|
I huvudstriden i slaget vid Poltava bestod den ryska slaglinjen av 69
skvadroner och 42 bataljoner. Jag har hittills kommit upp i tre skvadroner
och tre bataljoner. Det är alltså en mycket lång väg kvar för mig innan jag uppnått
mitt mål, om jag nu någonsin kommer att göra det. Jag har dock medvetet
koncentrerat mig på de svenska styrkorna och avvaktat med att göra ryssar av
goda skäl. Urvalet av formar för att gjuta ryssar är väldigt begränsat och
jag har varit tvungen att som nödlösning använda mig av karolinerformar i en
rätt stor utsträckning. Jag hoppas dock att det i framtiden ska komma fler
formar från Prince August som fyller de stora luckorna i sortimentet. Och om
så blir fallet vill jag slippa
besväret med att behöva byta ut redan gjorda tennsoldater.
Dessutom är
uppgifterna om ryska uniformer väldigt fragmentariska och jag har varit
tvungen att göra gissningar och utgå ifrån många uppgifter som
förmodligen var inaktuella vid tiden för slaget vid Poltava. Förhoppningsvis kommer någon rysk motsvarighet till Lars-Eric Höglund gå
igenom de ryska arkiven och publicera resultaten i en framtida uniformsbok.
Ifall det sker kommer jag förmodligen behöva göra många justeringar på mina
tennsoldater vilken även det är en anledning till att inte ha alltför
bråttom med att göra ryssar.
Det ryska infanteriet var huvudsakligen klätt i mörkgröna rockar, men bland
dragonregementena var blått lika vanligt som den gröna färgen. Så
när jag beslöt mig för att måla två dragonskvadroner (det ryska kavalleriet
bestod nästan uteslutande av dragoner) föll det sig naturligt att göra en
grön och en blå skvadron. Valet föll på Vladimirska och Sibirska
dragonregementena. Dessa två skvadroner blev sedan fyra när jag köpte två
gamla Holger Eriksson-formar (Nr. 40 och 48) som gjorde det möjligt att
gjuta pukslagare och pistolskjutande ryttare. Jag bytte nämligen ut det
första ledet i båda skvadronerna med sådana figurerna och de överblivna
ryttarna (från form 935) målades om och kom att bilda det andra ledet i två
nya skvadroner. Den ena skvadronen syns på bilden ovan och tillhör det
Moskovska regementet som var ensamt med att bära vita rockar. Jag fortsatte
på spåret med att ha färgvariation eftersom den andra skvadronen som visas
på denna sida fick röda rockar.
För infanteriet var det naturligt att välja de mest
välkända ryska infanteriregementena, Preobrazjenska och Semjonovska gardena.
Fast innan jag
målade gardesregementena hade jag faktiskt flera år tidigare påbörjat en bataljon ur
furst Repnins grenadjärregemente. Detta enbart för att jag tyckte det var
intressant att måla en grenadjärbataljon och för att jag hade ett antal
överblivna grenadjärer från min stora svenska Livgardesbataljon (som jag
hade målat innan jag visste att Livgardets grenadjärer var samlade i en egen
bataljon, och dessutom inte hade några grenadjärmössor).
Den ryska skvadron längst till vänster som redovisas först är också den allra senast gjorda, Moskovskas vita dragoner. Den ordning som följs här är nämligen den ordning
som regementena stod uppställda i under slaget vid Poltava. Designen på
fanan med den ryska dubbelörnen (syns bättre på bilden nedan) är annorlunda än de andra ryska skvadronerna
som har ett kristet kors som motiv. Enligt Höglund hade det Moskovska
regementet 1709 en röd fana med det vanliga korset men enligt en artikel om
ryska dragonfanor av Vlad Velikanov ska de haft en grön dubbelörnsfana 1707.
Någon röd korsfana nämns inte av Velikanov men både han och Höglund nämner
att regementet hade en grön korsfana i slaget vid Narva.
Jag har valt att använda dubbelörnsfanan eftersom det då blir möjligt att
använda den här skvadronen (minus fanbäraren) för att också illustrera
slaget vid Narva. Det var nämligen brukligt vid de flesta arméer vid den här
tiden att hästarnas schabrak och pistolstrumpor hade samma färg som fanan
eller standaret. Och om Moskovska förde en grön fana bör också deras
schabrak ha varit gröna. Några belägg på att denna ordning gällde även i den
ryska armén har jag dock inte. Fast i brist på information är det en fullt
rimlig gissning. Under sjuårskriget (1756-1763) hade visserligen ryska
dragonregementen blå schabrak medan hästgrenadjärer hade gula och
kyrassiärer hade röda. Men jag tror inte att ett sådant system existerade
vid tiden för slaget vid Poltava då det ryska kavalleriet nästan uteslutande
bestod av dragoner och de särskilda hästgrenadjärregementena hade bildats så
sent som vintern 1708-09.
