Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Arméer Fanor & standar Stora nordiska kriget Tennsoldater Källor & litteratur Blogg
 
 TENNSOLDATER
 
  Äldsta svenskarna

 
Äldsta ryssarna

  Svenskar vid Poltava (1)
  Svenskar vid Poltava (2)
  Svenskar vid Poltava (3)
  Ryssar vid Poltava
  Striden vid Jakovetskij

 
  Fristående svenskar
  Minnenas allé
  Sachsare och danskar
 

  Karolinska fanor
  Karolinska standar
  Motståndarnas fanor

 
Färger till tennsoldater
 
Färger till hästar
 

Örjan Martinsson

Ryska slaglinjen vid Poltava


Moskovska
dragonregementet


Sibirska
dragonregementet


Vladimirska
dragonregementet


Preobrazjenska
gardesregementet

Semjonovska
gardesregementet

Furst Repnins
grenadjärregemente

I huvudstriden i slaget vid Poltava bestod den ryska slaglinjen av 69 skvadroner och 42 bataljoner. Jag har hittills kommit upp i tre skvadroner och tre bataljoner. Det är alltså en mycket lång väg kvar för mig innan jag uppnått mitt mål, om jag nu någonsin kommer att göra det. Jag har dock medvetet koncentrerat mig på de svenska styrkorna och avvaktat med att göra ryssar av goda skäl. Urvalet av formar för att gjuta ryssar är väldigt begränsat och jag har varit tvungen att som nödlösning använda mig av karolinerformar i en rätt stor utsträckning. Jag hoppas dock att det i framtiden ska komma fler formar från Prince August som fyller de stora luckorna i sortimentet. Och om så blir fallet vill jag slippa besväret med att behöva byta ut redan gjorda tennsoldater.

Dessutom är uppgifterna om ryska uniformer väldigt fragmentariska och jag har varit tvungen att göra gissningar och utgå ifrån många uppgifter som förmodligen var inaktuella vid tiden för slaget vid Poltava. Förhoppningsvis kommer någon rysk motsvarighet till Lars-Eric Höglund gå igenom de ryska arkiven och publicera resultaten i en framtida uniformsbok. Ifall det sker kommer jag förmodligen behöva göra många justeringar på mina tennsoldater vilken även det är en anledning till att inte ha alltför bråttom med att göra ryssar.

Det ryska infanteriet var huvudsakligen klätt i mörkgröna rockar, men bland dragonregementena var blått lika vanligt som den gröna färgen. Så när jag beslöt mig för att måla två dragonskvadroner (det ryska kavalleriet bestod nästan uteslutande av dragoner) föll det sig naturligt att göra en grön och en blå skvadron. Valet föll på Vladimirska och Sibirska dragonregementena. Dessa två skvadroner blev sedan fyra när jag köpte två gamla Holger Eriksson-formar (Nr. 40 och 48) som gjorde det möjligt att gjuta pukslagare och pistolskjutande ryttare. Jag bytte nämligen ut det första ledet i båda skvadronerna med sådana figurerna och de överblivna ryttarna (från form 935) målades om och kom att bilda det andra ledet i två nya skvadroner. Den ena skvadronen syns på bilden ovan och tillhör det Moskovska regementet som var ensamt med att bära vita rockar. Jag fortsatte på spåret med att ha färgvariation eftersom den andra skvadronen som visas på denna sida fick röda rockar.

För infanteriet var det naturligt att välja de mest välkända ryska infanteriregementena, Preobrazjenska och Semjonovska gardena. Fast innan jag målade gardesregementena hade jag faktiskt flera år tidigare påbörjat en bataljon ur furst Repnins grenadjärregemente. Detta enbart för att jag tyckte det var intressant att måla en grenadjärbataljon och för att jag hade ett antal överblivna grenadjärer från min stora svenska Livgardesbataljon (som jag hade målat innan jag visste att Livgardets grenadjärer var samlade i en egen bataljon, och dessutom inte hade några grenadjärmössor).

Den ryska skvadron längst till vänster som redovisas först är också den allra senast gjorda, Moskovskas vita dragoner. Den ordning som följs här är nämligen den ordning som regementena stod uppställda i under slaget vid Poltava. Designen på fanan med den ryska dubbelörnen (syns bättre på bilden nedan) är annorlunda än de andra ryska skvadronerna som har ett kristet kors som motiv. Enligt Höglund hade det Moskovska regementet 1709 en röd fana med det vanliga korset men enligt en artikel om ryska dragonfanor av Vlad Velikanov ska de haft en grön dubbelörnsfana 1707. Någon röd korsfana nämns inte av Velikanov men både han och Höglund nämner att regementet hade en grön korsfana i slaget vid Narva.

