till höger finns embryot till en jylländsk bataljon.

August den starke hade två gardesregementen: det Polska gardet samt det Sachsiska (eller Tyska) gardet. Båda gardesregementena hade röda rockar med vita uppslag (det finns dock en sentida uppgift om att det sachsiska gardet skulle ha haft gula uppslag) och de skiljdes åt genom att ett regemente hade tennknappar och det andra hade mässingknappar.

Eftersom jag vanligen inte målar knappar på mina tennsoldater skulle dessa tennsoldater kunna tillhöra båda gardena. Men jag brukar låta knappfärgen bestämma vilken färg som skospännen, livremsspännen och handtag på värjorna har. I detta fall är de målade med mässingfärg vilket innebär att de tillhör det Polska gardet (Lars-Eric Höglund har av misstag skrivit tvärtom i sin bok om de sachsiska uniformerna).

Den sachsiska dragonskvadronen har exakt samma utseende som den ryska skvadronen på den här sidan. Fast egentligen är det tvärtom. Utseendet på den ryska skvadronens schabrak är okänt och jag målade dem därför så att de skulle överensstämma med den sachsiska skvadronens schabrak. På så sätt har jag två skvadroner med två olika poser som kan föreställa både ett sachsiskt och ett ryskt förband. Det enda som behöver bytas ut är dragonfanan. Nästa steg är väl att måla en dansk skvadron med samma uniformer i en tredje pose.

Officeren i bakgrunden tillhörde tidigare den Ryska skvadronen innan han rationaliserades bort. Nu är han istället en sachsisk general som rider bakom den egna linjen.

Först bland de danska bataljonerna är Prins Christians regemente. Att jag valde att måla den beror på flera saker. När jag skannade in boken “Kriget i Skåne” våren 2010 väcktes mitt intresse för det skånska fälttåget 1709-10. Dessutom hade jag en vinröd färgburk som var knappt använd och som passade för Prins Christians regemente. Jag hade köpt burken året innan enbart för att måla stången till de småländska tremänningarnas fana.

Men det fanns också en personlig dimension bakom beslutet. När jag läste om kriget i Skåne fick jag veta att Prins Christians regemente var i februari 1710 placerat vid Sinclairsholm för att bevaka en viktig bro över Almaån (som den svenska armén hade tänkt storma). Precis bredvid herrgården Sinclairsholm ligger Gumlösa kyrka som är välkänd som Nordens äldsta tegelkyrka. Men den råkar också vara den kyrka som jag är döpt i. Bara några kilometer väster om bron, herrgården och kyrkan ligger Fjärlöv där jag som barn tillbringade mina sommarlov tillsammans med släkten. Platsen där Prins Christians soldater låg i ställning ligger alltså i ett område som jag är väldigt hemtam i och tanken att gråklädda danskar med mörkröda uppslag patrullerade längs min barndoms å kittlar min fantasi.

Slaget vid Sinclairsholm är dock ett slag som aldrig ägde rum eftersom isen la sig på Almaån innan svenskarna hann storma bron. Den danska armén som hade baserat sitt försvar på Almaån var tvungen att retirera när isen gjorde det möjligt för svenskarna att korsa ån var som helst utan problem. Det blev istället utanför Helsingborg som fälttåget avgjordes, och då under mindre gynnsamma förhållanden för danskarna.

Den färg som jag har använt för att måla de ljusgråa rockarna är Humbrol 147. Den ljusgrå färgen på de danska uniformerna ska nämligen vara väldigt ljus. Så ljus att den ofta beskrivs i källorna som vit. Humbrol 147 lyckas i mitt tycke väldigt bra med att framställa uniformsrockar som är gråa men som kan uppfattas som vita och som dessutom har en svag dragning åt det blå hållet (vilket också nämns i källorna).

Denna grupp på 23 soldater och befäl var ursprungligen en bataljon tillhörande Vesterlenske regemente som rekryterades i södra Norge. Jag målade den 2009 i samband med att jag gav bort några tennsoldater som en present till norsk bekant. Men norska regementen deltog inte i några fältslag och dessutom visade det sig vid en närmare granskning att Vesterlenske fick sina röda uniformer först efter Karl XII:s fälttåg 1718. Den var med andra ord inte särskilt användbar för att åskådliggöra strider från det stora nordiska kriget. Som tur var gick det att med några mindre ändringar att konvertera den till Drottningens livregemente som stred i dessa uniformer under såväl slaget vid Helsingborg som vid Gadebusch.

De gröna tennsoldaterna tillhör det Fynska regementet som på sätt och visst har återuppstått från de döda. Jag målade nämligen en sådan bataljon på 90-talet med blanka färger som sedan smältes ned när jag gick över till matta färger. Jag målade då denna efter de bilder som följde formarna. Prince August nämnde dock inte vilket regemente dessa soldater tillhörde, men de skrev i ett textblad att det också gick att måla norrmän med dessa formar och att det norska Akershus regemente hade grå rockar med gröna uppslag. Jag trodde då att bilderna föreställde Akershus regemente och gjorde en "norsk" bataljon. Fanan tillhörde dock det Fynska regementet och nu har det återvänt till min samling (om än i ett mindre format)

Längst till höger har vi en blygsam början på en jylländsk bataljon. Både det Fynska och det Jylländska regementet har intressanta uniformer. Jag gillar särskilt Jyllands rödvitrandiga snören på hattarna. Att jag ändå valde det Fynska regementet först berodde på att jag redan hade så många bataljoner med röda uniformsdetaljer.

Som avslutning på tennsoldatsgalleriet har vi en närbild på trumslagare. Strunta i utseendet på trummorna. Jag har inga uppgifter om deras utseende och Prins Christians regemente till vänster är med största sannolikhet inte korrekt. Trummor brukar vanligen ha samma utseende som fanan, vilket i det här fallet kanske skulle innebära svarta trummor. Dessvärre tror jag att även fanorna är felaktiga och att de hör ihop med senare uniformer som hade svart istället för mörkrött.

Nåväl, det som jag faktiskt har uppgifter om är att trumslagarna vid liv- och hustrupperna hade galoner med de kungliga färgerna (vilka vid denna tid var rött-vitt-blått). Därför har trumslagarna vid Prins Christians och Drottningens livregemente dessa färger. Jylländska regementets trumslagare har däremot fått rödvita galoner. Det är dock bara en gissning från min sida baserad på hattarna. Fynska regementets trumslagare har jag inte målat några galoner på, men de kan mycket väl ha haft sådana. Jag har inga uppgifter om de vanliga regementena förutom ett förslag att galonerna hade samma färg som knapparna, det vill säga gula galoner om de hade mässingknappar och vita galoner om de hade tennknappar. Jag är dock inte övertygad om att det systemet gällde redan under det stora nordiska kriget.

Nästa sida