Enligt uppgift från Angus Konstam hade ryska dragonerna röda halsdukar och
jag har därför målat kragarna röda. Några uppgifter om vilken färg kragarna
hade har jag inte och det är mycket möjligt att sådana inte existerade på de
ryska uniformerna. En invändning som kan göras är att halsdukar förmodligen
inte användes i högsommarvärmen under slaget vid Poltava och samma sak
gäller för de röda kappor som det Moskovska regementet hade enligt Höglund.
Men som redan antytts vill jag gärna kunna använda mina tennsoldater till
att illustrera andra slag än bara Poltava. Dessutom har jag inte kunnat
undvika att måla halsdukar på så väl ryska som svenska fotsoldater och då är
det väl lika bra att vara konsekvent.
I mitten av bilden har vi min Vladimirska skvadron. Till skillnad
från min Ingermanländska skvadron är denna snarlika dragonfana inte spekulativ. Det
Vladimirska regementet hade verkligen sådan fanor 1703. Om de sedan hade
samma typ av fanor under slaget vid Poltava är dock en helt annan fråga. De
fragmentariska uppgifter jag har om den ryska armén tyder inte på någon
utbredd kontinuitet när det gäller uniformsfärger och fanor.
I likhet med den Sibirska
skvadronen till höger på bilden har jag bytt ut Vladimirskas första led med
pistolskjutande ryttare och en pukslagare. Men för den Vladimirska
skvadronen var detta emellertid lättare sagt än gjort. Den skvadronen är
nämligen målad med en grön färg (Humbrol 149) som jag köpte för länge sedan
och som numera inte går att få tag i här i Sverige. Av någon outgrundlig anledning har Humbrol
begränsat försäljningen av den färgen till enbart
Storbritannien. Jag var tvungen att resa till England och bunkra upp ett
lager av Nr. 149-burkar så att jag kan fortsätta måla ryssar i den
färgen.
Ursprunget till detta problem
är att jag målade mina första
ryska formationer med Humbrol 76 men tyckte senare att den färgen var
för ljus. Så jag köpte en burk av Nr. 149 som verkade lovande på den
tennsoldat som jag testade den på. Sedan gick det
många år innan jag kom igång med att måla formationer i den färgen (Vladimirska
regementet och Preobrazjenska gardet). Några månader efteråt beslöt jag som
sagt att möblera om mina ryska skvadroner med nya tennsoldater. Men då tog burken slut och när jag skulle köpa ny
färg upptäckte jag alltså att Humbrol hade slutat sälja den. Det substitut
som erbjöds var Humbrol 30 som var en ännu mörkare nyans. Men även om den
färgen kan anses hålla måttet var jag inte så pigg på att ha ryska
formationer med tre olika gröna nyanser. Och jag var ännu mindre pigg på att
måla om hela formationer bara för att jag behöver byta ut eller justera några
tennsoldater. Därmed inleddes jakten på Humbrol 149. Min plan att
köpa färgen från Humbrols nätbutik för leverans till en bekant som var
bosatt i England misslyckades fullständigt. Humbrol tog betalt men
levererade inte varan. Trots flera påstötningar via mejl fick jag varken
färger eller pengar tillbaka. De svarade inte ens. Det tog mig nästan ett år
innan historien fick ett lyckligt slut i en hobbybutik i Birmingham den 28 juli
2010.
Med den blå Sibirska
skvadronen hade jag inte samma problem när jag bytte ut första ledet. Färgen
Humbrol 109 går än idag att
hitta i svenska butiker. Även här finns det dock frågetecken kring färgval. Enligt del tre i Höglunds trilogi om
det stora nordiska krigets uniformer hade ryska uniformer med blå färg
följande nyans:.
Blått är här
lika med "blåklintsblå", även kallat "kornblå", eller "kornblomsblå". (från
tyskans "Kornblume" - Blåklint)
Kornblå är för mig mellanblå
och gör man en bildsökning på google så bekräftas min uppfattning.