Jag har valt att använda dubbelörnsfanan eftersom det då blir möjligt att använda den här skvadronen (minus fanbäraren) för att också illustrera slaget vid Narva. Det var nämligen brukligt vid de flesta arméer vid den här tiden att hästarnas schabrak och pistolstrumpor hade samma färg som fanan eller standaret. Och om Moskovska förde en grön fana bör också deras schabrak ha varit gröna. Några belägg på att denna ordning gällde även i den ryska armén har jag dock inte. Fast i brist på information är det en fullt rimlig gissning. Under sjuårskriget (1756-1763) hade visserligen ryska dragonregementen blå schabrak medan hästgrenadjärer hade gula och kyrassiärer hade röda. Men jag tror inte att ett sådant system existerade vid tiden för slaget vid Poltava då det ryska kavalleriet nästan uteslutande bestod av dragoner och de särskilda hästgrenadjärregementena hade bildats så sent som vintern 1708-09.

Enligt uppgift från Angus Konstam hade ryska dragonerna röda halsdukar och jag har därför målat kragarna röda. Några uppgifter om vilken färg kragarna hade har jag inte och det är mycket möjligt att sådana inte existerade på de ryska uniformerna. En invändning som kan göras är att halsdukar förmodligen inte användes i högsommarvärmen under slaget vid Poltava och samma sak gäller för de röda kappor som det Moskovska regementet hade enligt Höglund. Men som redan antytts vill jag gärna kunna använda mina tennsoldater till att illustrera andra slag än bara Poltava. Dessutom har jag inte kunnat undvika att måla halsdukar på så väl ryska som svenska fotsoldater och då är det väl lika bra att vara konsekvent.

I mitten av bilden har vi min Vladimirska skvadron. Till skillnad från min Ingermanländska skvadron är denna snarlika dragonfana inte spekulativ. Det Vladimirska regementet hade verkligen sådan fanor 1703. Om de sedan hade samma typ av fanor under slaget vid Poltava är dock en helt annan fråga. De fragmentariska uppgifter jag har om den ryska armén tyder inte på någon utbredd kontinuitet när det gäller uniformsfärger och fanor.

I likhet med den Sibirska skvadronen till höger på bilden har jag bytt ut Vladimirskas första led med pistolskjutande ryttare och en pukslagare. Men för den Vladimirska skvadronen var detta emellertid lättare sagt än gjort. Den skvadronen är nämligen målad med en grön färg (Humbrol 149) som jag köpte för länge sedan och som numera inte går att få tag i här i Sverige. Av någon outgrundlig anledning har Humbrol begränsat försäljningen av den färgen till enbart Storbritannien. Jag var tvungen att resa till England och bunkra upp ett lager av Nr. 149-burkar så att jag kan fortsätta måla ryssar i den färgen.

Ursprunget till detta problem är att jag målade mina första ryska formationer med Humbrol 76 men tyckte senare att den färgen var för ljus. Så jag köpte en burk av Nr. 149 som verkade lovande på den tennsoldat som jag testade den på. Sedan gick det många år innan jag kom igång med att måla formationer i den färgen (Vladimirska regementet och Preobrazjenska gardet). Några månader efteråt beslöt jag som sagt att möblera om mina ryska skvadroner med nya tennsoldater. Men då tog burken slut och när jag skulle köpa ny färg upptäckte jag alltså att Humbrol hade slutat sälja den. Det substitut som erbjöds var Humbrol 30 som var en ännu mörkare nyans. Men även om den färgen kan anses hålla måttet var jag inte så pigg på att ha ryska formationer med tre olika gröna nyanser. Och jag var ännu mindre pigg på att måla om hela formationer bara för att jag behöver byta ut eller justera några tennsoldater. Därmed inleddes jakten på Humbrol 149. Min plan att köpa färgen från Humbrols nätbutik för leverans till en bekant som var bosatt i England misslyckades fullständigt. Humbrol tog betalt men levererade inte varan. Trots flera påstötningar via mejl fick jag varken färger eller pengar tillbaka. De svarade inte ens. Det tog mig nästan ett år innan historien fick ett lyckligt slut i en hobbybutik i Birmingham den 28 juli 2010.

Med den blå Sibirska skvadronen hade jag inte samma problem när jag bytte ut första ledet. Färgen Humbrol 109 går än idag att hitta i svenska butiker. Även här finns det dock frågetecken kring färgval. Enligt del tre i Höglunds trilogi om det stora nordiska krigets uniformer hade ryska uniformer med blå färg följande nyans:.

