Fältslag Svenska armén Dansk-norska armén Övriga arméer Källor Tennsoldater
 
 TENNSOLDATER
 
  Äldsta svenskarna

 
Äldsta ryssarna
 
  Svenskar vid Poltava (1)
  Svenskar vid Poltava (2)
  Svenskar vid Poltava (3)
  Ryssar vid Poltava
  Striden vid Jakovetskij

 
  Fristående svenskar
  Minnenas allé
  Sachsare och danskar
 
 
  Karolinska fanor
  Karolinska standar
  Motståndarnas fanor
 
 
Färger till tennsoldater
  Färger till hästar
 

Örjan Martinsson


Närke-Värmlands
regemente

Jönköpings
regemente

Västerbottens
regemente


Dalregementet

 


Ranenburgska
dragonskvadronen

Den avgörande orsaken till att slaget vid Poltava blev ett förintande nederlag för de svenske var att en tredjedel av infanteriet under generalmajor Roos befäl kom bort från armén under striden vid redutterna. Dessa bataljoner utkämpade sedan ett eget minislag vid Jakovetskijskogen när de besegrades av ditsända ryska styrkor.

Det slumpade sig så att de bataljoner som ingick i den svenska styrkan utgjorde den mest färgrika delen av armén. Det var bara Dalregementet som hade den typiska blågula uniformen (fast med karpus). I övrigt fanns det två regementen med röda uppslag och så västerbottningarna med vita uppslag. För den som målar tennsoldater är variationsrikedomen i denna grupp bataljoner oemotståndlig, så självklart har jag ett hyllplan i min bokhylla som återskapar striden vid Jakovetskijskogen.

Den styrka som Roos förde befäl över bestod ursprungligen av sex bataljoner. Men efter striden vid redutterna omorganiserades den reducerade styrkan till fyra bataljoner, en för varje regemente. När ryssarna anföll dem var de uppställda som på bilden. Till höger på bilden stod Närke-Värmlands livbataljon, i mitten stod Jönköping och Västerbottens regemente medan Dalregementet försvarade den andra flanken. De ryska styrkorna bestod av fyra dragonregementen och en dragonskvadron under Heinskes befäl samt fem bataljoner under Rentzels befäl. Av dessa har jag bara målats den Ranenburgska dragonskvadronen som attackerar dalkarlarna.

Det här är min andra Närke-Värmländska bataljon eftersom jag sedan tidigare hade gjort den som ingår i huvudstridens svenska slaglinje. Den här bataljonen har dock en annan pose, i vilken de redan har avfyrat sina musköter och nu gör sig  redo för närstrid. Den form som jag har använt mig av för att göra musketerarna går inte att få tag i Sverige. Prince Augusts karolinerformar säljs även i Irland där deras fabrik är belägen. Men på Irland föreställer inte formarna svenska karoliner utan istället irländare i fransk tjänst i mitten av 1700-talet. Dessa hade inga pikenerare så i form Nr. 903 har de bytt ut pikeneraren mot ytterligare ön musketerare (fast med trekantig hatt, karpusarna på bilden är avklippta grenadjärmössor som jag har klistrat fast på tennsoldaternas huvuden). Jag fick tag på den formen genom att beställa den från Prince Augusts hemsida.

En annan modifikation på Prince Augusts figurer är att officeren bär en halvpik. Denna ingår inte i form Nr. 903 som han kommer ifrån utan är lånad från form Nr. 910. Halvpiken var en officers huvudbeväpning och det är egentligen en miss från Prince Augusts sida att de saknas i form Nr. 903. Att göra som jag och klistra fast en halvpik funkar dock bara om posen är avsedd att vara defensiv. Mina officerare som utkämpar huvudstriden får därför vara utan halvpikar.

De pikar som syns i hörnet är gamla pikar som var för korta och därför byttes ut mot de nuvarande 12,5 cm långa pikarna (vilket motsvarar 5,5 meter i verkligheten).

Bredvid Närke-Värmlandsbataljonen stod Jönköpings regeemente. De har samma pose, men här har jag inte filat bort hattarna och klistrat fast karpusar. Musketerarna ser därför ut som de gjorde när de blev gjutna i den irländska varianten av form Nr. 903.

Sedan kommer till Västerbottens regemente som även de befinner sig i samma pose och har stympade grenadjärmössor på huvudet. Jag kan nämna att i en tidigare inkarnation av dessa bataljoner hade samtliga två grenadjärer vardera. Eftersom jag sedan insåg att det inte var brukligt med grenadjärmössor i den svenska armén klippte jag av dem i mitten och målade om dem till karpuser. Undantagen är Dalregementet där det faktiskt finns belägg för att de hade grenadjärmössor och Jönköpings regemente som hade trekantiga hattar vilket innebar att jag var tvungen att byta ut deras grenadjärer helt och hållet. Jönköpings grenadjärer finns dock kvar och ni kan se en bild på dem här.

På den här baksidebilden kan ni se trumslagarnas och underofficerarnas uniformer. Uppgifter om officersuniformer är väldigt sällsynta och jag har därför använt mig av underofficerarnas uniformer som riktlinje för hur officerarna vid respektive regemente såg ut. Enda skillnaden är att jag har ersatt underofficerarnas silvergaloner med guldgaloner

Dalregementets bataljon skiljer sig från de övriga genom att inte bara ha grenadjärer med grenadjärmössor utan även genom att pikenerarna har en annan pose. För att försvara sig mot de ryska dragoner som attackerade dem tänkte jag mig att pikenerarna skulle rikta pikarna uppåt som de gör i bilden nedan av Göte Göransson som är hämtad från hans bok "Karoliner".

Pikenerarna är gjutna med de nya formar (Nr. 912 och 913) som Prince August lanserade 2011. Men bataljonen är äldre en så och dessförinnan hade jag använt mig av officeren i form Nr. 903. Nackdelen med det arrangemanget var att pikens spets hamnade för högt upp. Jag var tvungen att utrusta dem med 9 cm långa pikar vilka bara motsvarar 4 meter trots att jag i de andra bataljonerna har pikar som är 12,5 cm långa (motsvarande 5,5 meter). De nya pikenerarformarna från Prince August har lyckligtvis löst det problemet även om Prince August fortfarande tror att karolinska pikar bara var fyra meter långa.

Den ryske motståndaren till mina svenska bataljoner är den Ranenburgska dragonskvadronen. Anledningen till att den skapades är att jag bytte ut det första ledet i min Sibirska skvadron (den blå skvadronen). De överblivna ryttarna målades om och förvandlades till det bakre ledet i den Ranenburgska skvadronen. Orsaken till att jag valde just den skvadronen beror på deras röda rockar. Byter jag ut fanbäraren kan jag enkelt förvandla den här ryska skvadronen till en sachsisk skvadron (Dünewalds dragonregemente som deltog i slaget vid Fraustadt i sådana uniformer).

Slutligen en bild på mina svenska bataljoner tagen från marknivå. Detta var den syn som mötte de anfallande ryssarna. Bilden är dock en aning sned så ni får tänka er att ryssen just har blivit skjuten av svenskarna och nu faller till marken...

Nästa sida