Illustrationer i både Höglunds och Konstams böcker skildrar också ryska
dragoner i mellanblå uniformer. Men gör man samma bildsökning på google med
sökordet "cornflower blue" får man fram bilder med en betydligt ljusare
färg, snarare himmelsblå. Fast sedan testade jag att söka på tyska bilder
med sökordet "kornblumenblau" och då fick jag fram samma mellanblå nyans som
i den svenska sökningen. Men jag har stött på en uppgift i Konstams bok att
det ryska Semjonovska gardet hade "light blue" uniformer till skillnad från
övriga blå regementen som bara hade "blue" uniformer. Och även i
Höglunds bok påstås ett par regementena ha haft "ljusblå rockar". Jag har
dessutom stött på
en uppgift att bayerska arméns uniformer var "cornflower blue" vilka i andra
böcker har beskrivits som ljusblå heller himmelsblå.
Blåklintsblå är alltså en
"falsk vän" eftersom den har olika betydelser i olika språk. Jag bedömer det
dock som troligast att det är den tysk-svenska definitionen som gäller för
ryska soldater. Fast i mitt fall kanske det inte spelar så stor roll om
deras rockar var ljusblå eller mellanblå. Den färg som jag har valt (Humbrol
109) är nämligen en mellanblå färg som går åt det ljusa hållet.
Kamerablixten gör visserligen att färgen framstår som ljusare på bilden än
vad den är i verkligheten, men den skulle nog kunna passera som "ljusblå" om
det nu skulle vara den korrekta nyansen.
Den Sibirska skvadronens fana
är för övrigt helt spekulativ.
Innan vi går över till infanteriet kan vi kasta en liten blick på ryttaren
i bakgrunden. Det är den tennsoldat som jag testade färg Nr. 149 på för
länge sedan. Den kom senare till användning som officer i den Vladimirska
skvadronen innan jag rationaliserade bort den. Jag tyckte nämligen att det var onödigt
att vid sidan av fanbäraren ha ännu en officer i en formation som bara
omfattar tio ryttare. Nu får den här tennsoldaten representera en rysk
general som rider bakom den ryska linjen och håller koll på de olika
arméförbanden.
De som går till fots är ytterligare tennsoldater som jag har testat färger
med. Nämligen Nr. 30 som enligt Humbrol är ett substitut för Nr. 149. Till
min förvåning var det väldigt svårt att se någon skillnad mellan de två
färgerna. Nr. 30 är något mörkare men skillnaden är ytterst liten. Med den
upptäckten insåg jag att allt besvär jag har haft med få tag i Nr.
149-burkar var rätt onödigt. Nåja, gjort är gjort. Fotsoldaterna kommer i
framtiden att användas i en bataljon tillhörande det Astrachanska
regementet. Officeren som är hämtad från Prince Augusts Rossbach-serie ger
en välbehövlig variation eftersom den vanliga karolinermotståndar-officeren
har en pose som ser rätt konstig ut när alla officerare på slagfältet står
så.
Det främsta regementet i den ryska armén var det Preobrazjenska gardet, tsarens eget elitregemente som
härstammade från det regemente av "lekkamrater" som han hade som barn. Till
skillnad från övriga ryska regementen är gardets uniformer väl beskrivna i
källorna (och då syftar jag inte bara på färgnyanser). Ett problem är dock grenadjärernas huvudbonader. De svarta
läderhjälmar med plymer som förknippas med gardet infördes inte förrän
1712. Alltså utgick jag från att de dessförinnan hade vanliga
grenadjärmössor av tyg och målade dem därefter (gröna med röda uppslag). Men
strax efter att jag hade målat färdigt
min bataljon bläddrade jag i en nyutkommen bok och läste där att de hade
björnskinnsmössor...
Mössorna fick därför målas om. Men med det uppstod ett problem. Vilken färg
ska man använda för att måla björnskinn? När björnskinnsmössor var högsta
mode i Europas arméer decennierna omkring år 1800 användes importerad päls
från nordamerikanska svartbjörnar. Fast Peter den store bör rimligen inte ha
gjort sig så mycket besvär när det fanns ett överflöd av brunbjörnar i hans
eget rike. Inhemska pälsmössor var dessutom vanliga i de äldre
streltserregementena. Men dessa mössor såg inte ut som grenadjärmössor och
hade inte tofsar.