Blått är här lika med "blåklintsblå", även kallat "kornblå", eller "kornblomsblå". (från tyskans "Kornblume" - Blåklint)

Kornblå är för mig mellanblå och gör man en bildsökning på google så bekräftas min uppfattning. Illustrationer i både Höglunds och Konstams böcker skildrar också ryska dragoner i mellanblå uniformer. Men gör man samma bildsökning på google med sökordet "cornflower blue" får man fram bilder med en betydligt ljusare färg, snarare himmelsblå. Fast sedan testade jag att söka på tyska bilder med sökordet "kornblumenblau" och då fick jag fram samma mellanblå nyans som i den svenska sökningen. Men jag har stött på en uppgift i Konstams bok att det ryska Semjonovska gardet hade "light blue" uniformer till skillnad från övriga blå regementen som bara hade "blue" uniformer. Och även i Höglunds bok påstås ett par regementena ha haft "ljusblå rockar". Jag har dessutom stött på en uppgift att bayerska arméns uniformer var "cornflower blue" vilka i andra böcker har beskrivits som ljusblå heller himmelsblå.

Blåklintsblå är alltså en "falsk vän" eftersom den har olika betydelser i olika språk. Jag bedömer det dock som troligast att det är den tysk-svenska definitionen som gäller för ryska soldater. Fast i mitt fall kanske det inte spelar så stor roll om deras rockar var ljusblå eller mellanblå. Den färg som jag har valt (Humbrol 109) är nämligen en mellanblå färg som går åt det ljusa hållet. Kamerablixten gör visserligen att färgen framstår som ljusare på bilden än vad den är i verkligheten, men den skulle nog kunna passera som "ljusblå" om det nu skulle vara den korrekta nyansen.

Den Sibirska skvadronens fana är för övrigt helt spekulativ.

Innan vi går över till infanteriet kan vi kasta en liten blick på ryttaren i bakgrunden. Det är den tennsoldat som jag testade färg Nr. 149 på för länge sedan. Den kom senare till användning som officer i den Vladimirska skvadronen innan jag rationaliserade bort den. Jag tyckte nämligen att det var onödigt att vid sidan av fanbäraren ha ännu en officer i en formation som bara omfattar tio ryttare. Nu får den här tennsoldaten representera en rysk general som rider bakom den ryska linjen och håller koll på de olika arméförbanden.

De som går till fots är ytterligare tennsoldater som jag har testat färger med. Nämligen Nr. 30 som enligt Humbrol är ett substitut för Nr. 149. Till min förvåning var det väldigt svårt att se någon skillnad mellan de två färgerna. Nr. 30 är något mörkare men skillnaden är ytterst liten. Med den upptäckten insåg jag att allt besvär jag har haft med få tag i Nr. 149-burkar var rätt onödigt. Nåja, gjort är gjort. Fotsoldaterna kommer i framtiden att användas i en bataljon tillhörande det Astrachanska regementent. Officeren som är hämtad från Prince Augusts Rossbach-serie ger en välbehövlig variation eftersom den vanliga karolinermotståndar-officeren har en pose som ser rätt konstig ut när alla officerare på slagfältet står så.

Det främsta regementet i den ryska armén var det Preobrazjenska gardet, tsarens eget elitregemente som härstammade från det regemente av "lekkamrater" som han hade som barn. Till skillnad från övriga ryska regementen är gardets uniformer väl beskrivna i källorna (och då syftar jag inte bara på färgnyanser). Ett problem är dock grenadjärernas huvudbonader. De svarta läderhjälmar med plymer som förknippas med gardet infördes inte förrän 1712. Alltså utgick jag från att de dessförinnan hade vanliga grenadjärmössor av tyg och målade dem därefter (gröna med röda uppslag). Men strax efter att jag hade målat färdigt min bataljon bläddrade jag i en nyutkommen bok och läste där att de hade björnskinnsmössor...

Mössorna fick därför målas om. Men med det uppstod ett problem. Vilken färg ska man använda för att måla björnskinn? När björnskinnsmössor var högsta mode i Europas arméer decennierna omkring år 1800 användes importerad päls från nordamerikanska svartbjörnar. Fast Peter den store bör rimligen inte ha gjort sig så mycket besvär när det fanns ett överflöd av brunbjörnar i hans eget rike. Inhemska pälsmössor var dessutom vanliga i de äldre streltserregementena. Men dessa mössor såg inte ut som grenadjärmössor och hade inte tofsar.

