Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Allmänt Kungar Landskap Politik Statsmän
 
  Statsministrar
  Riksdagsval
  Val 1970-2014
  Valdeltagandet
  EU-parlamentet
  Nordisk politik
 
 
  Folkomröstningar
 
  Folkomröstningar?
  Historisk bakgrund
  Folkomröstningar införs
  Förbudsomröstningen
  Nyvaknat intresse
  Högertrafikomröstningen
  Pensionsomröstningen
  Minskat intresse
  Kärnkraftsomröstningen
  Debatten efter 1980
  EU-valet

 


Örjan Martinsson

Högertrafikomröstningen

Bakgrunden till den andra folkomröstningen var att alltfler länder gick över till högertrafik Och krav på att även Sverige skulle införa högertrafik blev allt vanligare. Redan 1945 hade idén om att folkomrösta i den här frågan dykt upp i ett betänkande från lagutskottet, och den återkom i början av 50-talet. Det fanns flera skäl till att hålla en folkomröstning i denna fråga. Intresset för folkomröstningar hade aldrig varit större just då, och det fanns en inställning att man skulle hålla en folkomröstning för folkomröstningens skull. De samhällsekonomiska kostnaderna vid en trafikomläggning bedömdes vara så stora att det kunde vara lämpligt att rådfråga folket. Det fanns också olika synsätt inom koalitionsregeringen på hur man skulle lösa trafikfrågan. Oenigheten fanns inom partierna och inte mellan dem. Men det var inte någon central fråga och den kunde utan problem ha lösts av riksdagen.

Nyfikenheten på folkomröstningar var dock så stor att högertrafikomröstningen blev av 1955. Och precis som i förbudsomröstningen lade sig partierna inte i valkampanjen, den sköttes av två kommittéer som fick bidrag från staten. Att kommittéerna fick stöd från staten var kontroversiellt och man oroade sig över att detta kunde bli prejudicerande.

De som ville behålla vänstertrafik vann överlägset med 82,9% mot 15,5%. Valdeltagandet var dock bara 53,2%, att jämföra med 79,8% i riksdagsvalet 1956. Att valdeltagandet var så lågt var en stor besvikelse. Resultatet bekräftade också teorin om att folkomröstningar tenderar att gynna status quo. Men det var inget tvekan om vad folket tyckte och planerna på att införa högertrafik skrinlades.

Åtta år senare beslutade riksdagen i alla fall att införa högertrafik. Beslutet motiverades med att antalet bilar hade ökat dramatiskt. Kritikerna hävdade att endast en folkomröstning kan upphäva en folkomröstning. Något stöd i grundlagen fanns dock  inte för den uppfattningen, men den har återkommit i kärnkraftsdebatten.

Så länge riksdagen när som helst kan ändra beslut som "delegerats" till folkomröstningar har man inte brutit mot principen om representativ demokrati. Därför är frågan folkomröstningarnas giltighetstid central.

Läs även om pensionsomröstningen.