Jag försökte först göra en kompromiss mellan svartbjörnar och
brunbjörnar och måla björnskinnsbrämen med Humbrol 98 (den jag använder till
de svenska hästarna). Jag hade tidigare använt den till Furst Repnins
grenadjärer men den färgen visade sig vara för mörk och kontrasterade
väldigt dåligt gentemot den mörkgröna uniformsfärgen (Humbrol 149). Jag
försökte kompensera genom att måla vita snören på mössorna vilket de vanliga
rysk grenadjärmössorna av mitra-typ hade enligt Angus Konstam, men det
gjorde bara saken värre. Slutligen målade jag om "björnskinnet" med färg 113
som jag använder till de ryska hästarna. Resultatet ser ni på bilden. Fast
jag är väldigt tveksam till ifall det är en korrekt avbildning eftersom det
känns som jag famlar i mörkret när jag ska försöka avbilda ryska
grenadjärmössor.
Notera också att det Preobrazjenska gardets är det enda regemente som jag
inte har målat pikarna bruna. Det är nämligen det enda regemente som jag har
några som helst upplysningar om vilken färg de hade. Det är Angus Konstam
som uppger att de var svarta.
Angående fanan kan jag nämna den bygger på den rekonstruktion som återfinns i Konstams
bok. Höglund har en alternativ rekonstruktion där det lilla korset längst
ned är blått istället för rött och det trefärgade bandet på över- och
underkanten har en annan ordning på färgerna.
Även det Semjonovska gardet hade ett grenadjärkompani. Men med tanke på det
besvär jag har haft med att avbilda ryska grenadjärmössor valde jag att
avstå från att gjuta grenadjärer till den här bataljonen. Det Semjonovska
gardet bestod av tre bataljoner och jag antar att grenadjärkompaniet hölls
samlat i en av dessa bataljoner så att de övriga saknade grenadjärer.
För övrigt var det bara gardesregementena (och två regementen med liknande
status) som behöll sina grenadjärkompanier. De övriga regementenas
grenadjärer avknoppades och fördes samman till särskilda grenadjärregementen
varav Furst Repnins regemente nedan var ett av dem.
Furst Repnins grenadjärbataljon är den bataljon som har tagit längst tid för
mig att fullborda. När jag
började måla minibataljoner (på 1900-talet) ville jag måla en bataljon
bestående av enbart grenadjärer. Valet föll på Furst Repnins
grenadjärregemente som var avbildat av David Rickman på framsidan av Angus
Konstams första bok (bilden ovan till höger). Konstams text nämnde ingenting
om färgen på strumporna så jag ignorerade Rickmans tolkning att de var vita
och målade dem istället röda. Slutresultatet blev figurerna i bilden nedan.
Eftersom jag inte hade någon information om hur fanan såg ut blev den aldrig
gjord. När Höglunds bok kom ut fann jag att den inte nämnde de detaljer som
Konstam nämnde. De enda kända detaljer som Höglunds bok hade att berätta var
en röd rock och röd mössa med pälsbräm (inte blå uppslag som hos Konstam). Jag beslöt
därför att måla om Repnins grenadjärer och passade på att
måla strumpor, uppslag, byxor och västar gröna (vilket skedde i maj 2009).
Det var för mig en rimlig gissning och det gjorde tennsoldaterna mycket
snyggare.
Dessutom målade jag äntligen en fana åt grenadjärerna. Jag hade
fortfarande ingen kunskap om hur fanan såg ut så jag målade en livfana
istället. Livfanan var identisk för åtminstone alla vanliga
infanteriregementen och föreställde den ryska dubbelörnen i ett vitt fält.
Men när jag läste på mer om grenadjärer insåg jag att det var väldigt
vanligt att grenadjärer inte förde fanor. Bristen på uppgifter om ryska
grenadjärfanor innebar därmed att det med stor sannolikhet inte fanns
sådana. Jag blev tvungen att byta ut fanbäraren med en menig grenadjär som
blev klar i juli 2010.
Men det slutade inte där. När färg Nr. 98 inte funkade på det Preobrazjenska
gardets pälsbrämar bytte jag till Nr. 113 på Furst Repnins grenadjärer
också. Den ommålningen ägde rum i november 2010 och jag tror inte att sista
ordet ännu är sagt om den här bataljonen. Detta eftersom den design jag har
valt på mössorna är en blandning av västeuropeiska björnskinnsmössor och
grenadjärsmössor av tyg. Farhågan finns att ingen av dem är korrekt och att
Furst Repnins grenadjärer bar enkla björnskinnsmössor av streltsertyp, det
vill säga utan tofsar eller dekorationer
Nästa sida |