 Jag försökte först göra en kompromiss mellan svartbjörnar och brunbjörnar och måla björnskinnsbrämen med Humbrol 98 (den jag använder till de svenska hästarna). Jag hade tidigare använt den till Furst Repnins grenadjärer men den färgen visade sig vara för mörk och kontrasterade väldigt dåligt gentemot den mörkgröna uniformsfärgen (Humbrol 149). Jag försökte kompensera genom att måla vita snören på mössorna vilket de vanliga rysk grenadjärmössorna av mitra-typ hade enligt Angus Konstam, men det gjorde bara saken värre. Slutligen målade jag om "björnskinnet" med färg 113 som jag använder till de ryska hästarna. Resultatet ser ni på bilden. Fast jag är väldigt tveksam till ifall det är en korrekt avbildning eftersom det känns som jag famlar i mörkret när jag ska försöka avbilda ryska grenadjärmössor. 

Notera också att det Preobrazjenska gardets är det enda regemente som jag inte har målat pikarna bruna. Det är nämligen det enda regemente som jag har några som helst upplysningar om vilken färg de hade. Det är Angus Konstam som uppger att de var svarta.

Angående fanan kan jag nämna den bygger på den rekonstruktion som återfinns i Konstams bok. Höglund har en alternativ rekonstruktion där det lilla korset längst ned är blått istället för rött och det trefärgade bandet på över- och underkanten har en annan ordning på färgerna.

Även det Semjonovska gardet hade ett grenadjärkompani. Men med tanke på det besvär jag har haft med att avbilda ryska grenadjärmössor valde jag att avstå från att gjuta grenadjärer till den här bataljonen. Det Semjonovska gardet bestod av tre bataljoner och jag antar att grenadjärkompaniet hölls samlat i en av dessa bataljoner så att de övriga saknade grenadjärer.

För övrigt var det bara gardesregementena (och två regementen med liknande status) som behöll sina grenadjärkompanier. De övriga regementenas grenadjärer avknoppades och fördes samman till särskilda grenadjärregementen varav Furst Repnins regemente nedan var ett av dem.

 

Furst Repnins grenadjärbataljon är den bataljon som har tagit längst tid för mig att fullborda. När jag började måla minibataljoner (på 1900-talet) ville jag måla en bataljon bestående av enbart grenadjärer. Valet föll på Furst Repnins grenadjärregemente som var avbildat av David Rickman på framsidan av Angus Konstams första bok (bilden ovan till höger). Konstams text nämnde ingenting om färgen på strumporna så jag ignorerade Rickmans tolkning att de var vita och målade dem istället röda. Slutresultatet blev figurerna i bilden nedan. Eftersom jag inte hade någon information om hur fanan såg ut blev den aldrig gjord. När Höglunds bok kom ut fann jag att den inte nämnde de detaljer som Konstam nämnde. De enda kända detaljer som Höglunds bok hade att berätta var en röd rock och röd mössa med pälsbräm (inte blå uppslag som hos Konstam). Jag beslöt därför att måla om Repnins grenadjärer och passade på att måla strumpor, uppslag, byxor och västar gröna (vilket skedde i maj 2009). Det var för mig en rimlig gissning och det gjorde tennsoldaterna mycket snyggare.

Dessutom målade jag äntligen en fana åt grenadjärerna. Jag hade fortfarande ingen kunskap om hur fanan såg ut så jag målade en livfana istället. Livfanan var identisk för åtminstone alla vanliga infanteriregementen och föreställde den ryska dubbelörnen i ett vitt fält. Men när jag läste på mer om grenadjärer insåg jag att det var väldigt vanligt att grenadjärer inte förde fanor. Bristen på uppgifter om ryska grenadjärfanor innebar därmed att det med stor sannolikhet inte fanns sådana. Jag blev tvungen att byta ut fanbäraren med en menig grenadjär som blev klar i juli 2010.

Men det slutade inte där. När färg Nr. 98 inte funkade på det Preobrazjenska gardets pälsbrämar bytte jag till Nr. 113 på Furst Repnins grenadjärer också. Den ommålningen ägde rum i november 2010 och jag tror inte att sista ordet ännu är sagt om den här bataljonen. Detta eftersom den design jag har valt på mössorna är en blandning av västeuropeiska björnskinnsmössor och grenadjärsmössor av tyg. Farhågan finns att ingen av dem är korrekt och att Furst Repnins grenadjärer bar enkla björnskinnsmössor av streltsertyp, det vill säga utan tofsar eller dekorationer

Nästa sida